Den här texten är en djupdykning i Måsländska sjalar och de olika släkternas historia, det är inget du behöver veta för att kunna delta på Korpvinga eller ens spela måslänning, men finns som inspiration.
Måslandssjal
Det absolut mest utmärkande yttre kännetecknet för en måslänning är sjalen. Den är oftast inte bara ett praktiskt plagg att bära utan den ger också en väldigt klar signal till andra måslänningar om personens ursprung. Den visar vilken släkt du tillhör och varifrån du kommer.
Sjalens utseende
Varje sjal består av tre färger. Själva sjalen är gjord i en grundfärg som representerar släkten, en yttre bård som bär klanfärgen och en inre bård som indikerar bärarens hemort. Både släkt- och klanfärgen går i arv.
Sjalarna kan se olika ut, den enklaste varianten är halsklädet eller halsdduken. På den sitter bårderna längst med hela längden omgivna av släktfärgen som alltid är ytterst. På halsklädet spelar det givetvis ingen roll vilken av bårderna som sitter på vilken sida så länge släktfärgen är ytterst. Den förnämsta sjalen är fyrkantig och viks på diagonalen med bårder längs med alla kanter. I varje hörn avslutas bårderna i ett simpelt flätmönster. I fyrkanten, mitt i flätan mellan sätter du en kvadratisk bit vitt tyg som symboliserar guds bo. Det vanligaste är dock att folk delar fyrkanten på diagonalen för att få två trekantiga sjalar från samma stycke. Boet hamnar då i det enda hela hörnet.
Prästlärlingar har en tredje vit bård mellan de två huvudbårderna för att visa sitt förbund med gud. Prästernas sjalar är helt vita med en enda bård vars färg symboliserar platsen där de vigdes. De har uppgått i den heliga släkten fågelsång och sjalen representerar att de avsagt sig all koppling till sin gamla släkt.
Sjalens användning
De flesta knyter sin sjal eller fäster den på kroppen med ett enkelt spänne men snörningar och knappar förekommer. Sjalarna kan bäras som bäraren själv önskar exempelvis runt huvudet midjan eller över axlarna.
Vardag, högtid och bröllop
En måslänning har sällan bara ett halskläde eller en sjal. Förutom de sjalar som bärs till vardags finns även högtidssjalar som är mer utarbetade. Exempelvis bröllopssjalarna, dessa bärs vid vigseln och sedan endast vid större högtider. Sjalarna sys upp av en yrkeskunnig om du har råd och är ofta utsmyckade mer pärlor eller fransar. Högtidssjalar går ofta i arv i familjen. Vid giftermål uppgår den ena parten i den andras familj och därmed klan. Eftersom det gifta paret är ett byts även hembygdsbården ut så att båda partena har likadana sjalar. Vem som ger upp sin familj är en fråga om förhandling och den släkt som förlorar en familjemedlem vinner istället hemgift som kompensation. Barnen i familjen får en hemortsbård från den bygden de växer upp i oavsett varifrån föräldrarna kommer.
Död och sorg
Den som mist sin partner väljer ofta att sätta en svart bård på sin sjal antingen mellan de redan existerande bårderna eller som kantning på sjalen. Sjalen blir då ett band till ens andra hälft som är i guds bo. Den svarta randen symboliserar sorg och har på senare tid även fått symbolisera kampen för ett fritt måsland. Många måslänningar har stupat i kampen och även de som inte aktivt deltar i kampen kan välja att ta en svart bård för att visa sitt stöd. En måslänning bränns eller läggs ut till fåglarna i en av sina sjalar. Sjalen är en stor del av sin identitet och tros inneha del av personens själ. Därför tas också ibland en av de sjalar den döde inte brändes i som minnessak och förvaras vid familjealtaret som en direkt länk till måslänningarnas förfäder.
Måsländska släkter
Den måsländska kulturen och traditionen lägger oerhört stor vikt på släkten familjen och förfäderna. Alla måslänningar hör till någon av de nio släkterna som befolkningen är uppdelad i. Släkterna är stora gemenskaper de största har ett par-tre miljoner medlemmar och fungerar snarare som etniska grupper än som familjer. Måslänningarna har generellt en mycket stark släktkänsla och även släktingar du aldrig träffat behandlas i regel som vänner och visas tillit och respekt. Giftermål sker så gott som alltid inom den egna släkten och bara att vara alltför nära vän med någon ur en annan släkt betraktas generellt med skepsis av omgivningen. Mellan släkterna råder varierande förhållanden. Vissa samexisterar fredligt och problemfritt medan det mellan andra råder kylig tystnad eller rentav öppna konflikter. På grund av den lojalitet och sammanhållning de allra flesta måslänningar känner gentemot sin släkt är släkterna maktfaktorer att räkna med åtminstone på regional nivå. För de flesta måslänningar är släkten den viktigaste identiteten och många måslänningar skulle inte använda uttrycket måslänning om sig själva. De är Mårdögon eller Hammarslagare i första hand och Måslänningar först i andra hand.
Släktens organisation
Släkterna, som är enorma grupper, är delade i mindre klaner. Klanerna fungerar som måslänningens utvidgade familj och är enheter på ungefär 80-300 personer. För de flesta definieras klanen som de som är så nära släkt att du känner till deras existens och vet vilka de är men storleken på klanerna är flytande. Mindre klaner består av ett litet antal familjer med begränsat inflytande medan andra är stora och inflytelserika inom släkten som helhet. Måslänningar gifter sig oftast utanför den egna klanen och vid giftermålet går den ena parten upp i den andras klan. Gifta par tillhör alltså aldrig olika klaner.
Äldsteparen från några av de mest inflytelserika klanerna bildar släktrådet men exakt på vilket sätt detta sätts ihop varierar mellan släkterna. Släktrådet är de som formellt för släktens talan gentemot andra släkter men fungerar också som domare inom släkten. De kan lösa arvsfrågor och tvister klaner emellan. I sällsynta fall kan de också blanda sig i giftermål och dylikt.
Ting
Ett antal gånger med ojämna mellanrum genom århundradena har de måsländska släkterna samlats till ting. Tingen ses som enorma händelser där släktråden samlas för att ta beslut som gäller hela det måsländska folket. Att kalla till ting är ett stort projekt; budkaveln måste ut ett år i förväg och löpa över hela måsland så att alla släkter nås av informationen om när och var tinget ska hållas. Det förra tinget hölls för över sjuhundra år sedan när vita skogen fortfarande var alerskt. Det kallades efter att släkten Fågelsång dött ut och rörde både praktiska och teologiska frågor kring hur de andra släkterna skulle ställa sig till Fågelsångarnas bortgång.
Ett senare ting för ungefär trehundra år sedan när den stora fejden mellan släkterna grådun och hammarslag fått sitt blodiga slut blev kallat till men lyckades aldrig genomföras. släkterna molnfrid och grönhuva anklagade mårdögonen som traditionellt haft rollen som tingsförrättare för att ha underblåst den blodiga konflikten och vägrade därför att närvara vid tinget – som i slutändan inte blev av. sedan den Granlandska staten tog makten i vita skogen har den effektivt lyckats förhindra alla senare försök att kalla till ting och idag anser många att det vore en enorm symbolhandling men snudd på omöjlig att genomföra att åter igen ena alla släkterna och kalla dem till ting.
I det senaste Tinget, som påbörjades år 1181 A.D utlystes en måsländsk fristat. Något som enbart kunde hända för att Heliga Samväldet hade erkänt ett fritt måsland, vilket var det som behövdes för att jättesläkten Djupbo skulle övertygas. I deras ögon var det likställt med guds välsignelse. Landet och dess styre kallas Alltinget, och styrs av en sammanslutning älstepar ur alla de nio släkterna. Alla släkterna var inte för, men ingen ville bli utanför när Alltinget var ett faktum.
De nio släkterna
När måslänningarna konverterade till ordaves fanns det sju måsländska släkter. i dag finns det nio släkter och fyra släkter har försvunnit även om deras minnen lever kvar.
Nordmåsländska släkter
Hammarslag
Släkten hammarslag är centrerad i trakten kring stenhem med mindre grupper i kronebo. Släktnamnet är sprunget från släktens hemtrakter och de arbeten de haft att erbjuda oftast metallarbete och malmbrytning. Släktens färg är grå. Släkten har i många år kämpat för att ge sina bästa hantverkare oftast grovsmeder och timmermän möjlighet att bli finhantverkare. De vill bli finsmeder och snickare, hantverksyrken med större säkerhet där pengar kan tjänas. Dessa yrken är nästan helt dominerade av Granlanningar som i regel inte låter måslänningar nå längre än lärlingsskap. Det finns dock några få hantverkarmästare i släkten Hammarslag, de flesta i stenhem men också en del i kronebo. Dessa låter yrket gå inom familjen och det är de som har mest inflytande i släktrådet. Släkten hammarslag har en konfliktrik historia och spelade en stark roll i släkten Gråduns splittring i och med den stora fejden på 700-talet. Under det senaste krigen har släkten dock varit väldigt passiva och inte stött eller motverkat vare sig Granland eller Riket.
Sydmåsländska släkter
Solfana
Solfanorna är den måsländska släkt som lever längst söderut ofta i gränstrakterna mot södra Granland i södra vita skogen. De lever framför allt på jordbruk men är också kända för sitt hantverk. Släktens färg är klargul. Släkten bildades när de två mindre släkterna Klarsky och Solvinge slog sig samman till en och samma släkt under den stora fejden mellan Hammarslag och Grådun på 700-talet. Under första nordgranländska kriget i mitten av 800-talet stödde släkten Granland och många solfanor slogs på den Granlandska sidan mot alerna. Det var på grund av detta släkten blev tilldelad mark norr om vita skogen. Om detta var en tjänst eller björntjänst är frågan då det till viss del isolerade en tredjedel av släkten från de andra. Släkten anses dock än idag generellt mycket Granlandsvänlig.
Västmåsländska släkter – Älvsläkterna
Rödbrösta
Släkten rödbrösta är en av måslands yngsta släkter och lever framför allt i trakterna kring Dornoch och Ljuseport. De var ursprungligen en del av släkten Molnfrid men bildade en egen släkt i början av 900-talet. Släktens färg är brun. Släkten rödbrösta anses generellt vara progressiv men släkten är fortfarande mycket liten och relativt tätt sammanhållen. Från och med våren 1176 har släkten en starkt drivande position inom Älvens befriare, en del av separatistorganisationen Måslands enade Folkhär som agerar i Dornoch och Ljuseport. släktrådet kontrollerar i princip flera stadsdelar i Dornochs mindre förmögna kvarter. Sedan Alltingets utlysande har det gått hårt åt släkten Rödbrösta som anses vara terrorister och infiltratörer.
Djupbo
Släkten djupbos familjer är utspridda nästan längs med hela måsälven. De flesta är bosatta från Västerköping och nedströms men det går att hitta mindre djupboklaner hela vägen upp till Norrdala. Djupbo är en av de äldsta och mest respekterade släkterna. Släktens färg är blå. Djupbo är den största måsländska släkten och också den brokigaste. En stor del av släkten anser sig vara aler och kallar sig hellre sydaler än måslänningar. Släktrådet har inte officiellt gett stöd åt någon separatistgrupp men flera av paren tros vara ledande inom Älvens heliga armé, en separatistgrupp som kämpar för ett av teokratiskt fritt måsland. Det är allmänt känt bland måslänningar att det än finns många i släkten djupbo som önskar att norra Granland åter igen ska bli södra Riket . Många djupbor valde på 800talet att kämpa under den svarta fanan och idag följer många utav deras ättlingar i samma spår.
Molnfrid
Släkten Molnfrid är sprungen ur den idag utdöda släkten Grådun. De finns huvudsakligen i nordmark, framför allt i vita skogens gränstrakter upp mot vinga. Släktens medlemmar lever på jordbruk, fiske, flottning och transporter på älven. Släktens färg är en mycket ljust blå. Släkten grundades under den stora fejden med Hammarslagarna på 700-talet. I början av konflikten valde släkten Molnfrids grundare att bryta med sin egen släkt och är alltså den äldsta av de tre släkter som sprang ur Grådunens fall. De andra är Rödbrösta och Mörkersång. Sedan dess har kylig tystnad men sällan öppna skärmytslingar rått mellan Molnfrid och släkten Mörkersång. Släktrådet försöker att ha en pacifistisk och neutral hållning i de flesta konflikter. Rödbrösta var en liten grupp framför allt koncentrerad kring Dornoch och Ljuseport som kom att bryta sig ur släkten Molnfrid två hundra år senare. mellan Molnfrid och Rödbrösta är läget överlag neutralt och släkterna föredrar att betona sitt gemensamma ursprung framför att göra sig till fiender med varandra.
Östmåsländska släkter – skogssläkterna
Mårdöga
Mårdöga är den äldsta släkterna och mest respekterade av släkter. Släkten har sitt fäste djupt in i vita skogen främst i de västra delarna och deras färg är rött. Mårdögonen har traditionellt löst tvister mellan andra släkter och agerat tingsförättare på de måsländska tingen. Av denna anledning ser många mårdögon släkten som naturliga ledare för hela det måsländska folket, något de har ett visst stöd för även bland övriga släkter. Bland mårdögonen finns några av de starkaste rösterna för ett självständigt måsland, helst en monarki med ett mårdöga på tronen. Historiskt sett har de haft en viss konkurrens med släkten Grådun och illvilliga tungor påstår att Mårdögonen eldade på under konflikten mellan Grådun och Hammarslag för att Grådunen skulle gå under. Släkten är förhållandevis liten och är kanske den släkt som har starkast sammanhållning av alla de måsländska släkterna.
Mörkersång
Släkten mörkersång är koncentrerad till nordöstra vita skogen och lever generellt på skogsbruk, jakt eller kolning. Släkten präglas av protektionism och stark sammanhållning men andra måslänningar betraktar dem ofta med skepsis eller rentav rädsla. Släktens färg är mörkgrön. Släkten mörkersång har sitt ursprung i den stora fejden mellan Grådun och Hammarslag på 700-talet. När Molnfrid bröt sig ur och bildade en egen släkt tillhörde Mörkersångarna de Grådun som fortsatte att driva fejden med Hammarslag. Efter en lång och utmattande fejd blev ett stort antal inflytelserika släktmedlemmar mördade av sin egen släkt. Genom att förklara släkten Grådun död och besegrad lyckades fejden få ett slut och de kvarvarande familjerna bildade släkten Mörkersång. Mörkersångarna själva ser sig som de som lyckades lösa fejden medan andra måslänningar anser att de har släkten Gråduns blod på sina händer. Under kriget har de varit hårt drabbade av tvångsrekryteringar från både alerskt och Granlandskt håll och har inte gett något samlat stöd till någon gruppering bland separatisterna. Istället syns de mörkgröna sjalarna i nästan alla grupperingar som strider mot Granlanningar och aler.
Grönhuva
Släkten Grönhuva är sprungen ur Djupbo men blev en separat släkt efter att de klaner som skulle bli Grönhuva emigrerat söderut från måsälven. I dag finner du främst Grönhuvor i södra och sydöstra vita skogen. Släktens färg är ljust grön eller gulgrön. Grönhuvorna har generellt hållit sig tämligen neutrala i politiken och inte engagerat sig för vare sig riket Granland eller måsland.
Utdöda släkter
Fågelsång
Släkten fågelsång var den första av de måsländska släkterna att omvändas till ordaves. De var måslands mest inflytelserika men minsta släkter. Många av dessa kände dessutom ett kall till prästerskapet och att viga sitt liv åt gud och avsade sig därför alla världsliga släktband. Allt eftersom åren gick minskade släkten tills det en dag inte längre fanns några Fågelsångare att prata om. Deras försvinnande är höjt i dunkel och ingen är idag längre säker på när det hände. De deltog aktivt i missionen bland de då hedniska måslänningarna och kanske uppgick de till guds bo i och med att deras värv var uppfyllt när alla måslänningar var troende ordaver. Enligt måsländsk tradition anses släkten har tvättats ren från sin synd och därför slutat reinkarneras till nya liv på jorden. Släktens färg var vit och än idag tar prästerskapet i måsland en vit sjal när de gifter sig. Detta som en hyllning till de som kommit före och som en påminnelse till sig själva om de skor de har att fylla. Många röster främst från det alerska prästerskapet höjer dock än idag ett varnande finger och säger att det var gud som utplånade släkten. Att öppet bära den heliga färgen som icke prästvigd måste leda till ett straff. Gud lät då straffa samtliga kanske genom att dränka dem i älven och förvisa deras själar att alltid vandra kvar på jorden.
Klarsky och solvinge
Klarsky och solvinge gick samman till släkten Solfana under den stora fejden mellan Hammarslag och Grådun på 700-talet. Efter en lång period där de gamla Klarsky burit klargula sjalar och de tidigare solvingarna burit brandgula har den nya släkten solfana en gemensam färg.
Grådun
Det sägs att grådunen en gång var på väg att bli en av de mäktigaste släkterna, så mäktiga att de hotade till och med mårdögonen som tingsförättare. Illvilliga tungor talar om att de siststämnda både eldade under och lade ris på elden när konflikten med hammarslagarna började eskalera. Konflikten mellan Grådunen och Hammarslagarna emellan anses ha pågått sedan båda klanernas begynnerlse. En bidragande faktor till detta kan ha varit att de båda släkterna varit verksamma inom samma geografiska området och primärt haft samma sysselsättning. När konflikten eskalerat till en militär konflikt ville delar av släkten se en fredlig lösning något som majoriteten av släkten satte sig emot. De som inte tillhörde majoriteten valde då att lämna släkten och blev sedemera uteslutna ur släkten Grådun. Släkten Molnfrid har sina grundare hos dessa utbrytare. Släkten Grådun utplånades när ett stort antal inflytelserika släktmedlemmar mördades av sin egen släkt. Grådunen förklarades därmed utplånade och de resterande släktmedlemmarna bildade släkten Mörkersång. Grådunen bar en mörkgrå sjal.