Ordavesvärlden är en verklig värld i den mening att den följer samma naturlagar som vår egen. Det existerar således ingen magi och inga sagoväsen. Det är dock en anakronistisk värld som skiljer sig från vår egen i vilken ordning olika vetenskapliga upptäckter skett. I den här artikeln specificeras världens utvecklingsnivå. Idéhistoriskt har utvecklingen gått väldigt långt och koncept som nationalism och empiri är kända. De medicinska disciplinerna är också långt utvecklade – väl fungerande preventivmedel existerar och en del kirurgiska ingrepp förekommer.
Lärda människor i Ordavesvärlden har också en god uppfattning om mekanik. Klocktorn är vanliga även i mindre samhällen, och rika människor kan rentav bära fickur. Kemin har dock halkat efter. Krutet har exempelvis aldrig upptäckts. Sett till sjöfart och klädmode ligger också Ordavesvärlden efter jämfört med andra områden.
Granlandskampanjen är en jordnära lajvkampanj med ambitionen att vara mer än bara underhållande verklighetsflykt. Målet är scenarion som utforskar svåra frågor om exempelvis religion, politik och moral på ett inspirerande men också underhållande sätt. Det finns ofta allegoriska drag till verkliga historiska förlopp eller politiska händelser. Även om lajven arrangeras från ett individperspektiv – och relationer mellan individer är viktiga – så är tanken att även samhällsomvälvande strukturförändringar ska märkas i spel.
Kampanjen utspelar sig i Ordavesvärlden, mer specifikt i det som kallas Norra Världen – vilket innefattar länderna Granland, Dalhem och Ala Rike (ofta kallat Riket). Tillsammans med Vråkland och delar av det som var norra Dalhem bildar Ala Rike Heliga Samväldet. Slutligen är Måsland en omstridd och halvt erkänd stat som brutit sig ur Granland men gör anspråk även på områden i Dalhem och Ala Rike, där måslänningarna är en stor minoritetsgrupp.
Det är en “verklig” värld i den mening att den följer samma naturlagar som vår egen, men skiljer sig från vår värld i geografi och kultur. Jämfört med vår värld är den också anakronistisk, krutet är exempelvis inte uppfunnet och hästar används inte i strid trots att urverk är vanliga och kunskaperna om medicin ligger på en nästan modern nivå.
Tid räknas i sekunder, minuter och timmar precis i vår värld och berättelsens kronologi följer generellt vår egen – spelas ett lajv onsdagen den 18:e december så är det onsdagen den 18:e december även i världen. År 2018 motsvarar år 1183 Efter Ala Rikes Grundande (1179 AG) i fiktionen. Metersystemet används, även om fot och tum ibland används på landsbygden.
Jämställdheten mellan könen är total. Alla yrken är öppna för båda könen, och många maktpositioner hålls av ett par – ofta en kvinna och en man. Det finns god tillgång till preventivmedel för båda könen och kunskaperna i förlossningsmedicin är goda. Kvinnor blir således inte gravida om de inte vill och det är extremt ovanligt att de dör i barnsäng. Både hetero- och homoäktenskap förekommer, i båda fallen är de i regel arrangerade. Det är ovanligt att den som kommit upp i tjugoårsåldern är ogift.
Religionen – Ordaves
En central del i kampanjen är religionen Ordaves som alla i Norra Världen bekänner sig till. Enligt tron skapades världen av Gud – två himmelsfåglar som samtidigt är en, i en form av “tvåenighet”. Vid bön talas det till “Gud” eller “Gud, ni tvenne fåglar”. Gud är inte allvetande per se, men kan se och höra allt som fåglarna ser och hör, och fåglarna har till sin hjälp flygande insekter som sina tjänare. Fåglar är heliga och allt de företar sig kan tolkas som tecken från Gud. Böner sker knästående med händerna kupade som ett fågelbo, och böner uttalas klart och tydligt så att fåglarna och Gud hör. Det anses oartigt att allt för uppenbart tjuvlyssna på andras böner.
Tron fäster stor vikt vid tvåsamhet, inte bara i giftermål utan även i många andra sammanhang. Auktoritetsposter ska fyllas av ett par, och har posten tillräckligt hög auktoritet ska de också vara gifta med varandra. Sista steget i en prästvigning är exempelvis för två prästlärlingar att gifta sig med varandra. Fokuset på par och talet två tar sig också uttryck i att kläderna gärna sys med knapparna i par, det dukas gärna för ett jämnt antal även om det väntas ett udda antal gäster och så vidare.
Det mesta i religionen är öppet för tolkningar av prästerskapet – särskilt av överpräster och av religionens överhuvud Exultantparet – men de fem prövningarna anses vara helt kanoniska av alla troende, även om de kan tolkas på väldigt olika sätt av både präster och lekmän. De lyder som följer:
Första prövningen, Ärlans Prov
Glädje och framgång tillfaller den som arbetar hårt.
Andra prövningen, Svanens Prov
Sträva alltid efter två, ty två är det heliga talet.
Tredje prövningen, Duvans Prov
Du skall vara säker i dig själv, din familj och ditt bo.
Fjärde prövningen, Örnens Prov
Ha stolthet i din tro, ty den är den enda sanna.
Femte prövningen, Korpens Prov
Döden är en naturlig del av livet, frukta den inte, ty den är det sista provet.
Den som levt ett gudfruktigt liv i enlighet med prövningarna kommer till Guds bo i himlen, medan den som levt ett syndigt liv återföds och får en ny chans att nå himmelriket.
Det finns tre olika trosinriktningar –
Ortodox Ordaves som är den största och äldsta.
Reformerad Ordaves som inte tillåter präster att hålla världslig makt.
Pennitentisk Ordaves som inte tillåter andra än präster att hålla världslig makt.
Dalhemingar och måslänningar är i princip uteslutande ortodoxa, även om kulturella variationer förekommer i själva praktiserandet. Det är också den vanligaste trosuppfattningen i Ala Rike med runt fyra femtedelar av befolkningen och slutligen är den vanlig på den granländska landsbygden, särskilt nära gränserna. Ortodox Ordaves lägger mycket vikt på kollektivet – byn, släkten eller skrået – och lär att det är allas ansvar att hjälpa varandra i både världsliga och själsliga ting, för olycka och synd ses som smittsamt och sammankopplat. Den som syndar drabbas också av olycka, men det är också tvärtom så att den som drabbas av olycka drivs till synd om den inte får hjälp. På omvänt sätt kan det förutsättas att den tursamme eller rike är omtyckt av Gud, annars hade den ju aldrig fått sin förmögenhet.
I Granland är Reformerad Ordaves statsreligion och den stora majoriteten är också reformerade, särskilt i högre samhällsskikt och i städerna. Den har också börjat få fäste bland en minoritet av måslänningar. Trosinriktningen lär att prästerna blir korrumperade av världslig makt och därför endast ska ta ansvar för det själsliga. Den reformerade tron lägger liksom den ortodoxa vikt vid kollektivet, men fokuserar på större enheter: nationen, folket eller hela yrkesgruppen. Tron betonar också vikten av hårt arbete och uppmuntrar en enkel och spartanskt livsstil. En god reformert Ordavestroende är en kugge i ett större maskineri och gör sin plikt för allas bästa.
Vråker är pennitenter. Trosuppfattningen förekommer också i Ala Rike, där runt en femtedel är pennitenter. Pennitentisk Ordaves är populärt i Heliga Armén, där särskilt befäl ofta är pennitenter. Pennitenterna lägger fokus på individen och dennes ansvar för sitt välmående och sin tro. De anser också att prästerskapet står över den världsliga hierarkin i alla frågor – den lägsta bypräst kan ge order åt en drottning och hon förväntas lyda. I motsats till de andra trosinriktningarna anser de inte att ens synder “nollställs” när du återföds, utan du måste alltid arbeta för att rena dig även för synderna från tidigare liv genom botgöring, självspäkning, heligt krig, asketism, goda gärningar, allmossor och dylikt.
Världshistoria
Ordaves uppstod i Södra Världen, i det som idag är Örnemark. Där byggde Kejsarparet ett imperium med hjälp av den Första Heliga Armén. Med tiden kom imperiet att expandera norrut, och den Andra Heliga Armén reste norrut under ledning av Exultantparet för att omvända hedningar och grunda nya stater. Så grundades Dalhem, Granland och till slut Ala Rike, därför är Ala Rikes grundande år 0. Kejsarätten dog dock ut och Exultantparet utsågs till världsliga och religiösa ledare. Nästan 400 år efter Ala Rikes grundande genomgick Granland en reformation som delvis spred sig till Dalhem och avskaffade prästerskapets (och Exultantparets) världsliga makt helt i Granland och delvis i Dalhem. För lite mer än hundra år sedan samlades Tredje Heliga Armén, som innefattade soldater från alla Norra Världens länder, och marscherade för att omvända vråkerna, men ingen stat grundades i Vråkland.
Nutidshistoria
Norra Världen har präglats av ett stort krig – först mellan Ala Rike och Granland och efter ett vapenstillestånd bröt krig ut mellan Granland och Dalhem, där Dalhems och Rikets arméer gick samman till Fjärde Heliga Armén (Heliga Armén i dagligt tal) som nu är något av en självständig maktfaktor. I Heliga Armén tjänstgjorde också många vråker och Det Heliga Krigets Vita Vingars Orden – i dagligt tal Vita Vingarna – en klosterriddarorden som tidigare utgjort Vråklands enda egentliga stat och som var direkta arvtagare till Tredje Heliga Armén. Kriget slutade dock med att Heliga Armén förlorade och Granland annekterade delar av östra Dalhem – som nu är Älvsviks län – och skapade nya små lydstater längs gränsen mot Dalhem. Heliga Armén tog samtidigt kontrollen över delar av norra Dalhem och över Vråkland som tillsammans med Ala Rike nu alla ingår i det mycket löst organiserade Heliga Samväldet. Heliga Armén krossade nästan helt de hedniska kaderna i Vråkland. Samtidigt växte en måsländsk frihetskamp fram, och fick med stöd av Ala Rike till slut igenom en del av sina krav på en självständig stat. Kriget fortsatte med en granländsk invasion av Ala Rike, som stoppades vid universitetsstaden Blockby, som dock brann ner i belägringen. Nu är stora delar av den Granländska Reguljära Armén i uppror och på väg hemåt mot sina order, medan den krigströtta Heliga Armén är splittrad i mindre förband som är för upptagna med att slåss med varandra och andra för att jaga efter dem.
Nationerna
De kulturella skillnaderna är överlag ganska små mellan olika områden i världen, och det finns sällan skarpa skillnader ens mellan nationsgränserna. Klädmodet är mer eller mindre detsamma, det sjungs i princip samma sånger och religionen praktiseras ungefär likadant överallt. Skillnaderna är i regel glidande, men vissa idéer har fått större spridning i vissa nationer. Följande stycken pekar ut dessa.
Ala Rike
Den sista renodlade teokratin i Norra Världen, här styr prästerna antingen direkt eller genom ättefolk – släkter som fått rätten att styra i prästerskapets namn, en sorts teokratisk adel. Landet styrs ytterst av Exultantparet, som formellt sett är Ordaves religiösa ledare men som har begränsat världsligt inflytande utanför Heliga Samväldet.
Granland
Den tydligaste nationalstaten i världen och också den där nationalismen har den absolut största rollen. Majoriteten är som namnet antyder granlänningar och det bedrivs en väldigt aktiv och medveten diskriminering mot den måsländska befolkningen. Sedan reformationen för snart 700 år sedan har prästerskapets världsliga uppdrag övertagits av byråkrater – så kallade väblar. I början av kriget gjorde väblarna en nästan oblodig kupp och tog total makt över landet från Kronparet. Den överlag konservativa armén har dock kvar ett stort inflytande.
Dalhem
Dalhem är ett förhållandevis decentraliserat feodalvälde med stora regionala skillnader, som bara blir större av att det är det största landet i Norra Världen både till yta och befolkning. Efter kriget är landet än mer splittrat än tidigare. Landet präglas av handelsfolk, riddare, adelshus och starkt skråväsende.
Måsland
Måslänningarna har en nybliven och instabil stat som militanta frihetskämpar karvat ut ur norra Granland, men gör anspråk på gränsområden alla sina grannländer. Ala Rike, Granland och Dalhem har alla stora måsländska minoritetsgrupper, särskilt just i gränsområdet mellan de tre länderna och längs Måsälven. Måslänningarna är ättlingar till Norra Världens ursprungsbefolkning, som omvändes till Ordaves av Andra Heliga Armén. De präglas av en starkare hederskultur än övriga och av starka influenser av folktro. Måslänningarna består egentligen av åtta folkgrupper, så kallade släkter, som har en historia av konflikter med varandra. Prästvigda måslänningar anses uppgå i en nioende släkt – släkten Fågelsång.
Vråkland
Vråkerna är ett stamfolk nära besläktat med måslänningarna. Vråkerna är också en ursprungsbefolkning och lever också i släkter, men de omvändes först av Tredje Heliga Armén. De utsätts inte för samma diskriminering som måslänningarna, dels för att de omvändes till pennitenter och dels för att det framför allt är krigarna som syns utanför Vråkland. De tar ofta värving i Heliga Armén stamvis.
Längst upp i norraste Vråkland lever också kaderna, de sista hedningarna i Norra Världen.