I Ordaveskampanjens värld är tygfärg billigt och lättillgängligt, vilket gjort att de flesta kläder går i färg. Färgen vit är däremot en helig färg som generellt sett enbart bärs av präster eller de som av olika skäl välsignats med vita plagg från prästerskapet. Färgen svart är en sorgefärg, som sällan bärs och då som enstaka plagg för att visa sorg eller saknad.
Namnkulturen varierar något mellan de olika länderna i Norra Världen, men det finns grundläggande, gemensamma drag. Överlag är det vanliga, nordiska förnamn eller namn som låter nordiska som gäller i Norra Världen. Det finns vissa inslag av engelska i Dalhem och tyska i Västhem, men namnen ska låta naturliga att uttala på svenska.
För majoriteten av invånarna i norra världen existerar inte ärftliga släktnamn. Du får ett personligt vuxennamn i tidiga tonåren, ett son-/dotternamn, eller tar namn efter platsen du är född på. Det är enbart adel och ättefolk som har släktnamn som faktiskt ärvs.
Eftersom världen är jämställd är könet inte relevant när det kommer till vilken förälder ett barn får sitt son- /dotternamn efter. Generellt tas det efter den förälder som anses mest inflytelserik alternativt den vars familj betalade hemgiften.
Fågelsymboliken är alltjämt närvarande i Norra Världen och märks tydligt i namnen. Det är vanligt att bilda vuxennamn med fågelelement som vinge, fjäder, näbb, kvitter däremot är det i alla kulturer förbjudet att ta ett vuxennamn med en fågel i om du inte är adlig eller av ätt.
Måslänningar
Måslands folk är ett strävsamt och hårt arbetande folk som bär slitstarka kläder av enkelt snitt med framförallt knälånga kjortlar i ylle samt yllehosor, brokor och grova linneskjortor. Till fest bärs fotsida yllekläder, gärna i tunnare tyger. Nästan alla bär struthätta. Huvudbonad är ett obligatoriskt plagg. På sommaren gärna stråhatt och på vintern påsmössa. Det populäraste färgerna är rött, grönt och brunt. Många broderar sina kläder, gärna med fågelmotiv.
Måslänningar bär alltid sin släktsjal, som är en kulturbärare och extremt viktig för den Måsländska identiteten. Sjalen används under Korpvinga som en form av metateknik för att kunna illustrera samma förtryck som i verkligheten skett på grund utav hudfärg. Därför bär Måslänningar alltid sin sjal. Läs mer om måslandssjalar här.
Namn
Måsländska förnamn ärvs inom släkten, och det är inte ovanligt att ha många släktingar med samma förnamn. Innan barn fått sitt personliga vuxennamn kan det därför vara praktiskt att använda föräldrarnas förnamn för att skilja dem från varandra – men det är inte ovanligt att måslänningar använder föräldranamnet även på vuxna – särskilt om föräldern var välkänd. Överlag använder inte måslänningar son- /dotternamn, utan lägger istället till föräldranamnet innan sitt eget.
Exempelvis: Agne Sorgnäste, Elins Ida.
Alla måslänningar tillhör en släkt, och bär därför sitt släktnamn efter vuxennamnet. Generellt används bara släktnamnet när du talar om personer i andra släkter än sin egen.
Exempelvis: Jakel Holvaster Hammarslag, Hilka Tryggnäste Mörkersång, Tovas Jorun Skarpdun Djupbo
Granlänningar
Granlänningar klär sig gärna pråligt och modernt. Cotehardier (alltså korta formsydda jackor) är vanliga, liksom tajta hosor eller ”ihopsydda hosor”. Det absolut vanligaste granländska plagget är den av granländska militären inspirerade rocken. Ett knälångt plagg i ylle med knäppning fram – det har på senare tid blivit allt populärare, särskilt bland väblar, med ståkrage på rocken. Till rock bärs tajta ihopsydda hosor, ibland med blygdlapp. Skjorta och brokor är de vanligaste underplaggen. Ihopsydda kjortlar bärs sällan och ifall de görs är det av en mer formsydd modell. Samtliga Granlänningar bär huvudbonader, gärna kopplade till deras arbete. Har ämbetet ingen huvudbonad bär du gärna olika typer av hattar. Populära färger på kläderna är grönt, blått, grått och gult.
Namn
Utöver sitt förnamn bär granlänningar från födseln även ett son-/dotternamn. Liksom alerna får de i yngre tonåren ett vuxennamn som anspelar på bärarens personlighet. I Granland är vuxennamnet oftast underordnat son-/dotternamnet, och väljs således ofta bort i mer informella sammanhang.
Exempelvis: Eyvind Ranasson Roflykt, Valdis Torunsdotter Skarpnäbb
Adliga bär sina släktnamn (Korp, Duva, Ärla, Tveklinga) efter vuxennamnet, medan icke-adliga kan välja att lägga till platsen de kommer ifrån som ett extra särskiljande efternamn. Det är dock sällan någon orkar presentera sig med hela den långa raden namn, utan anpassar sig efter situationen och vilket namn du är mest stolt över.
Soldater i Granlands Reguljära Armé får ett soldatnamn när de tar värvning, som de sedan tilltalas med av befäl och andra soldater hela vägen genom sin militära karriär.
Exempelvis: Furir Daniel Skarp, Soldat Härke, Korpral Groda, Fanjunkare Johan Andersson Nål
Aler
De religiösa och fromma Alerna bär enkla och praktiska plagg. Knä- eller hellånga kjortlar i ylle samt tajt sittande hosor. Om kjorteln är knä eller hellång beror på yrke och status – desto högre status desto längre kjortel. Undertill bärs kjortlar och brokor i lite finare linne. Plaggen är längst med fållarna ofta utsmyckade med små broderier eller band. Oftast med religiös tematik. Alla bär huvudbonad och vanligast är coif, påsmössa eller platthatt. Vissa typer av hattar, särskilt stråhatten, har funnit sin väg till Ala Rike. Alla aler försöker bära någonting i rött – annars är vanliga färger blått, gult och grått.
Namn
Aler har ett förnamn och ett personligt vuxennamn. Vuxennamnet anspelar ofta på ett karaktärsdrag eller någonting bäraren varit med om och ges i yngre tonåren.
Exempelvis: Elvira Vassnäbb, Justus Högflygare
Ättefolk bär sin ätts namn efter vuxennamnet. Vid giftermål mellan olika ätter förhandlas det om vilken släkt som betalar hemgift och den i brudparet som till slut tar emot hemgiften uppgår i den andra ätten och dess namn.
Exempelvis: Emrik Silverkvitter av Korpens Ätt, Lilja Gyllendun av Tornugglans ätt.
Dalhemmingar
Dalhemmingar bor i en kulturell smältdegel där dräkterna präglas av en blandad stil, ibland väldigt blandad. Knälånga cotehardier är vanliga (dessa har då knäppning ända ner), så även tajta yllehosor – ibland ihopsydda – och tajtare knälånga kjortlar. Skjortor och brokor är de vanligaste underplaggen. Mycket populärt är att vecka tygerna i sina kläder, särskilt bland adeln och rika borgare – plaggen har då en hög midja och är sedan veckade under denna. Struthättor och chaperoner är vida populära och alla bär huvudbonad – gärna coif, huvudduk eller påsmössa. För den riktigt modemedvetna dalhemmingen kombineras allt detta med ett smalt dekorerat bälte och snabelskor. Vanliga färger är gult, rött och blått.
Namn
Vuxennamn är ovanliga i Dalhem, utan istället bärs förnamnet ihop med ett son- /dotternamn. Till det läggs platsen du kommer ifrån som en särskiljande markör.
Exempelvis: Roar Vigbjörnsson från Almyra. Elisabeth Sarasdotter från Dornoch.
De som tillhör en adlig släkt använder sitt släktnamn istället för platsen de kommer ifrån. Dalhemska adelssläkter har i regel inte fågelnamn.
Exempelvis: Eira Hallbjörnsdotter Liljencrona. Adelhaard Mechtildeson Järnehed
Vråklänningar
Vråkerna lever ett liv i vad som mest liknar en vildmark och kläderna är därför ofta därefter. Luftiga knälånga kjortlar i ylle och lösare yllehosor. Ibland till och med löst sittande byxor med benlindor till. Under bärs brokor och kjortlar i grovt linne. Plaggen är ofta rikligt utsmyckade, särskilt med breda border längs med fållarna. Kraghuva utan strut är mycket vanligt, samt coif eller en enklare mössa. De flesta vråklänningar bär också ett långt och brett läderbälte.
Vråklandsbältet
Vråklandsbältet har både en in-funktion och en off-funktion och bärs av alla roller som spelar vråklänningar. Detta för att det skall vara tydligt för alla som ser hen att det är en vråklännng vi talar om, på samma sätt som Måslänningar bär måslandssjal.
Vråklandsbältet är fyllt av symbolik som få utom andra vråklänningar förstår att tolka, men som berättar mycket information om var bäraren av skärpet kommer ifrån och var i livet hen befinner sig.
Grundfärgen på bältet delas med alla från samma släkt, släkterna i den vråkländska kulturen är ganska små runt ett par hundra personer i snitt, och mer föränderliga än ex måslandssläkterna. Det är inte ovanligt att släkter dör ut eller omskapas genom att gå ihop med andra släkter. Ovanpå denna grundfärg sys ett band i en avvikande färg som är gemensam för familjen. Med familjen räknas ungefär samma avstånd på nära familj som vi har idag, det vill säga ner till kusiner ungefär. Gifta personer kan tillhöra olika familjer (bära familjen de föddes i trots att de gift sig) eller komma överens om vilken familj de ska tillhöra efter äktenskapet.
På detta påsydda band broderas det mönster alternativt sys det fast ett brickband. Denna symbolik är personlig för varje vråklänning, och kan förändras efter att en blir äldre och mer händer i deras liv.
Längs med kanten kan pärlor och medaljonger fästas som antingen är enbart dekorativa eller har en djupare symbolisk betydelse, exempelvis barnafödsel, att en gick med i den heliga armén osv.
I Kortändarna av skärpet fästes fransar, enfärgade om en är ogift men med två färger om en är gift, den egna färgen och maken/makans färg. På det viset syns vilka som är gifta även om en inte bytt släkt eller familj vid äktenskapet.
Skärpet börjar bäras i tolvårsåldern då vråklänningarna har ritualen som ger dem deras vuxennamn.
Namn
Vråkländsk namnkultur liknar den Måsländska på det sättet att de har släkter, dessa släkter är däremot många fler och används sällan i dagligt tal – men framförallt liknar de två kulturerna varandra då namn ofta går i arv inom släkten. Namn består i övrigt av ett förnamn och ett personligt vuxennamn, som däremot i Vråkernas fall ges i tio-årsåldern.
Exempelvis: Jorm Tveklo, Agda Starkägg
Alla Vråker tillhör en släkt, men släkterna är många och släktnamnet används sällan efter vuxennamnet. Precis som med Måslänningarna så används det bara när du talar om personer i andra släkter än sin egen. Det är vanligt att släktnamn byts ut eller att folk hittar på nya – gärna inspirerade från naturen.
Exempelvis: Arvid Svartfjäder Bergaflod, Eva Koldun Västersol