Ala Rike

Ala rike, i folkmun  riket är ett teokratiskt styrt land i norra världen. I norr och öst begränsas landet av storskogen samt det ännu obestigna bergsmassiv som sträcker sig där bakom. I väst och sydväst gränsar landet till de vråkländska stäpperna samt havet storljuse. Rikets södra gräns är landbunden och gränsar mot dalhem i sydväst och granland i sydöst. Ala rike består primärt av den alerska slätten samt nyligen annekterade marker i form av nordliga delar av vita skogen samt de östliga delarna av den vråkländska stäppen. Ala rike åtnjuter ett tempererat klimat samt ett subarktiskt i de norra delarna. Med drygt  miljoner invånare är det ett av världens folktommaste men ändock största länder – med undantag för den alerska slätten där 75% av landets befolkning bor. Landet kontrolleras enligt gammal sed från Norrdala av exultantparet som väljs på livstid av landets sju överprästpar.

Överprästparen i sin tur utses från landets många prästpar av exultantparet och har därefter makten över något av landets län. Prästparen reser runt i sina tilldelade områden och agerar dels spirituella ledare men också domare och värdsliga herrar över folket.

Huvudstaden heter Norrdala och ligger beläget mitt i landet vid Lomsjöns strand med sina  invånare är Norrdala landets näst största stad. Den största staden heter Rovköping och ligger vid gränsen mot landets västra halva.

Fana och färger

Rikets färger är primärt rött och sekundärt vitt. Landets fana består av ett diagonalt vitt streck som framifrån sett sträcker sig från höger uppe till vänster nere över röd bakgrund på var sida av strecken syns de vita konturerna av en uggla vilket är rikets riksfågel. I enklare fall finns inte ugglorna på flaggan som då endast består av ett diagonalt vitt streck över en röd bakgrund.

Geografi

Riket har sedan kaderna besegrades 1176 två huvudsakliga delar: östra och västra Riket.

Östra Riket

Östra Riket gränsar till Granland i syd och västra riket tidigare kännt som Vråkland i väst. I öst slutar landet vid världens ände och de stora Örnbergen den gigantiska bergskedja som sträcker sig runt hela världen i landets nordvästra och norra hörn ligger mynningen till den enorma storskogen som inge sett slutet på. I övrigt är landskapet omväxlande med mycket ängs och betesmark på de få områden där jorden inte är plogad men landet har även gott om mindre men ändock täta barrskogar där det finns gott om villebråd för jakt. Från örnbergen i norr och öst samt genom Storskogen rinner tusentals små floder och älvar till ugglesjön som ligger i landets norra del därifrån tar vattnet som kallas måsälven sig söderut genom Lomsjön Norrdala och Broby för att sedan nå norra Granland innan det efter en lång resa rinner ut i havet storljusen.

Östra riket har en väldigt utvecklad infrastruktur och det finns gott om vägar broar kvarnar – särskilt vattenkvarnar då landet har gott om mindre älvar. Framförallt så har landets väg och bronät byggts ut den senaste generationen någonting som lett till att handlares varor når alla landets hörn och att kommunikationen är mycket god emellan hela landets bosättningar.

Västra riket

Det område som numera kallas västra riket betecknades tidigare Vråkland och är ett stort och glesbefolkat område mestadels bestående av djupa skogar och enorma stäpper. Hela den södra gränsen ligger längst med det stora världshavet Storljuse och det är kring dess stränder som de större bosättningarna ligger. I väst kantas landet av Örnbergen och i sydväst går gränsen långt inne i den stora lövskogen Ripemark.

Hela landets norra del består av bergskedjan Svärdbergen; en oåtkomlig och förrädisk plats med bottenlösa stup och sluttningar fulla med sylvassa klippor en plats som endast bebos av de primitiva kaderna. Vråklands landskap består till största delen av slätter med floder som rinner ner från svärdsbergen. Småskogar här och var finns även om träden är ökänt kortvuxna. Nästan alla större bosättningar finns längst med kusten till Storljuse då jorden där är bördigare och handel lättare bedrivs längst med kusten med hjälp av handelsfartyg. Västra riket har väldigt få utbyggda vägar och få större städer. Området har länge kontrollerats av ett tjugotal borgar som byggts och försvarats av de vita vingarnas heliga orden.

Folket

Alerna som folket i Ala Rike kallas är ett djupt troende folk som sätter stort värde till heder moral och disciplin. Som aler ska de vara självmedveten gudsfruktande nöjd och disciplinerad. Du ska ha kontroll över dina känslor och aldrig låta dem flöda iväg okontrollerat det betyder däremot inte att det är förbjudet att visa känslor alls men dom skall vara kontrollerade. Du får gärna försöka förbättra din plats i världen alerna uppmuntrar klassvandring men du får inte bli besviken om du misslyckas. Allting som sker ses som ett prov av gud och ett väl genomfört prov belönas även innan döden en form av karma-tro existerar men är inte namngiven.

Alerna är ett jämställt folk som ser familjen som samhällets minsta enhet en individ är ingenting utan sin familj och folk som blivit utkastade av familjen ses ned på. En individ vars familj omkommit i en olycka eller på något annat naturligt sätt skiljts ifrån dem på livstid ses däremot inte som någonting konstigt sådana individer adopteras ofta av andra familjer. En familj behöver inte vara en blodsbandsknuten familj med ett gift par och barn utan det kan lika väl vara ett gift par utan barn en grupp vänner ett företag osv. Det viktiga är att du alltid skall ha en stabil grund att luta dig tillbaka på som al vill du nämligen aldrig flocka omkring i livet utan stabilitet. Det gifta paret är en mycket central del i den alerska kulturen och det ses som självklart att du är gift innan du fyller 25.

Giftermålet betyder att du och din partner har accepterat världens ordning hur saker fungerar och valt att ställa er i ledet tillsammans med alla andra. Då en individ ses som inkomplett utan sin partner är det mycket viktigt att du gifter dig innan du stadgar ditt liv du ses nämligen som ett barn innan du är gift oavsett hur gammal du är. När du väl har gift dig förväntas ni skaffa barn väldigt snart.

Det är väldigt förbjudet att ha sex innan äktenskapet och ännu mer förbjudet att ha det utanför äktenskapet båda akterna ses som kätteri. Om din partner skulle avlida någon gång under erat liv är det fullt tillåtet att äkta en ny det ses inte som någonting konstigt utan snarare som en självklarhet.

Den mesta utbildningen i riket kommer ifrån familjen där man lär sig utav sina föräldrar. Högra utbildning där läs och skrivkonsten är det vanligaste riket har en läs och skrivkunnighet på ungefär 30 sker hos prästerskapet. Prästerskapet lär även ut läkekonst och matematik. För högre utbildning finns det två alternativ: det av tornugglans ätt drivna Blockbys universitet med nästan 600 studenter och kurser i allt möjligt samt snöripornas militära officersakademi även den i Blockby.

Styre

Riket är en mycket konservativ teokrati som är baserad på prästerskapet som den styrande delen av samhället. Samtliga officiella ämbeten även icke-prästliga utses av överprästparet i det län ämbetet hör till nationella ämbeten utses av exultantparet. I princip men inte som regel så innehas de flesta nationella ämbetena utav ett präst eller överprästpar medan de lokala eller regionala innehas av ett ättepar. Exultantparet är det högsta beslutande organet inom riket de har fullständig makt över allt och alla och väljs på livstid utav överprästrådet. Överprästrådet som nästan enbart träffas vid exultantval eller nationella kriser består i sin tur av varje läns överprästpar.

Överprästparet är det par som styr i något utav rikets sju län de har det totala ansvaret för styret av sitt län. Det är däremot väldigt ovanligt att överprästparet tar hand om det själva istället delar dom ut ansvaret till ätter eller präster. Överprästparet väljs av länets präster på livstid. Riket är inte ett feodalt rike. All märk ägs av prästerskapet men får mot en mindre avgift brukas utav folket. Nästan alla människor på landsbygden arrenderar således sin mark ifrån prästerskapet och betalar till dem en femtedel av det som marken genererar så kallad skatt. De människor som inte arrenderar sin mark ifrån prästerskapet är ofta anställda utav en ätt eller rika bönder. Då går de på kontrakt och får lön lönen betalas ut en gång i kvartalet och består av mat och silvermynt. Dessutom brukar de få bygga sig en boning på arbetsgivarens mark.

Även ätter arrenderar mark ifrån prästerskapet och betalar skatt för den. Stadsfolk arrenderar även de mark men betalar betydligt mycket mer för den eftersom att marken ligger i en stad. Däremot så använder de betydligt mindre mark vilket gör att slutsumman för deras skatt blir ungefär densamma. Rikets skatt används framförallt för att avlöna prästerskapet samt nationella och lokala ämbeten exempelvis är postverket i riket näst intill gratis att använda för folket men även för att bekosta delar utav den utbildning som prästerskapet håller i det mesta får folk dock bekosta själva. Därtill håller prästerskapet i många samhällsfrämjande verksamheter exempelvis soppkök och fattigstugor för de sämre lottade.

Rikets vägnät är med hjälp av skatten väl utbyggt och underhållet. Det vore dock lögn att säga att ingenting av skatten går till fina kläder saker och boningar för överprästpar och andra höga titlar inom prästerskapet.

Prästerskapet

I riket är det vanligt att man delar in styret av landet enligt det himmelens och jordens principer. Himmelens folk prästerskapet tar de viktiga besluten och bekymrar sig om det själsliga. Medan jordens folk ätterna lyder och verkställer prästerskapets beslut samt bekymrar sig om det jordsliga. Exempelvis ser vi detta i det juridiska. Prästerskapet sköter domstolsväsendet i landet och dömer ut straff för brottslingar däremot är det borgmästarparet i varje län som är ansvariga för vakthållning gardestrupper fånghålor samt verkställandet av domarna.

Prästutbildningen påbörjas som lärling till ett prästpar när de sedan anses vara färdigutbildade gifter de sig med en annan prästlärlingar och vigs då till präster i guds och rikets namn. De som är av ätt avsäger sig sin titel men banden till sin gamla ätt är förstås fortfarande starka. Överprästparen och exultantparet har sina bon men de flesta prästpar vandrar runt i landet och besöker de olika byarna och gårdarna. De ska i teorin bo hos olika människor varje gång men oftast bor de hos gamla vänner. I många byar finns det en speciell präststuga där prästparet bor under sin vistelse i byn. De stannar olika länge från gång till gång men ett par månader brukar vara vanligt. I städer har det börjat bli vanligt med tempel. Prästerskapet tituleras med ers helighet och behandlas med stor vördnad. Men präster får göra allt som vanligt folk får och det är inte ovanligt att se ett prästpar ta en svängom eller dricka vin.

Ätter

Förutom präster finns det som tidigare nämnts ett andra styrande skikt i riket ätterna. Ätterna är egentligen inte juridiskt åtskilda ifrån den vanliga befolkningen undantaget att de är valbara till officiella ämbeten däremot så är de ättlingar till en person eller ett par som har gjort någonting exceptionellt i prästerskapets rikets eller ordaves namn och har därför belönats med en ättetitel. Som ättemedlem så åtlyder du stor social uppmärksamhet och även stort socialt inflytande då du ses som utvald utav gud resultatet blir nästan alltid att ätten får gott om pengar inflytande osv. men som ättemedlem har du även ett stort ansvar du måste värna om ättens heder och rykte eftersom att allting som en ättemedlem gör räknas som godkänt av hela ätten. Det är vanligt att ättefejder uppstår pga att någon individ gjort någonting som inte var godkänt av resten av ätten. Det finns gott om gräl och fejder ätterna emellan och få ättemedlemmar skulle tveka att göra någonting som förnedrar än fiendeätt. Ätterna ges namn som är baserade på vad paret eller personen som ursprungligen blev ättad karaktäriserades som. Ättenamnet är alltid en fågel exempel på ättenamn är av korpens ätt eller av tornugglans ätt.

Ätterna skall inte blandas ihop med det som i vissa länder kallas eller kallats adel. Ättefolk behöver inte ställa upp med soldater till armén i utbyte mot and eller skattelättnader ättefolk är i dessa avseenden precis om alla andra invånare i riket. Skillnaden ligger just i det sociala som ättefolk står du högt i guds gunst och därmed har du lätt att göra affärer och så vidare. Samt givetvis att du som ättefolk är valbar till rikets olika mer eller mindre viktiga offentliga poster. Ätternas ämbeten är på livstid och är i de flesta fall ärftliga det förekommer dock ickeärftliga ämbeten av mindre betydelse.

Civila ämbeten

De som tar de flesta civila beslut i varje län är länsmästarparet och det finns ett länsmästarpar per län. länsmästarpar är en ärftlig titel som utses av övermästarparet. Länsmästarparen är förutom det vanliga civila ansvaret ansvariga för vaktstyrkor och ordningen medans det är prästerna som sköter domstolsväsendet. I städer finns även borgmästarpar som har samma funktion som länsmästarparen men betydligt mindre områden. Som ättefolk förväntas du vara stark och tapper när du möter rikets fiender klok och rättvis när du leder dina medmänniskor och ärlig och trogen gud.

Län

I riket finns sju län dessa är namngivna efter det som var deras största stad när länet grundades:

Norrdala län

Rovköpingamarken

Broland

Kullby län

Ekemark

Ripmark

Mylla län

Historia

Trots att riket enligt världens mått är ett nytt land har det en lång och anrik historia primärt präglad av teokrati och krig.

Äldre historia

När de norra länderna först skapades ägdes marken där Ala rike nu ligger utav vråkländska klaner. Men många krig mellan vråkerna och Ordaves folk resulterade i att vråkerna gav upp stora landområden, bland annat den mark som Ala Rike nu ligger på. På den marken slog sig många människor ner, präster och deras nära anhängare men framförallt troende människor som såg Ala Rike som det välsignade landet. Många hundra år förflöt i riket utan stora förändringar. Det var visserligen inte en lugn tid många krig mot vråklänningarna skedde men folket växte i antal och rikedom man handlade med Dalhem och Granland och snöripans ätt försvarade landet mot rövare dalhemska skärmytslingar och kadernas härjningar. Vid denna tid ägde riket det område som numera kallas för norra Granland men då kallades för södra riket.

Yngre historia

De första konflikterna om södra riket började för nästan fyra hundra år sedan närmare bestämt år 784 ag på våren då granländska trupper tog sig in i södra riket. Sydalerska miliser tillsammans med snöripor bjöd tappert motstånd men blev tillbakadrivna av den granländska övermakten ända till måsälven i norra delen av södra riket. Då hade dock riket hyrt in tungt rustade legosoldater från dalhem och med hjälp av dessa så drevs den granländska armén tillbaka i den taktiskt geniala offensiv som fick namnet falkoffensiven. Den drev tillbaka granlänningarna ända till Vita Skogen som på denna tid utgjorde gränsen mellan Riket och Granland. Kriget gick bra och riket var på väg att inleda en invasion av själva granland när vintern kom och armén var tvungen att gå i vinterkvarter. Tidsfristen gav den granländska staten tid att rusta upp sin armé och att hyra in legosoldater från västhem. Under senvintern inledde granlänningarna en motoffensiv som tvingade den alerska armén tillbaka norr om Måsälven.

Fyra månader av hårda strider senare så slöts freden i Västerköping som gav Granland rätten till all mark söder om Måsälven och rätten till gruvdriften i de östra bergen. Under de följande 89 åren utspelade sig ett dussintal krig som handlade om rätten till olika landområden i norra granland varav några är värda att nämna. Året 798 hade den granländska armén pressat rikets trupper långt bak. fienden hade korsat den nuvarande gränsen och trängt in med en arméstyrka på väg mot blockby. På vägen stannade armén vid en bondesläkts stora gård. De tvingade bönderna att inkvartera deras högst rankade befäl och elitsoldater i lador och uthus somt de högsta befälen i boningshusen. När sen lugnet infallit sig på storgården så anlände släktingar från omkringliggande gårdar och sedan med guds hjälp så slog de ihjäl alla vaktposter innan de kunde slå larm för att sedan bränna ner hela gården.

Detta stora slag klarade inte den granländska armén utan fick ledarlös retirera tillbaka över måsälven. För detta stordåd blev släkten ättad till svalans ätt. Men trots många år av krig och hjältedåd tvingas riket år 873 att retirera från södra riket för att senare under samma år avsäga dig rätten till marken enligt överenskommelserna i freden i Blockby.

De kommande tvåhundra åren har riket stora problem med vråkländska krigare som bedriver plundringståg i norra riket. Istället för att fokusera på glesbygden i södra delen av landet så väljer man att försöka hjälpa länen Femtegård och myllagård undan vråklandshotet. Riporna tillsammans med hökens ätt och hägerns ätt för ett tappert krig mot vråklänningarna men förlorar ständigt slag efter slag. År 1034 vänder krigslyckan med den första vråkländska missionen och vita vingarnas grundande.

Vråklänningarna trycks tillbaka till sin egen mark och hotet från norr tycks vara över. I runt hundrafemtio år har riket sedan en lugn fredlig period utan inblandning av andra länder. Politiska krafter förespråkar fred efter rikets flera hundra år av krig. Vråkerna hålls i schack av vingarna, Dalhem är enbart handelspartners och Södra Riket har bytt namn till Norra Granland och blivit en obygd som granlänningarna inte har stort intresse av att expandera. I takt med att landet blev allt mer välmående på grund av den långa freden så börjar prästerskapets makt så smått ifrågasättas. Detta hinner dock inte pågå länge förrän krigsutbrottet år 1172. Helt klart är detta ett tecken från gud att prästerna ska styra oinskränkt om riket ska kunna klara sig ur den här krisen.

Andra nordgranländska krigen

År 1172 utbröt ett krig mellan Ala Rike och Granland. Detta var början på en lång rad konflikter som kom att pågå i mer än ett decennium, och förändrade Norra Världens maktförhållanden i grunden.

Krigsutbrottet

Dispyterna emellan Riket och Granland har pågått i nästan fyrahundra år och resulterat i
mer än ett dussin krig(Se Första Norgranländska Krigen). Krigen har i samtliga fall varit baserade på vem som har rätten till
Norra Granland, tidigare kallat Södra Riket. Ett krig hade dock inte setts på trehundra år,
Exultantparet i Riket och Staten i Granland hade hållit sig passiva vilket gjort att Norra
Granland i nästan trehundra års tid, sedan Freden i Blockby år 873, stått i Granlands
ägo.

Men sedan blåstes det liv i elden igen. Sommaren år 1172 utfördes ett antal räder mot
Rikets södra gräns, räder som senare under sommaren, under brötllopet vid Uvudden i
Riket avslöjades som organiserade av den Granländska Reguljära armén. Iallafall är det
vad som sades i Riket, i Granland löd historien tvärtom – där var det en Granländsk
marknad som blivit överfallen av soldater utskickade av Rikets krigarätt, Snöripans Ätt.
Båda händelserna kan dokumenteras ha inträffat och båda fraktioner beskyller den
andra för krigets utbrott.

Riket var dock först med att förklara krig och inledde hösten 1172 med invasionen utav
Norra Granland.

Höster 1172 – våren 1173

Med hastigt inhyrda dalhemska legosoldater i spetsen intogs och
befästes staden Kronebo i Norra Granland. När de båda länderna samma år gick i
vinterläger gick gränsen vid Måsälven, den älv som från norr till väst delar Norra
Granland i två.

Riket förberedde en offensiv och planerade att kapa bestens huvud genom att inta Norra
Granlands huvudstad Näbbeborg. Vintern var lång och karg, vilket gjorde Rikets
belägring svår, och när Granländska Reguljära armén i april inledde en offensiv
tvingades Rikets kraftigt förfrusna armé tillbaka till den ursprungliga gränsen. Där stötte
offensiven i maj på ett stopp när Rikets förstärkningar från de krigsvana Vita Vingarna
och Rikets nyinrättade armé, Ala Rikes Heliga Armé, anlände. Fram tills dess hade det i
huvudsak varit dalhemska legoknektar, snöripor och några få frivilliga som stridit. Med
hjälp av förstärkningarna slog Riket tillbaka Granland över Måsälven ännu en gång och
där stod striderna i nästan ett halvår.

Sommaren 1173

Nyckeln till kontrollen över Norra Granland låg i kontrollen över de broar som leder
över Måsälven. Riket var tvungna att försvara broarna i väntan på förstärkningar inför
en kommande offensiv, offensiven som skulle ta Näbbeborg och göra slut på det
Granländska försvaret en gång för alla. Granland behövde erövra broarna och återerövra
de gamla befästningar som finns norr om dem. Med befästningarnas hjälp hade de
kunnat slöa ner Rikets offensiv tillräckligt för att vinna den tid som krävdes för att
mobilisera resten av armén. Segern i slaget om Måsälven blev avgörande för kampanjen
i Norra Granland, en kampanj som för båda sidor var livsviktig. En seger som togs av
Riket.

Efter Rikets seger vid Måsälven föll resten av Norra Granland snabbt. Med Rikets
anfallsarmé Örnoffensiven i spetsen marscherade man i slutet av juni 1173 mot
Näbbeborg. Städerna i Nordgranland föll en efter en, Västerköping belägrades av
dalhemska legoknektar som marscherade rakt över gränsen mot det dalhemska
hertigdömet Västermåsland för första gången. Som svar införde Granland kraftiga
handelssanktioner mot Dalhem.

Örnoffensiven rönte stor framgång under ett par månader, endast för att möta ett
svidande nederlag vid Näbbeborgs portar i det som i efterhand kom att kallas Den Röda
Morgonen, den 17:e september. I slaget lyckades förstärkningstrupper från södra granland överrumpla Heliga Armén, och stänga in dem mot Näbbeborgs murar, vilket resulterade i att de alerska belägringstrupperna nästan helt förintades.

Hösten och vinter 1173 – 1174

Konflikterna mellan Dalhem och Granland trappades  under hösten upp ännu mer, och Granlands spannmålssanktioner fick Dalhem att gå på knäna. Den
Heliga Armén, det nya namnet på Vita Vingarnas och Rikets förenade trupper, föll
därefter tillbaka till Kronebo för att driva kriget därifrån. Granland gick över Måsälven i
slutet på oktober och började närma sig Kronebo när vintern tvingade båda sidor att gå i
läger.

I granland genomfördes en statskupp (“Väbelsrevolutionen”) där monarkin ersattes av det organ som redan skötte stora delar av statsapparaten – Väbelsdepartementet. Granland blev därmed världens första stat att styras av en byråkrati.

Vintern förflöt till en början händelsefritt med gerillataktiker från båda sidor. Men i
början av december avslöjades en Dalhemsk spion på ett Granländskt soldatgästabud på
vägen mellan Näbbeborg och Duvfors. Spionaget mellan Dalhem och Granland hade
pågått länge, och åt båda håll, men denna gång befann sig Granland mitt i en
kontroversiell statsreform. Väbelsdepartementet använde därför i slutet på december att förklara krig emot Dalhem, och uppgav spionaget som förevändning. Ett av syftena var att ena det granländska folket mot arvsfienden Dalhem, nationen som Granland hade utkämpat sina första självständighetskrig emot.

I samband med att Granland öppnade sin nya front mot Dalhem slöts en vapenvila med Heliga Armén som var hårt trängd.

År 1174 började med krig och misär. Den Granländska invasionen av Dalhem var ett
strategiskt och militärt mästerverk, de få slag som tog plats mellan Granländska och
Dalhemska styrkor slutade i samtliga fall med Dalhemskt nerderlag och reträtt. Mot
början av mars föll de sista greveskapen i östra Dalhem som fortfarande satte upp
motstånd och med dem den Dalhemska försvarsmuren, vägen till Dalhems huvudstad
Dorrnoch stod öppen. Men istället för att invadera landet började den Granländska
armén gräva in sig i de två hertigdömen de erövrat och istället vänta in det Dalhemska
motanfallet. Dalhem stod i politisk kris och på kanten till inbördeskrig efter att det
uppenbarats att kronan på grund av juridiska skäl inte kunde rusta en armé. Folket
krävde hämnd och blod, och den första Dalhemska nationalismen började sakta men
säkert att visa sitt ansikte.

1174

Våren 1174 började blodig och avslutades om än ännu blodigare med slaget om
Nästeborg. Efter en lång tids fortifiering av den Granländska västra gränsen kom
äntligen motinvasionen som Granlänningarna så länge väntat på. Tusentals och åter
tusentals av soldater ur den Dalhemska kungliga hären sågs marcherandes från väst där
ett hav av blått sträckte ut sig under hällregnet. På de leriga sluttningarna vid
Nästeborgs fästning började så den första batalj som den Dalhemska kungliga hären
skulle utkämpa, och ledda av Konungaparet själva stormade den Dalhemska vreden över
de Granländska försvarsverken. Himlen förmörknades under ett gigantiskt åskoväder
där tusentals pilar och skäktor flög genom stormen mot sina fienders tappra hjärtan, de
leriga sluttningarna färgades röda av det blod som flöt från fallna granlänningar som
tappert stridit för sitt land, förgäves. I striden segrade den Dalhemska hären, trots
dubbla förlusterna, och återtog Nästeborg ifrån den Granländska invasionsstyrkan den
5:e april 1174.

Resterande del av år 1174 präglades av ett Dalhemskt anfallskrig emot Granländska
befästningar längst med gränsen mellan de båda länderna. Under tiden bidade Heliga Armén sin tid och bistod istället Dalhem med taktiker och specialister. Heliga Arméns soldater, som var kraftigt begränsade efter fiaskot med kampanjen i Norra Granland, bedrev istället en framgångsrik rekrytering av syndare och fanatiker ifrån hela världen.

Hösten 1174 och 1175

Vapenvilan mellan Heliga Armén och Granland bröts i slutet på sommaren, men hösten
1174 och våren 1175 var förhållandevis lugna, i det att båda sidor genomförde massiva
upprustningar och förberedelser på den hårdaste uppgörelsen hittills. Heliga Armén växte mycket snabbt och Granland lyckas bara till viss del genomföra de
första värnpliktsreformerna. Till slut samlade Granland emellertid en stor styrka, större
delen av vad som återstod av Reguljära Armén, som med utgångspunkt i Västerköping
genomförde en jätteoffensiv rakt mot Dorrnoch, i syfte att splittra Heliga Arméns
styrkor och tvinga fram en fred. Tack vare inbördes konflikter i Heliga Armén lyckades
Granland med manövern, och i slutet av sommaren 1175 stod man utanför Dorrnochs
portar. Staden kapitulerar och fredsförhandlingar mellan Dalhems konungapars
emissarier, Heliga Armén och Granland inleds.

En kort tid efter Dorrnochs kapitulation proklamerade ett stort antal adelspar i Södradal
sin avsikt att inte längre följa det dalhemska Kronparet.

Den 23 oktober 1175 slöts Freden i Dorrnoch, som delade upp kontrollen över norra
Dalhem mellan Riket, Granland och den dalhemska Kronan. Den stora förloraren är
Dalhem, till Granlands förmån.

Hösten 1175

Under hösten 1175 ägde stora stridigheter rum i Vråkland, där en stor kadisk armé
oväntat genomfört plundringståg och härjningar. Vita Vingarna som var försvagade och
förflyttat många trupper till kriget i Dalhem blev tvungna att be Heliga Armén om hjälp.
Denna begav sig norrut så fort freden var sluten, besegrade kaderna och tog själva
kontrollen över Vråkland. Resultatet av kriget var att kaderna nu anses slutligt
besegrade och Vingarnas mission är slutförd. Större delen av det som varit Vråkland
kallas numer Västra Riket, och för första gången har Ala Rike en kust mot Storljuse.
Riket tjänade inte mycket på fredsfördraget, men den gav dem möjlighet att göra stora
landvinningar, deras landvinningar i Vråkland låter dem beskriva freden som en seger.
Granland står som den obestridliga segraren, oberörda av Rikets propaganda, men
huvudmotståndaren, Heliga Armén, är ännu stark, om än oenig.