Livet som troende

Som troende är det viktigaste att alltid rätta sig efter de fem prövningarna därefter är bönen viktig. Ordaves är en enkel religion. Den är enkel att följa och handlar mest om att leva efter de fem prövningarna samt att följa prästerskapets påbud och lagar.

Ordaves i praktiken

Det enda som Gud egentligen sagt till människorna är budet om att prästerskapet skall styra samt de fem prövningarna. Övriga delar av Ordaves dogma har prästerskapet beslutat i Guds namn exempelvis lagar och påbud hur ceremonier ska utföras eller hur giftermål fungerar. Prästerskapet hänvisar till historier och händelser som skett sedan världens skapelse där Gud på olika sätt, oftast via profeter eller fåglars beteende, berättat för prästerskapet hur de ska styra människorna. Sådana historier finns det tusentals av, och de har tolkats olika i olika länder beroende på prästpar. Detta har lett till att prästerskapet världen över ofta kan skilja sig i detaljfrågor även om de alla utgår från samma bas. Utifrån dessa händelser har prästerskapet tolkat ut majoriteten av Ordaves regler och lagar – exempelvis att sex enbart får ske inom äktenskapet, att en troende inte får dräpa en annan troende och så vidare.

Att prästerskapet är utvalt av Gud för att ha makten över människorna är fortfarande sanning –makten är prästerskapets rent formellt. Ordaves och dess prästerskap ser inte några gränser mellan länderna och folken. Exempelvis har prästpar från Dalhem, enligt prästerskapet, makt även i Granland däremot så uppskattar sällan den icke-prästliga makten i ett rike att utländska prästpar lägger sig i landets affärer. Således är det svårt att som utländskt prästpar få gehör för sina beslut även om de rent formellt har makten.

När världen skapades styrdes alla människor av prästerskapet men genom åren har nationer skapats och prästerskapet har på alla fronter, utom i Riket, lämnat ifrån sig makten över människorna till kungapar eller liknande institutioner. Således har statsskick skapats som inte har med Ordaves att göra och även om prästerskapet i de flesta länder fortfarande har stor makt så är den makten begränsad till att vägleda människorna moraliskt, hålla i ceremonier samt minnas historien vilket av många människor ser på som något heligt som bara prästerskapet skall syssla med.

Bön

Bön utförs flertalet gånger om dagen i syfte att be om guds uppmärksamhet och goda vilja. Böner utförs alltid utomhus i halvsittande ställning med vänstra knäet i marken blicken mot skyn och händerna riktade uppåt och kupade som en skål. Det finns tusentals olika böner och ingen känner till dem alla. Olika familjer har egna böner som används inom familjen, men de flesta bönerna improviseras fram för varje specifik situation. Bönen kan utföras privat eller kollektivt i kör som oftast leds av ett prästpar. Att be privat är det vanligaste sättet att be på men att delta i kollektiv bön ses på som finare och framförallt enklare för Gud att uppmärksamma. Kollektiva böner sker nästan alltid innan större händelser som exempelvis: fältslag, giftermål eller rättegångar.  Den egna bönen hålls kort, men kollektiva böner kan sträcka sig allt ifrån några minuter upp till en timme.

En troende ordav ser allting som händer som ett prov från Gud. Allting den troende ställs inför är en del av livet – det stora provet –och så länge som den troende följer de fem prövningarnas påbud samt samhällets och prästerskapets lagar så kommer den troende efter sin död att i evighet bo i Guds bo. Att bryta mot de fem prövningarna kan ingen egentligen göra eftersom att de inte är lagar. Att människor inte alltid är starka i proven är allmänt känt. Gud har överseende för misstag och det viktigaste är att den troende ärligt menar och försöker uppfylla proven. Att försöka anses lika fint som att faktiskt lyckas.

Häderi och kätteri

Häderi kallas det när man talar illa om eller anstiftar till att tala illa om prästerskapet eller Ordaves. Mindre handlingar, exempelvis som att råka putta till en präst av misstag räknas också in där under. Häderi bestraffas sällan vid engångsföreteelser, oftast räcker det med att prästparet förklarar varför handlingen var dålig och kanske får personen några rapp på fingrarna. Återkommande hädare kan straffas med mindre böter eller att utföra arbete åt prästparet. Det talade ordet väger nämligen inte lika tungt i Guds ögon som dina handlingar och därför är straffen för häderi lägre.

Kätteri är en helt annan sak. Där handlar det om direkta och menade aktioner mot prästerskapet eller Ordaves. Exempelvis ett rån från ett prästpar, människor som försöker uppvigla folket emot prästerskapet och brännandet av heliga ting. Sex före äktenskap och otrohet räknas även in under kätteri. Kätteri bestraffas antingen med livstids tjänstgöring till prästerskapet eller med döden. Dessa straff är ungefär lika vanliga och pessimister brukar säga att vilket straff kättaren får har att göra med vilket prästpar det är som dömer.

Förlåtelse

Att synda är inte oförlåtligt. Du får förlåtelse från Gud och prästerskapet genom att ta ditt straff. När straffet är fullbordat säger prästparet att du är förlåten och dina synder rensade. När ett dödsstraff utdelas säger prästerskapet att de synder som begåtts i det här livet är så grova att den troende endast kan renas av Gud och således kan påbörja ett nytt liv fri från sina tidigare synder. Dödsstraff ses som en form av påtvingad reinkarnation vilket är något som väldigt få människor vill utsättas för.

Vissa väldigt extrema kättare får aldrig syndernas förlåtelse utan döms av prästerskapet till evig plågan i världen mellan liv och död. Deras liv tas, men prästerskapet ber inte till Gud om att deras själar ska nå Guds domstol. Då blir själarna kvar i den här världen för evigt dömda att plågas av Guds frånvaro. Själar som länge vistats där blir galna, och kan i vissa fall störa människor och ses då som spöken eller gastar. Det här är ett öde som även tillfaller personer som begått självmord då det ses som det grövsta kätteri att ta sitt eget liv.