Granland, våren 1184.

Väblarna håller landet i ett järngrepp, och kriget har pågått i fler år än någon vill minnas. Men nu är det slut, säger vissa. Men armén är fortfarande borta, säger andra. Det sägs att de strider mot den heliga armén, mot måsländska rebeller, rövare och upprorsmakare, eller mot sig själva. Enstaka soldater har kommit hem, men jagas som desertörer av den väbelstrogna Rättskåren.

Folket må ha anpassat sig under väblarnas hårda näve, men det finns de som har både förstånd och mod att lyfta blicken från det dagliga slitet och blicka mot ett ärofullt förflutet, och en ljusare morgondag. Studenterna vid Granlands universitet minns (eller har i alla fall läst om) den lyckliga tiden då ett rättrådigt regentpar styrde landet för folkets väl. En tid av fred och frihet, lysande framsteg och kulturens blomstring. En tid som tog slut med välbornas orättfärdiga maktövertagande.

Sanna studenter har inte för vana att knyta näven i fickan. De fostras till landets framtida ledare, och måste därför redan idag stiga fram och ta sitt ansvar, ställa till rätta allt som gått fel sedan väblarna tog över. Väbelsväldet måste störtas, det är enda vägen framåt mot en ljusare morgondag! Ett allt starkare mummel stiger från hörsalarnas och krogarnas bänkar, hetsiga diskussioner förs under hemliga möten, pamfletter trycks och sprids. Från hand till hand, från mun till mun, sprids den kommande revolutionen. Djärva studenter lämnar till och med sina studier för att sprida revolutionens budskap till det oväntade folket. De ska bli gnistan som tänder väblarnas likbål!

I den lilla byn Kråkbo däremot har man lite till övers för det lyckliga förflutna eller den bättre framtiden. Vardagens vedermödor lämnar inte mycket över till annat. Visserligen knyter folk näven i fickan över pålagor och utskrivningar, mer än hälften av byns befolkning har tagits ut till arbetstjänst eller låtit sig värvas, och de som är kvar sliter för leverera allt mer åt väblarna för allt magrare betalning medan byn förfaller. Visserligen går rykten om att studenter har lämnat sina böcker och gett sig ut i landet, och rättskåristerna har varnat byborna för band av kringresande uppviglare, men kan de verkligen ha vägarna förbi en så avlägsen plats som Kråkbo. Vissa tycker förstås att det är bäst om de håller sig borta, att sätta sig upp mot överheten kan aldrig föra något gott med sig. Andra menar att det inte kan skada att lyssna på vad de har att säga. Och det vore kanske ett välkommet avbrott i vardagen? Man kanske kan vänta med att varsko rättskåren tills de uppviglat färdigt?

Men veckorna går utan att några uppviglare dyker upp, och en ny beställning på sågade plankor måste färdigställas åt väblarnas uppköpare. Saken har nästa fallit i glömska när en handfull ungdomar med glöd i blicken och djärvt gula hattar tågar in i byn och uppmanar byborna att samlas framför det gamla värdshuset. Förväntansfullt släpper byborna vad de har för händer och strömmar till, och studenternas ledare kliver upp på värdshustrappen för att tala…

Kråkbo under Klacken är ett kort och intensivt lajv om revolutionsromantik, verklighet, hopp och förtvivlan, som utspelar sig under ett knappt dygn på ett mycket begränsat område. Lajvet hämtar sin inspiration från de tidigare lajven Bortom Barrikaderna och Det är vår jord, och givetvis från romanen och musikalen Les Miserables av Viktor Hugo.

Som deltagare spelar du antingen en idealistisk student från universitetet i Näbbeborg, som lämnat dina studier för att sprida revolutionens eld till Granlands förtryckta folk, eller en bybo i Kråkbo som slits mellan revolutionärernas ljusa framtidsvision och väblarnas förkrossande övermakt.

Lajvet kommer också att ha en B-styrka som kommer att gestalta rättskårister och soldater. Lajvet utspelar sig till största delen i det värdshus där revolutionärerna kommer att barrikadera sig, och det kommer att sluta med revolutionens totala nederlag.

Vad: Ett kort belägringslajv i Granlandskampanjen.

När: Den 27-28:e april 2019.

Var: Lajvbyn Moriaberg, i Tumba utanför Stockholm.

Deltagaravgift: Inte bestämt än.