Folk och nationer

A D G K M N

Ala rike, i folkmun riket är ett teokratiskt styrt land i norra världen. I norr och öst begränsas landet av storskogen samt det ännu obestigna bergsmassiv som sträcker sig där bakom. I väst och sydväst gränsar landet till de vråkländska stäpperna samt havet storljuse. Rikets södra gräns är landbunden och gränsar mot dalhem i sydväst och granland i sydöst. Ala rike består primärt av den alerska slätten samt nyligen annekterade marker i form av nordliga delar av vita skogen samt de östliga delarna av den vråkländska stäppen. Ala rike åtnjuter ett tempererat klimat samt ett subarktiskt i de norra delarna. Med drygt miljoner invånare är det ett av världens folktommaste men ändock största länder – med undantag för den alerska slätten där 75% av landets befolkning bor. Landet kontrolleras enligt gammal sed från Norrdala av exultantparet som väljs på livstid av landets sju överprästpar.

Överprästparen i sin tur utses från landets många prästpar av exultantparet och har därefter makten över något av landets län. Prästparen reser runt i sina tilldelade områden och agerar dels spirituella ledare men också domare och värdsliga herrar över folket.

Huvudstaden heter Norrdala och ligger beläget mitt i landet vid Lomsjöns strand med sina invånare är Norrdala landets näst största stad. Den största staden heter Rovköping och ligger vid gränsen mot landets västra halva.

Fana och färger

Rikets färger är primärt rött och sekundärt vitt. Landets fana består av ett diagonalt vitt streck som framifrån sett sträcker sig från höger uppe till vänster nere över röd bakgrund på var sida av strecken syns de vita konturerna av en uggla vilket är rikets riksfågel. I enklare fall finns inte ugglorna på flaggan som då endast består av ett diagonalt vitt streck över en röd bakgrund.

Geografi

Riket har sedan kaderna besegrades 1176 två huvudsakliga delar: östra och västra Riket.

Östra Riket

Östra Riket gränsar till Granland i syd och västra riket tidigare kännt som Vråkland i väst. I öst slutar landet vid världens ände och de stora Örnbergen den gigantiska bergskedja som sträcker sig runt hela världen i landets nordvästra och norra hörn ligger mynningen till den enorma storskogen som inge sett slutet på. I övrigt är landskapet omväxlande med mycket ängs och betesmark på de få områden där jorden inte är plogad men landet har även gott om mindre men ändock täta barrskogar där det finns gott om villebråd för jakt. Från örnbergen i norr och öst samt genom Storskogen rinner tusentals små floder och älvar till ugglesjön som ligger i landets norra del därifrån tar vattnet som kallas måsälven sig söderut genom Lomsjön Norrdala och Broby för att sedan nå norra Granland innan det efter en lång resa rinner ut i havet storljusen.

Östra riket har en väldigt utvecklad infrastruktur och det finns gott om vägar broar kvarnar – särskilt vattenkvarnar då landet har gott om mindre älvar. Framförallt så har landets väg och bronät byggts ut den senaste generationen någonting som lett till att handlares varor når alla landets hörn och att kommunikationen är mycket god emellan hela landets bosättningar.

Västra riket

Det område som numera kallas västra riket betecknades tidigare Vråkland och är ett stort och glesbefolkat område mestadels bestående av djupa skogar och enorma stäpper. Hela den södra gränsen ligger längst med det stora världshavet Storljuse och det är kring dess stränder som de större bosättningarna ligger. I väst kantas landet av Örnbergen och i sydväst går gränsen långt inne i den stora lövskogen Ripemark.

Hela landets norra del består av bergskedjan Svärdbergen; en oåtkomlig och förrädisk plats med bottenlösa stup och sluttningar fulla med sylvassa klippor en plats som endast bebos av de primitiva kaderna. Vråklands landskap består till största delen av slätter med floder som rinner ner från svärdsbergen. Småskogar här och var finns även om träden är ökänt kortvuxna. Nästan alla större bosättningar finns längst med kusten till Storljuse då jorden där är bördigare och handel lättare bedrivs längst med kusten med hjälp av handelsfartyg. Västra riket har väldigt få utbyggda vägar och få större städer. Området har länge kontrollerats av ett tjugotal borgar som byggts och försvarats av de vita vingarnas heliga orden.

Folket

Alerna som folket i Ala Rike kallas är ett djupt troende folk som sätter stort värde till heder moral och disciplin. Som aler ska de vara självmedveten gudsfruktande nöjd och disciplinerad. Du ska ha kontroll över dina känslor och aldrig låta dem flöda iväg okontrollerat det betyder däremot inte att det är förbjudet att visa känslor alls men dom skall vara kontrollerade. Du får gärna försöka förbättra din plats i världen alerna uppmuntrar klassvandring men du får inte bli besviken om du misslyckas. Allting som sker ses som ett prov av gud och ett väl genomfört prov belönas även innan döden en form av karma-tro existerar men är inte namngiven.

Alerna är ett jämställt folk som ser familjen som samhällets minsta enhet en individ är ingenting utan sin familj och folk som blivit utkastade av familjen ses ned på. En individ vars familj omkommit i en olycka eller på något annat naturligt sätt skiljts ifrån dem på livstid ses däremot inte som någonting konstigt sådana individer adopteras ofta av andra familjer. En familj behöver inte vara en blodsbandsknuten familj med ett gift par och barn utan det kan lika väl vara ett gift par utan barn en grupp vänner ett företag osv. Det viktiga är att du alltid skall ha en stabil grund att luta dig tillbaka på som al vill du nämligen aldrig flocka omkring i livet utan stabilitet. Det gifta paret är en mycket central del i den alerska kulturen och det ses som självklart att du är gift innan du fyller 25.

Giftermålet betyder att du och din partner har accepterat världens ordning hur saker fungerar och valt att ställa er i ledet tillsammans med alla andra. Då en individ ses som inkomplett utan sin partner är det mycket viktigt att du gifter dig innan du stadgar ditt liv du ses nämligen som ett barn innan du är gift oavsett hur gammal du är. När du väl har gift dig förväntas ni skaffa barn väldigt snart.

Det är väldigt förbjudet att ha sex innan äktenskapet och ännu mer förbjudet att ha det utanför äktenskapet båda akterna ses som kätteri. Om din partner skulle avlida någon gång under erat liv är det fullt tillåtet att äkta en ny det ses inte som någonting konstigt utan snarare som en självklarhet.

Den mesta utbildningen i riket kommer ifrån familjen där man lär sig utav sina föräldrar. Högra utbildning där läs och skrivkonsten är det vanligaste riket har en läs och skrivkunnighet på ungefär 30 sker hos prästerskapet. Prästerskapet lär även ut läkekonst och matematik. För högre utbildning finns det två alternativ: det av tornugglans ätt drivna Blockbys universitet med nästan 600 studenter och kurser i allt möjligt samt snöripornas militära officersakademi även den i Blockby.

Styre

Riket är en mycket konservativ teokrati som är baserad på prästerskapet som den styrande delen av samhället. Samtliga officiella ämbeten även icke-prästliga utses av överprästparet i det län ämbetet hör till nationella ämbeten utses av exultantparet. I princip men inte som regel så innehas de flesta nationella ämbetena utav ett präst eller överprästpar medan de lokala eller regionala innehas av ett ättepar. Exultantparet är det högsta beslutande organet inom riket de har fullständig makt över allt och alla och väljs på livstid utav överprästrådet. Överprästrådet som nästan enbart träffas vid exultantval eller nationella kriser består i sin tur av varje läns överprästpar.

Överprästparet är det par som styr i något utav rikets sju län de har det totala ansvaret för styret av sitt län. Det är däremot väldigt ovanligt att överprästparet tar hand om det själva istället delar dom ut ansvaret till ätter eller präster. Överprästparet väljs av länets präster på livstid. Riket är inte ett feodalt rike. All märk ägs av prästerskapet men får mot en mindre avgift brukas utav folket. Nästan alla människor på landsbygden arrenderar således sin mark ifrån prästerskapet och betalar till dem en femtedel av det som marken genererar så kallad skatt. De människor som inte arrenderar sin mark ifrån prästerskapet är ofta anställda utav en ätt eller rika bönder. Då går de på kontrakt och får lön lönen betalas ut en gång i kvartalet och består av mat och silvermynt. Dessutom brukar de få bygga sig en boning på arbetsgivarens mark.

Även ätter arrenderar mark ifrån prästerskapet och betalar skatt för den. Stadsfolk arrenderar även de mark men betalar betydligt mycket mer för den eftersom att marken ligger i en stad. Däremot så använder de betydligt mindre mark vilket gör att slutsumman för deras skatt blir ungefär densamma. Rikets skatt används framförallt för att avlöna prästerskapet samt nationella och lokala ämbeten exempelvis är postverket i riket näst intill gratis att använda för folket men även för att bekosta delar utav den utbildning som prästerskapet håller i det mesta får folk dock bekosta själva. Därtill håller prästerskapet i många samhällsfrämjande verksamheter exempelvis soppkök och fattigstugor för de sämre lottade.

Rikets vägnät är med hjälp av skatten väl utbyggt och underhållet. Det vore dock lögn att säga att ingenting av skatten går till fina kläder saker och boningar för överprästpar och andra höga titlar inom prästerskapet.

Prästerskapet

I riket är det vanligt att man delar in styret av landet enligt det himmelens och jordens principer. Himmelens folk prästerskapet tar de viktiga besluten och bekymrar sig om det själsliga. Medan jordens folk ätterna lyder och verkställer prästerskapets beslut samt bekymrar sig om det jordsliga. Exempelvis ser vi detta i det juridiska. Prästerskapet sköter domstolsväsendet i landet och dömer ut straff för brottslingar däremot är det borgmästarparet i varje län som är ansvariga för vakthållning gardestrupper fånghålor samt verkställandet av domarna.

Prästutbildningen påbörjas som lärling till ett prästpar när de sedan anses vara färdigutbildade gifter de sig med en annan prästlärlingar och vigs då till präster i guds och rikets namn. De som är av ätt avsäger sig sin titel men banden till sin gamla ätt är förstås fortfarande starka. Överprästparen och exultantparet har sina bon men de flesta prästpar vandrar runt i landet och besöker de olika byarna och gårdarna. De ska i teorin bo hos olika människor varje gång men oftast bor de hos gamla vänner. I många byar finns det en speciell präststuga där prästparet bor under sin vistelse i byn. De stannar olika länge från gång till gång men ett par månader brukar vara vanligt. I städer har det börjat bli vanligt med tempel. Prästerskapet tituleras med ers helighet och behandlas med stor vördnad. Men präster får göra allt som vanligt folk får och det är inte ovanligt att se ett prästpar ta en svängom eller dricka vin.

Ätter

Förutom präster finns det som tidigare nämnts ett andra styrande skikt i riket ätterna. Ätterna är egentligen inte juridiskt åtskilda ifrån den vanliga befolkningen undantaget att de är valbara till officiella ämbeten däremot så är de ättlingar till en person eller ett par som har gjort någonting exceptionellt i prästerskapets rikets eller ordaves namn och har därför belönats med en ättetitel. Som ättemedlem så åtlyder du stor social uppmärksamhet och även stort socialt inflytande då du ses som utvald utav gud resultatet blir nästan alltid att ätten får gott om pengar inflytande osv. men som ättemedlem har du även ett stort ansvar du måste värna om ättens heder och rykte eftersom att allting som en ättemedlem gör räknas som godkänt av hela ätten. Det är vanligt att ättefejder uppstår pga att någon individ gjort någonting som inte var godkänt av resten av ätten. Det finns gott om gräl och fejder ätterna emellan och få ättemedlemmar skulle tveka att göra någonting som förnedrar än fiendeätt. Ätterna ges namn som är baserade på vad paret eller personen som ursprungligen blev ättad karaktäriserades som. Ättenamnet är alltid en fågel exempel på ättenamn är av korpens ätt eller av tornugglans ätt.

Ätterna skall inte blandas ihop med det som i vissa länder kallas eller kallats adel. Ättefolk behöver inte ställa upp med soldater till armén i utbyte mot and eller skattelättnader ättefolk är i dessa avseenden precis om alla andra invånare i riket. Skillnaden ligger just i det sociala som ättefolk står du högt i guds gunst och därmed har du lätt att göra affärer och så vidare. Samt givetvis att du som ättefolk är valbar till rikets olika mer eller mindre viktiga offentliga poster. Ätternas ämbeten är på livstid och är i de flesta fall ärftliga det förekommer dock ickeärftliga ämbeten av mindre betydelse.

Civila ämbeten

De som tar de flesta civila beslut i varje län är länsmästarparet och det finns ett länsmästarpar per län. länsmästarpar är en ärftlig titel som utses av övermästarparet. Länsmästarparen är förutom det vanliga civila ansvaret ansvariga för vaktstyrkor och ordningen medans det är prästerna som sköter domstolsväsendet. I städer finns även borgmästarpar som har samma funktion som länsmästarparen men betydligt mindre områden. Som ättefolk förväntas du vara stark och tapper när du möter rikets fiender klok och rättvis när du leder dina medmänniskor och ärlig och trogen gud.

Län

I riket finns sju län dessa är namngivna efter det som var deras största stad när länet grundades:

Norrdala län

Rovköpingamarken

Broland

Kullby län

Ekemark

Ripmark

Mylla län

Historia

Trots att riket enligt världens mått är ett nytt land har det en lång och anrik historia primärt präglad av teokrati och krig.

Äldre historia

När de norra länderna först skapades ägdes marken där Ala rike nu ligger utav vråkländska klaner. Men många krig mellan vråkerna och Ordaves folk resulterade i att vråkerna gav upp stora landområden, bland annat den mark som Ala Rike nu ligger på. På den marken slog sig många människor ner, präster och deras nära anhängare men framförallt troende människor som såg Ala Rike som det välsignade landet. Många hundra år förflöt i riket utan stora förändringar. Det var visserligen inte en lugn tid många krig mot vråklänningarna skedde men folket växte i antal och rikedom man handlade med Dalhem och Granland och snöripans ätt försvarade landet mot rövare dalhemska skärmytslingar och kadernas härjningar. Vid denna tid ägde riket det område som numera kallas för norra Granland men då kallades för södra riket.

Yngre historia

De första konflikterna om södra riket började för nästan fyra hundra år sedan närmare bestämt år 784 ag på våren då granländska trupper tog sig in i södra riket. Sydalerska miliser tillsammans med snöripor bjöd tappert motstånd men blev tillbakadrivna av den granländska övermakten ända till måsälven i norra delen av södra riket. Då hade dock riket hyrt in tungt rustade legosoldater från dalhem och med hjälp av dessa så drevs den granländska armén tillbaka i den taktiskt geniala offensiv som fick namnet falkoffensiven. Den drev tillbaka granlänningarna ända till Vita Skogen som på denna tid utgjorde gränsen mellan Riket och Granland. Kriget gick bra och riket var på väg att inleda en invasion av själva granland när vintern kom och armén var tvungen att gå i vinterkvarter. Tidsfristen gav den granländska staten tid att rusta upp sin armé och att hyra in legosoldater från västhem. Under senvintern inledde granlänningarna en motoffensiv som tvingade den alerska armén tillbaka norr om Måsälven.

Fyra månader av hårda strider senare så slöts freden i Västerköping som gav Granland rätten till all mark söder om Måsälven och rätten till gruvdriften i de östra bergen. Under de följande 89 åren utspelade sig ett dussintal krig som handlade om rätten till olika landområden i norra granland varav några är värda att nämna. Året 798 hade den granländska armén pressat rikets trupper långt bak. fienden hade korsat den nuvarande gränsen och trängt in med en arméstyrka på väg mot blockby. På vägen stannade armén vid en bondesläkts stora gård. De tvingade bönderna att inkvartera deras högst rankade befäl och elitsoldater i lador och uthus somt de högsta befälen i boningshusen. När sen lugnet infallit sig på storgården så anlände släktingar från omkringliggande gårdar och sedan med guds hjälp så slog de ihjäl alla vaktposter innan de kunde slå larm för att sedan bränna ner hela gården.

Detta stora slag klarade inte den granländska armén utan fick ledarlös retirera tillbaka över måsälven. För detta stordåd blev släkten ättad till svalans ätt. Men trots många år av krig och hjältedåd tvingas riket år 873 att retirera från södra riket för att senare under samma år avsäga dig rätten till marken enligt överenskommelserna i freden i Blockby.

De kommande tvåhundra åren har riket stora problem med vråkländska krigare som bedriver plundringståg i norra riket. Istället för att fokusera på glesbygden i södra delen av landet så väljer man att försöka hjälpa länen Femtegård och myllagård undan vråklandshotet. Riporna tillsammans med hökens ätt och hägerns ätt för ett tappert krig mot vråklänningarna men förlorar ständigt slag efter slag. År 1034 vänder krigslyckan med den första vråkländska missionen och vita vingarnas grundande.

Vråklänningarna trycks tillbaka till sin egen mark och hotet från norr tycks vara över. I runt hundrafemtio år har riket sedan en lugn fredlig period utan inblandning av andra länder. Politiska krafter förespråkar fred efter rikets flera hundra år av krig. Vråkerna hålls i schack av vingarna, Dalhem är enbart handelspartners och Södra Riket har bytt namn till Norra Granland och blivit en obygd som granlänningarna inte har stort intresse av att expandera. I takt med att landet blev allt mer välmående på grund av den långa freden så börjar prästerskapets makt så smått ifrågasättas. Detta hinner dock inte pågå länge förrän krigsutbrottet år 1172. Helt klart är detta ett tecken från gud att prästerna ska styra oinskränkt om riket ska kunna klara sig ur den här krisen.

Folk och nationer, Granland

October 30, 2017November 6, 2017admin

Duvköping

Duvköping är inte bara södra Granlands och därmed hela landet Granlands huvudstad utan även historiskt säte för staten armén prästerskapet riksrådet och kungaparet. Samlingen av dessa fem institutioner på samma plats är det som gett staden dess pompiga karaktär. staden är organiserad och välbyggd med kvarters och stadsdelsindelning breda stenlagda vägar i ett välutvecklat vägnät och världens mest avancerade infrastruktur med kloaksystem och statsskötta gatlyktor. duvköping består av två sektioner – innerstaden och ytterstaden där innerstaden är välbevakad organiserad och innesluten i en ringmur medans ytterstaden är oorganiserad med få stenlagda vägar och endast omsluten av en enkel träpalissad. i innerstadens centrum ligger slottet och dess byggnader stadens alla vägar leder fram till dessa tre magnifika marmorbyggnader som inhyser borgmästarparets lokaler statens kontor riksrådet och kungaparets privata bostad. ett kvarter bort ifrån slottet ligger Granlands prästerskaps centraltempel en fantastisk byggnad formad som en ägghalva med ett högt kupoltak. den viktigaste byggnaden i hela duvköping är däremot duvborg en gigantisk stenborg som sitter ihop med den norra ringmuren och når nästan fyrtio meter i höjd. duvborg är centrum för all militär aktivitet i hela landet dessutom inhyser den Granlands viktigaste officersakademi: duvköpings militärakademi. trots innerstadens mycket vackra utseende och stora öppna ytor sker nästan all handel i ytterstadens trånga gränder och gyttjiga torgplan. det här kommer sig av att tullarna för att föra in hästar oxar och vagnar i innerstaden är mycket höga på grund av borgmästarparets önskan att hålla innerstaden ren och fräsch. så när någon utav stadens 95 000 invånare vill bevista bondemarknaden eller köpa bruksföremål måste de nästan alltid gå ut i ytterstaden.

Folk och nationer, Granland

October 26, 2017November 6, 2017admin

Granland

Granland är ett väl utvecklat land i norra världen med en stark stat som gärna taru beslut åt befolkningen. granland gränsar till dalhem i väst västhem i söder ala rike i norr och örnbergen i öster. i granland är nationalandan är väldigt viktig och att kämpa för sitt land är någonting som många drömmer om. landet styrs utav väbelsdepartementet och en strikt och systematisk läns- och revirsindelning. granland är indelat i treu huvudsakliga områden norra granland södra granland samt älvsviks län beteckningen för de områden som nyligen annekterades från dalhem efter freden i dorrnoch . landet haru ungefär u82e8u miljoner invånare fördelat på ungefär u82e3u miljoner södra granland och 500uu82e000u i norra granland. huvudstaden heter duvköping och ligger beläget i mitten av södra granland staden haru ungefär 95uu82e000u invånare. landytan uppgår ungefär till 330uu82e000u kvadratkilometer. fana och färger fana och färger fana och färger huvudartikel granlands flagga granlands fana är lodrätt delad i grönt och vitt. detu vita fältet pryds av en grön gran och detu gröna av en duva i vitt eller gult. ibland syns även huvudstaden duvköping duvköpings fana i fält. duvköpings fana är gulu medu duvan och granen omgärdade av en vitu cirkel. geografi geografi geografi granlands geografi skiljer sigu starkt mellan norra och södra granland. södra granland är ettu tätbefolkat jordbruksland medu nästintill ingen skog alls. allting norr om vita skogens södra delu vilket är gränsen mellan norra och södra granland är däremot ettu kulligt och mycket skogsbeklätt område medu få platser för odling. norra granlands geografi norra granlands geografi norra granlands geografi norra granland är ungefär två gånger så stort som södra granland men medu halva dess befolkning. geografin är kullig och kupig medu många djupa skogstjärnar och tät barrskog. de få områden medu platt mark används som odlingsmark. byarna i norra granland är ofta byggda kring adelsmaktens fästning och detu finns egentligen bara fyra städer där den största heter näbbeborg och haru ungefär femtusen invånare. vägarna i norra granland är leriga och används sällan de större landsvägar som finns leder i princip alla till näbbeborg där de senare leder genom vita skogen och inu i södra granland. östra delen av norra granland är en plats medu mycket gruvdrift och låga berg här rinner även många bergsbäckar och floder neru till måsälven den älv som går genom ungefär halva norra granland. södra granlands geografi södra granlands geografi södra granlands geografi södra granland är i mångt och mycket norra granland motsats. landet består nästan enbart av ettu gigantiskt bördigt fält medu vackra sjöar här och varu. den lilla skog som finns är förbjuden att hugga neru och används som jaktmark av adelsätter. södra granland är väldigt tätbefolkat gårdar och gods ligger mycket nära varandra detu är däremot inte ettu problem eftersom att jorden är så bördig att nästan alla får plats. byar är en ovanlighet istället boru folk på stora gods eller kring en adelsfamiljs borg handel sker i landet många städer. detu finns gott om större städer men den största kallas duvköping och är granlands huvudstad. duvköping är en mycket vacker stad men den är även rejält befäst medu en hög och stabil stadsmur och många torn. infrastrukturen är välbyggd medu stenlagda vägar väderkvarnar och broar på många platser och landets vägnät haru gott om värdshus och andra faciliteter för resande. i södra granland ligger de mycket vackra rosenbergen en plats medu höga snöklädda toppar och djupa bergsjöar. många små gruvsamhällen finns här för att bryta koppar och guld men silver är bergens vanligaste metall. rosenbergen är granlands skattkista och här präglas även många länders mynt. städer i granland städer i granland städer i granland huvudartikel granlands städer styre och administration styre och administration styre och administration seu granlands departement granlands administration sedan revolutionen år 1174 styrs granland enväldigt av detu såkallade väbelsdepartementet . väbelsdepartementet haru funnits i 200u år och skapades av monarkparet efter att administrationen blev alltför tung för hovet. väbelsdepartementet haru defacto styrt landet sedan början av 1170-talet och innehade innan dess en betydande delu av makten. väbelsdepartementet består av fyra underdepartement och leds av departementsrådet. departementsrådet består av de fyra departementscheferna och sedan överdepartementschefen. i rådet tasu beslut om departementens riktlinjer och budget besluten tasu viau enkelomröstning och beslutsunderlaget tasu fram av respektive departement. sedan följer departementen sina riktlinjer och varje departementschef taru beslut efter budget och riktlinjer. i departementen sköts detu dagliga arbetet. de fyra underdepartementen är inrikesdepartementet skattedepartementet militärdepartementet och utrikesdepartementet . under väbelsdepartementet finns dessutom två regionala departement ettu över norra granland placerat i näbbeborg och ettu i södra placerat i duvköping. under dessa finns länsdepartement och under dessa revirsdepartement. regionsnivå regionsnivå regionsnivå under riksnivån finns detu två såkallade regionaldepartement ettu för norra granland och ettu för södra granland. dessa är placerade i näbbeborg respektive duvköping. regionaldepartementet består enbart av treu underdepartement nämligen inrikes- skatte- och militärdepartementen. på regionalnivå styrs även här departementen av ettu råd som en departementschef leder. varje underdepartement leds av en chefsöverväbel. under denna finns överväblar och under dessa finns väblar och sedan självklart väbelssekreterare. regionaldepartementet fördelar resurser mellan länen och beslutar om nyau infrastrukturprojekt som rör hela regionen till exempel vägbyggen. på regional nivå tasu de flesta viktiga beslut. manu lägger till exempel uppu planerna för värnplikten på regional nivå. manu sköter också planerna för regionalutvecklingen vilket innebär att många av de viktigaste besluten för handeln där. regiondepartementet haru även en appellationsdomstol som leds av en överrättsväbel som under sigu haru ettu antal rättsväblar. de flesta rättsfall av större magnitud hamnar här och detu är endast om detu är unikt eller extraordinärt som detu skickas vidare uppåt i rättskedjan. på denna nivå arbetar också generalsparet för norra respektive södra granland dessa leder officiellt de regionala militärdepartementen. länsnivå länsnivå länsnivå på länsnivå finns också bara treu departement länen leds även demu av ettu råd som leds av en chefsöverväbel. varje departement leds av en överväbel. länsnivån är den absolut aktivaste departementsnivån. här samlas alla information från länen ihop och här läggs detaljplaner uppu över huru infrastruktur och liknande skall utvecklas. värnplikten sköts från länet och manu ansvarar också för allu skolgång innan universiteten. här skötts även medborgarbokföringen även fast själva insamlingsarbetet sker i reviren så är detu på länsnivå manu samanställer och räknar på detu. detta innebär att detu är på länsnivå manu beräknar skatterna för enskilda individer. kåren haru också sitt säte vidu länets militärdepartement. detu är på länsnivå som manu planerar varu olika rotar skall utbildas och rekryteras. där planeras också utbildningen av alla specialförband. länet tillhandahåller även de resurser som skall finnas för sjukvård. länet är också den första rättsinstansen och denna instans leds av en rättsväbel som under sigu haru rättsväbelssekreterare. revir revir revir reviren är den minsta enheten i den granländska statsapparaten. på revirsnivå upphör departementsstrukturen och detu finns istället fyra kontor inrikeskontoret militärkontoret skattekontoret och lokalkontoret. reviret leds av ettu råd och rådet leds av en överväbel kontoren leds av varu sinu väbel men där finns också andra väblar och väbelssekreterare. inrikeskontoret sköter elementarskolan och leder detu lokala rättsarbetet härifrån genomför manu byggprojekt som manu dels själva taru initiativ till men även sådana som den högre hierarkin vill att manu genomför. på revirsnivå sköts också folkräkningen till medborgarbokföringen dock skickas siffrorna direkt till länet där manu strukturerar demu. skattekontoret sköter inhämtningen av skatt och fördelar budget. militärdepartementet möjliggör dels för länets representanter att genomföra värnpliktsutbildningar men detu sköter också rekrytering träning och underhåll av de lokala trupperna. sedan finns lokalkontoret där de finns såkallade byggdeväblar. lokalkontoret sköter detu lokala affärerna och haru oftare friare händer att till exempel starta byggprojekt eller genomföra annat som manu tror gynnar bygden. under lokalkontoret står också rättskårerna. detu ligger på lokalkontoret att underlätta för de andra kontoren. därför är byggdeväblarna inte väbelsutbildade vidu universitet utan istället anställda från reviret som haru fått en tvåårig väbelsutbildning. ekonomi ekonomi ekonomi granland är i grund och botten en jordbruksnation. södra granlands många städer haru från början vuxit fram som handelsplatser och köpingar där manu handlat medu jordbruksvaror. genom århundradena haru den granländska kulturen präglats av jordbruksarbetet. medan länder som västhem och dalhem haru en adel som äger mycket av jorden och livegna bönder som arbetar åt demu haru granland en lång tradition av självägande bönder. de självägande bönderna innehar små eller medelstora gårdar äger sinu egen mark och är skattskyldiga. i norra granland seru situationen mycket annorlunda utu. täckt av skog och medu få odlingsområden haru bönderna här fått tau till olika strategier för att dryga utu sinu avkastning ifrån jorden. boskapsuppfödning och svedjebruk är mycket vanligt. de nordgranländska bönderna är ofta knutna till en godsägare och tvingas göra dagsverken åt dessa till exempel som skogsarbetare eller genom att arbeta i någon av gruvorna. jordbruk jordbruk jordbruk byalaget att bönderna i söder är självägande haru dock inte betytt att de levt bättre än livegna bönder i dalhem. tvärtom haru livet för den granländska befolkningen ibland varit hårt. jorden i södra granland är bördig men en skörd kanu slå felu och marginalerna är ofta mycket små för en liten gård. utan godsägare som beskyddare haru bönderna istället utvecklat en kollektiv kultur baserad på bynu nämligen byalaget. byalaget består av de arbetsföra som varje gård kanu avvara vidu varje givet tillfälle och de allra flesta är någon gång medlem i byalaget. tillsammans hjälper manu till på alla jordar när detu är dags att så och skörda; alla gårdar bidrar medu folk och i gengäld får alla hjälp där detu behövs. ledare för såväl sådd som skörd är traditionellt detu lokala prästparet och många folkliga och religiösa traditioner haru utvecklats ifrån detta. byalaget rycker även inu när en nyu lada eller liknande byggprojekt behöver utföras. byalagssystemet innebär att byns jord förvaltas gemensamt även om varje gård haru sista ordet när detu gäller den egna jorden. den här kollektiva andan haru kommit att genomsyra hela den granländska kulturen och haru bidragit både till att hålla bönderna självständiga men haru också gjort att gårdarna fortsatt vara små. så här såg i många hundratals år granlands jordbruk utu. under de senaste hundra åren haru dock kronans strategier för att öka effektiviteten på jordbruket lett till förändringar som på sikt komemr att påverka hela granlands demografi. storskiftet storskiftet storskiftet den ärorika granländska reformen för ökad avkastning på jordbruket även kallat storskiftet varu egentligen en serie reformer och projekt som togu sinu början år xxxu. den innebar att inrikesdepartementet satte igång sitt största projekt dittills; att låta mäta uppu kategorisera och skifta jordbruksmarken i granland för att göra detu möjligt för landets bönder att producera meru matu. projekten baserades till stor delu på teorier som utvecklats vidu duvköpings universitets insitution för jordbruk och varu någonting som aldrig någonsin tidigare genomförts. under flera års tidu reste väblar och väbelssekreterare runt i södra granland medu dekret från kungaparet som gav demu kraft att omfördela jorden mellan gårdarna. ofta motu böndernas vilja lät manu nyu stycka uppu åkermarken och fördela jorden utefter gårdsstorlek. tidigare kunde en gård hau flera olika markplättar på olika platser runt bynu nuu klumpades dessa ihop runt till att bilda en sammanhållen åkermark runt gården. detta tillsammans medu omfattande projekt för konstbevattning haru lett till att granlands jordbruk blivit mycket effektivare. i takt medu att effektiviteten haru ökat krävs inte fullt så många händer i jordbruksarbetet samtidigt som befolkningen haru kunnat öka snabbt. vissa gårdar tjänade meru på skiftningen av jorden än andra; de nyau sammanhållna åkrarna gjorde att vissa fick bördig jord medan andra inte fick detu. de senare gårdarnas familjer haru fått detu svårt att klara sigu och blev i många fall tvungna att sälja sinu gård till någon granne. därefter tvingas de antingen tau lönearbete på någon gård eller bege sigu inu till någon av södra granlands städer. som ettu resultat av detta haru städerna vuxit mycket de senaste årtiondena. många av de nyanlända försörjer sigu som daglönare eller taru värvning i den reguljära armén men detu är också vanligt att manu taru arbete i de nyau manufakturerna som uppkommit under senare år. detta är en utveckling som kriget medu sina stora krav på landets tillverkning haru skyndat på. historia historia historia huvudartikel granlands historia granland är ettu av de yngre länderna i norra världen. dess historia börjar medu reformationen en världsvid frigörelse från prästerskapets världsliga makt. sedan dess haru granlands historia präglats av krig medu sina grannar som gradvis lett till ettu allt större och välbärgat granländskt rike. reformationen reformationen reformationen den kända granländska historien börjar för cu au 650u år sedan år 513u för att vara exakt medu den så kallade reformationen8e2809d. tiden innan reformationen präglas utav ettu förtryck ifrån detu då allsmäktiga och väldigt korrumperade prästerskapet. den enorma klasskillnad som uppstod emellan detu styrande skiktet ledde till uppror över hela landet. upproret spred sigu som en löpeld genom granland som på den tiden endast bestod av detu som nuu kallas södra granland och samtliga samhällsklasser förenades för att tau ifrån prästerskapet dess makt. efter längre stridigheter mellan reformisterna och traditionalisterna tvingades prästerskapet att skriva på ettu dokument där de avsade sigu sinu makt till förmån för ledarna av reformationen prästernas nyau roll skulle istället vara som spirituella rådgivare till folket. ledarna för reformationen varu ettu paru vidu namn cecilia och karl som efter reformationen togu sigu efternamnet kungsörn ettu namn som deras ättlingar än idag brukar. deras första aktion varu att göra kronan ärftlig inom sinu familj varefter de påbörjade den juridiska och sociala förändringen av landet som senare kom att kallas för reformationstiden8e2809d. reformationstiden avslutades medu de såkallade granländska krigen8e2809d. granländska krigen granländska krigen granländska krigen de granländska krigen varu en period av treu stora men korta krig som började medu att dalhem som då varu ettu mycket stark och expansivt land förklarade krig motu den fortfarande relativt svaga granländska staten. dalhemska soldater trängde snabbt inu i granland och hotade duvköping som redan då varu granlands huvudstad. när detu såg som mörkast utu för staten kontaktade de elva största granländska släkterna kungaparet och erbjöd sinu hjälp iform av soldater. konungaparet accepterade ovetande om den senare kostnaden och dessa släkten mobiliserade nuu stora delar av den granländska befolkningen motu dalhem striderna varu långa och blodiga men efter treu veckor varu de dalhemska trupperna uteu uru landet. men dalhem nöjde sigu inte medu detu förnedringen varu för så stor att de treu månader senare marscherade inu medu en nyu armé. men den då mycket mobiliserade granländska armén hade förväntat sigu detta och efter bara två månader varu de dalhemska trupperna ännu en gång utkastade. dalhem bestämde sigu för att göra ettu sista försök att tau landet men detu slutade i katastrof dalhem tvingades år 55 efter treu krig som tillsammans knappt togu ettu halvår att skriva på förnedrande fredsavtal där de gav uppu stora landområden vidu gränsen mellan de båda länderna och tvingades att svära på ordaves att aldrig meru förklara krig emot granland. de granländska krigen hade inte varit gratis. efter att freden slöts varu den granländska staten skuldsatt och utfattig. för att slippa sina skulder till de släkten som hjälpt i krigen skapade granland adelsståndet och gav dessa släkten juridiska privilegier samt beslutanderätten över olika landområden. än idag är dessa elva familjer de största och rikaste adelsätterna i hela granland men en helu delu nyau haru tillkommit. trots att skulderna till släkten betalats varu granland utfattigt och utarmat. skörden varu förlorad och folket varu arga. i sinu desperation vände sigu staten till prästerskapet och badu om guds välsignelse och hjälp. prästerskapet accepterade på grunderna att även de skulle få hau representanter i riksrådet som på den tiden endast innefattade adeln och pöbeln och lyckades således återställa något av sinu forna makt. staten accepterade och guds hjälp kom omedelbart då ettu jägarpar från rosenbergen vidu namn elof sturesson blåfjäder av korpby och karin kerstindotter gyllendun av duvtorp fann en silveråder av en slump. den granländska staten togu direkt silverådern i anspråk och utvann en sådan stor kvantitet att de kunde återuppbygga den gravt skadade granländska ekonomin. men överskottet varu stort och granland fann sigu själv inte långt efteråt i en gyllene tidsålder. de tvåhundra år som följde kallas i efterhand för den gyllene tiden8e2809d eller av prästerskapet för ordaves tidsålder. en fantastisk ålder då kulturen blomstrade och folket förökade sigu fantastiskt. landsbygden vart tätt befolkad och många städer uppfördes. men allt gott haru ettu slut överbefolkning och sinande naturresurser ledde till att den gyllene tiden avslutades medu detu första kriget över norra granland år 784u. första nordgranländska kriget första nordgranländska kriget första nordgranländska kriget huvudartikel första nordgranländska kriget detu första nordgranländska kriget började medu att kungaparet elisabet iii stålfjäder kungsörn och jakob storfjäder kungsörn startade krig motu den då stora religiösa makten ala rike i syfte att tau kontrollen över dess glesbefolkade samt skogs och malmrika södra delu detu område som idag kallas norra granland. kriget gick till en början brau och rikets soldater drevs tillbaka till måsälven i norra delen av södra riket. men där svarade riket medu tungt rustade legosoldater från dalhem och genomförde den taktiskt briljanta offensiv som gått till historien som falkoffensiven8e2809d. falkoffensiven drev de granländska soldaterna neråt motu vita skogen som på den tiden utgjorde gränsen mellan riket och granland medu stora förluster på båda sidor. den granländska staten förlorade under den här tiden sitt handelskontrakt medu dalhem och kronans ekonomi rasade samman. niou månader efter att de första granländska soldaterna steg inu i riket hade staten gått i konkurs och riket hotade medu en invasion. i detu läget steg den granländska rika stadsbefolkningen inu. de erbjöd kronan ettu stort lån motu att detu fick vissa privilegier. kronan accepterade budet och borgarbalken instiftades. borgarbalken gav borgarna rätt att själva bestämma i sina städer viau ettu borgmästarpar samt representation i riksrådet. medu hjälp av dessa nyau resurser kunde granlänningarna hyra inu soldater ifrån västhem och upprusta den granländska armén. manu inled under vintern en offensiv som tvingade tillbaka rikets trupper till måsälven och fyra månader senare skrevs ettu fredsavtal som gav granland rätten till allu mark söder om måsälven samt den gruvdrift som finns i norra granlands östra delu. de hundra åren efter detu första nordgranländska kriget innefattade nästan ettu dussin krig mellan riket och granland som handlade om rätten till olika landområden i norra granland som detu officiellt döpts till. området skiftade ägare ofta men motu slutet av denna kaotiska period som kallades för de första nordgranländska krigen avsade sigu riket allu äganderätt till norra granland och drog sigu tillbaka till sitt eget område i fredsavtalet som kallas freden i blockby 873u. efter denna period inleddes ännu en guldålder för den sydgranländska befolkningen. resurser och arbetskraft pumpades utu uru norra granland för att släcka detu eviga behovet i sydu. sydgranländska adelsfamiljer gavs mark och makt i norra granland och många gruv och skogsrätter tillföll sydgranländska handelshus. den andra gyllene granländska tidsåldern varu till stor delu baserad på detu ekonomiska förtrycket av norra granland och haru än idag inte slutat.

Folk och nationer, Granland

October 30, 2017November 6, 2017admin

Granlands departement

Granlands styrande organ väbelsdepartementet består av ett antal underavdelningar kallade departement. departementen är de mäktigaste administrativa organisationerna i granland. departementen är nästan enväldigt mäktiga inom sina ansvarsområden och det är departementschefsparen som styr väbelsdepartementet som helhet. varje departement leds av ett departementschefspar paret har samma status men en av dem utses till departementsrådet. under departementschefen sitter ett antal chefsöverväblar dessa leder varsin avdelning som ansvarar för en viss del av departementets verksamhet det kan vara att ta fram beslut tillsätta nya tjänster planera för infrastrukturella satsningar eller leda avdelningen för till exempel norra granland.

Under varje chefsöverväbel sitter flera överväblar. dessa leder ofta en mindre grupp personer som ansvarar för ett mer specifikt arbetsområde eller projekt. varje överväbel har under sig flera väblar. under dessa finns väbelssekreterare som agerar sekreterare och assistenter på alla nivåer alltså har även chefsöverväbel en väbelssekreterare.

Inrikesdepartementet

Det största departementet är inrikesdepartementet det sköter i princip alla granlands inre angelägenheter utom handelsavtal och industri. inrikesdepartementet sköter alla byggnadsfrågor och planerar för framtida infrastrukturprojekt. under inrikesdepartementets styre finns även utbildning vilket tar en allt större plats en av de högsta prioriteringarna för inrikesdepartementet är just n att bygga ut det granländska utbildningsväsendet. departementet ger även direktiv till universiteten och utser rektorer.

Inrikesdepartementets viktigaste fråga är dock lagstiftningen. lagar och förordningar tas fram i inrikesdepartementet och de är även de som sköter granlands domstolar. under inrikesdepartementet finns rättsväsendet och parallellt med departementschefsparet sitter chefsöverrättsväbeln som är den högsta dömande instansen i landet. chefsöverrättsväbeln är ett par och under chefsöverrättsväbeln sitter överrättsväblar och sedan rättsväblar. inrikesdepartementet skriver lagarna som sedan slås fast i rådet. chefsöverrättsväbeln dömer i fall som gått så långt upp i rättskedjan domar i denna instans är också prejudikat. inrikesdepartementschefen kan också benåda. alla typer av civila institutioner svarar också till inrikesdepartement till exempel sjukvårdsinrättningar och olika former av stadsvakter kontrolleras och godkänns av inrikesdepartementet. de ansvarar även för de nyligen bildade rättskåren. rättskåren skall ta över de rättskipningsfunktioner som militären förut skötte. inrikesdepartementet sköter också medborgarbokföringen.

Skattedepartementet

Skattedepartementets huvuduppgift är att ta in skatt och att skriva budget departementet har tillgång till inrikesdepartementets medborgarbokföring och utifrån den bestämmer man hur mycket skatt varje invånare skall betala. skattedepartementet fördelar skatten mellan de andra departementen och sedan beslutar rådet om budgeten kan godtas. budgeten läggs efter de riktlinjer som rådet tar fram och ofta är vissa delar av bugeten mer specificerad. skattedepartements andra huvudsyssla är att det kontrollerar granlands handelshus och även förhandlar om handelsavtal. de sköter också statens upphandlingar. för två år sedan kom också direktiv att departementet skall försöka underlätta de granländska borgarnas affärer. skattedepartementet håller även koll på industrins utveckling och ger även förslag på nybyggnationer till inrikesdepartementet.

Militärdepartementet

Militärdepartementet leds av granlands generalmarskalkpar tillsammans med ett departementschefspar i fredstid leder departementschefen arbetet och generalmarskalken har vetorätt denna upphävs om rådet står enhällig bakom beslutet. i krigstid leder däremot generalmarskalken militärdepartementet. men då generalmarskalken är vi generalsstaben så är det i realiteten departementschefen som leder det dagliga arbetet. militär departementet har flera uppgifter dels sköter de rekryteringen av nya soldater men även alla typer av upphandlingar som generalsstaben ber om. det skriver även riktlinjer för hur militären skall användas och rekryteras på regional- läns- och revirnivå. militärdepartementet utvecklar även metoder för stabsarbete och nya taktiker och strategier detta görs i tätt samarbete med militären. sedan ett år har en annan stor och viktigt uppgift fallit på militärdepartementet och det är att skapa den nya värnplikten som infördes i lagen i och med statskuppen. de flesta väblarna på militärdepartementet har någon form av militär bakgrund.

Militärdepartementet underhåller även staberna med kvalificerad militär personal i form av väblar dessa kallas med ett gemensamt namn för fältväblar och är utbildade i stabsarbete. i staberna finns även från militärdepartementet utsända politiskaofficerare dessa kallas rättsfältväblar och sköter disciplinen i fält. dessa har dock alltmer underordnas den vanliga militära strukturen sedan väblarna fick böja sig för flera militära krav i våras däribland fullständigtinflytande över de militära operationerna. utrikesdepartementet utrikesdepartementet utrikesdepartementet utrikesdepartementet sköter diplomatin utåt det är ett litet departement men med högt kvalificerade medarbetare utrikesdepartementets fokus är att förhandla med andra länder och upprätthålla goda relationer. den största energin läggs ner på att hantera konflikter och intressen i västhem där granland är den enskilt viktigaste aktören möjligtvis med undantag av västhems furstar. väblarna på utrikesdepartementet erhåller titeln utrikesväbel.

Regionsdepartementen

Regionsdepartementen fyller en lite annorlunda funktion än de övriga departementen. de är i första han en administrativ enhet och deras funktion är att samordna de övriga departementens verksamhet i de respektive regionerna.

Folk och nationer, Granland

October 30, 2017November 6, 2017admin

Granlands flagga

Den Granlandska flaggan instiftades under reformationstiden och ser fortfarande likadan ut med undantag att granen och duvan tillkommit. den är lodrätt delad i hälften grönt och hälften vitt där vitt är till vänster och grönt till höger. på vitt fält står en grön gran och på grönt fält en vit duva. ibland är duvan gul vilket är vanligt om flaggan är tillverkad i duvköping. det vita fältet symboliserar ordaves och det gröna folket och landet. duvan symboliserar duvköping och södra Granland medans den gröna granen symboliserar norra Granland. enklare flaggor är ofta delade i bara grönt och vitt. i en bredare symbolik är duvan en symbol för den tredje prövningen du skall vara säker i dig själv din familj och ditt bo . som sådan är duvan en symbol för tron på den Granlandska nationen. duvköping har även en egen flagga där en vit cirkel befinner sig i mitten på gul bakgrund i cirkeln befinner sig en gran och en duva. cirkeln symboliserar ordaves som skyddar norra och södra Granland medans det gula fältet är duvköpings färg och en symbol för att duvköping skyddar allt.

Folk och nationer, Granland

October 30, 2017November 6, 2017admin

Granlands städer

Granland har ett antal städer men dessa domineras fullständigt av duvköping som är både ekonomiskt kulturellt och storleksmässigt mångdubbelt större än de största av de övriga.

Sydgranländska städer

Duvköping

Duvköping är inte bara södra Granlands och därmed hela landet Granlands huvudstad utan även historiskt säte för staten armén prästerskapet riksrådet och kungaparet. samlingen av dessa fem institutioner på samma plats är det som gett staden dess pompiga karaktär. numera är det väbelsdepartementets huvudsäte. staden är organiserad och välbyggd med kvarters och stadsdelsindelning breda stenlagda vägar i ett välutvecklat vägnät och världens mest avancerade infrastruktur med kloaksystem och statsskötta gatlyktor.

Vråkköping

Vråkköping är södra Granlands andra största stad och livsviktig för handeln med dalhem. staden befolkas även till stora delar av immigranter ifrån dalhem och det är med dessas hjälp som staden nått det respektabla invånarantalet 18 500u. staden är uppdelad i västra och östra vråkköping där Granlanningarna bor i den östra delen och dalhemmingarna i den västra. det förekommer mycket tjafs och bråk emellan dessa båda och staden har överlag ett dåligt rykte om sig att vara kriminell och bråkig. vråkköping ligger i en sunkig dalsänka i mitten av stora jordbruksområden och har därför överlag stora problem med vatten framförallt på våren. det har lett till omfattande markarbeten i området i syfte att göra platsen bobar.

Hökköping

Hökköping är en jordbruksstad i mellersta Granland och en knutpunkt för intern handel och färd. staden är mycket gammal och befinner sig i hjärtlandet av Granland vilekt har lett till en lojal och hårt arbetande befolkning. hökköping och det omgivande länet har också en gammal militär tradition som började med de hökögda armborstskyttarna under den Granlandska reformationen och de Granlandska krigen. denna tradition har uppväckts igen till det andra nordGranlandska kriget och trupper från hökköpings län var både vid slaget vid uggleskog och segerikt kampanjen in i dalhem.

Storkbo

Storkbo ligger längst med gränsen emot dalhem och är södra Granlands tredje största stad med sina 12000 invånare. staden kan mestadels liknas med en samling oorganiserade trähus som inrymmer olika hantverkare och knallare. det finns stora jordbruksområden kring storkbo vilket gjort staden till mer av ett centrum för jordbruk och handel med detta än en egentlig stad. skattna skattna skattna skattna är ett typexempel på den organiserade och militaristiska anda som varit styrande inom Granlandsk arkitektur de senaste trehundra åren. när staden anlades byggdes först en mur i en någorlunda perfekt fyrkant med en innerborg i mitten och sedan dess har alla hus anlagts mellan borgen och muren. samtliga hus är byggda i stabil sten och längst med planerade gator för att motverka stadsbränder. skattna ligger nära gränsen till norra Granland och har ungefär 1 700 invånare.

Örneborg

Örneborg är från början en militär samlingsplats en bit söder om duvköping som senare utvecklades till ett järnbruk på grund utav bygdens goda träkolsproduktion. efter det första nordGranlandska kriget förlades mycket av den statliga vapen och rustningstillverkningen här och sedan dess har privata handelshus köpt in sig i olika delar av verksamheten vilket resulterat i att staden har en av världens största vapenindustrier. härifrån säljs mycket vapen vidare till framförallt västhem och dalhem. stadens drygt 9500 invånare arbetar antingen med jordbruk eller inom vapenindustrin.

Rosenhem

Rosenhem är världskänt och omtalat tack vare sina silvergruvor och sitt myntverk många av världens mynt har myntats här genom tiderna. staden ligger vid rosenbergens västra fot och är välbevakad av såväl reguljär armé som privata vakter inhyrda av myntverkets olika ägare. i övrigt arbetar stadens drygt 4 invånare med jordbruk eller fiske i någon av de tusentals bergsjöar som finns i rosenbergen. kråkstad tjäderbo och sparvkloborg kråkstad tjäderbo och sparvkloborg kråkstad tjäderbo och sparvkloborg är samtliga mindre städer med fem till sexhundra invånare vardera deras huvudsakliga näring är för samtliga jordbruk. de är dock värda att nämna här på grund utav att de är viktiga för den Granlandska länsindelningen eftersom de alla blivit tilldelade ett län.

NordGranlandska städer

Näbbeborg

Näbbeborg är med sina 2 500 invånare norra Granlands största stad och även dess huvudstad. staden ligger belägen i norra Granlands södra del nära gränsen till södra Granland. från näbbeborg utgår all makt i norra Granland här sitter det nordGranlandska rådet och den nordGranlandska arméns högkvarter det nordGranlandska prästerskapet har även sitt styre där. näbbeborg är en stor och välbyggd stad med ringmur innerst kring de fina delarna och en träpalissad ytterst kring de mindre fina delarna. staden är byggd kring näbbeborgen en Granlandsk fästning uppförd under det första nordGranlandska kriget och det är utav denna stora och mycket aktiva borg som staden fått sin militära karaktär. näbbeborg är byggd på en kulle i ett före detta skogslandskap numera stora fält och dess strategiska läge är obestridbart. det strategiska läget och dess militära karaktär har gjort staden till ett centrum för hela den Granlandska armén under kriget emot riket och numera är staden näst intill utrymd för att få plats med allt militärt material all militär personal osvu. västerköping

Västerköping

Västerköping är inte lika mycket en stad som ett handelscentrum för all handel med dalhem. många stora handelshus har sina filialer i denna mycket vackra stad som ligger belägen i ett kullandskap med utsikt över en av norra Granlands djupaste sjöar västersjön som ingen någonsin sett bottnen på. västersjön har rykte om sig att innehålla ett odjur och därav är det många zoologer som bor i västerköping om somrarna. men zoologerna är inte de enda som bor i västerköping under de varma årstiderna många dalhemska handlare reser hit för att köpa timmer och malm som forslats från öst.

Västerköping har ungefär 0 invånare året om och närmare 14000 under sommarhalvåret.

Kronebo

Kronebo var ursprungligen Granlands port till ala rike och därför en stor handelsstad men de senaste hundra åren har mycket av handeln flyttats över gränsen till riket och staden blockby på grund utav förmånliga tullar. för att kompensera för denna brist på handelsintäkter införde stadens adelspar mycket förmånliga lagar för hantverkare vilket ledde till en tillströmning av framförallt smeder men även andra hantverkare ifrån resten Granland. iochmed tillströmningen av smeder har stadens smide fått mycket gott rykte framförallt sågar plogar och yxor men även vapen och bland dessa främst svärdet. kronebos smeder gör Granlands finaste klingor men till ett dyrt pris så dyrt att det nästan enbart är ätteborna adliga eller på andra sätt mycket välbärgade människor som har råd med demu. för tillfället är kronebo ockuperat av riket och används som deras högkvarter i kampanjen om norra Granland staden har nästan helt blivit utrymd på civila och förvandlats till ett militärt produktionscentrum för rikets krigsmaskineri. innan ockupationen bodde ungefär 1 500 människor i kronebo. stenhem stenhem stenhem stenhem är beläget i norra Granlands östra delar vid bergens fot och är nyckeln till all gruvdrift och stålproduktion i hela norra Granland. staden är sotig av röken från alla masugnar och de knappt 5 000 människorna som bor här arbetar antingen med jordbruket eller med bergsbruket. staden är byggd på en sluttning och därför står många av husen på pålar vilket ger den intrycket av en fiskarby som strandat.

Folk och nationer, Granland

October 26, 2017November 6, 2017admin

Granländsk litteraturhistoria

Den granländska litteraturen har präglat hela norra världen världens litterära scen. dess särprägling inleddes i samband med reformationen och har sedan dess genomsyrats av nationalromantik och berättelser om det militära livet.

Reformationen

Under reformationen för ungefär 650 år sedan började det granländska kulturlivet att ta form. innan det hade prästerna sett till att religionen dominerade litteraturscenen och analfabetismen var hög. det lilla som skrevs ner var nästan uteslutande religiösa texter och därför vet man väldigt lite om hur kulturlivet såg ut på den tiden.

Under reformationen då ett kronpar inrättades och de elva adelsfamiljerna fick sin makt genom de granländska krigen började en friare litteraturform att vinna mark. De religiösa verken var fortfarande dominerande men historier om adelns och den nyinrättade arméns hjältedåd i kriget mot dalhem spred sig också och när efterkrigstidens ekonomiska träta var över och ett ekonomiskt överskott började bildas sköt kulturlivet i höjden. Under denna tid skrevs mycket av vad som skulle bli granländska och även internationella klassiker såsom den gyllene tiden av Anna Storfjäder en diktsamling om det framväxande landet som placerar granland över de andra länderna och återspeglar mycket av den nationalism som började växa fram vid tidpunkten.

Ett annat tungt namn från denna tid är mäster Gustaf Vråknäbb grundare av den litterära fakulteten vid Duvköpings universitet och författare till flera stora romaner diktsamlingar och pjäser. verken som skrevs under denna tid var ofta starkt nationalistiska och romantiserande av paret där paret och dessas bedrifter ofta fick stå som metafor för granland. Men litteraturen präglades också av förståelse och vänskap med de andra länderna granland sattes visserligen över dem men man såg inte nödvändigtvis ner på dem för det. Under denna tid var det nästan uteslutande adeln som tog del av kulturlivet.

Första Nordgranländska krigen

Efter de första Nordgranländska krigen och de ekonomiska nedgångarna som gick i dess spår drabbades kulturen hårt. Allmänintresset och det statliga stödet som kulturarbetare kunnat åtnjuta försvann nästan helt i skuggan av det kostsamma kriget. men en sak hände som skulle få en avgörande betydelse för hela den granländska kulturscenen en rik borgarklass växte fram. detta nya samhällsskikt var ivrigt att likna sig så mycket som möjligt med adeln. de började investera i kultur och så kröp läskunnigheten nedåt genom samhällsklasserna och intresset för prosa och poesi spred sig framförallt i städerna. litteraturen under den här tiden fick ett mer aggressivt nationalistiskt tonläge men började också vid sidan av de storslagna krigseposen behandla det vardagliga livet i städerna och på landsbygden. under denna tid var teater särskilt populärt bland borgarna och stadsborna det var inte lika dyrt som att köpa en handskriven bok men ansågs minst lika fint.

Muntlig tradition på landsbygden

Ute på landsbygden höll man dock hårdnackat fast vid den gamla folklyriken sagor som inte fanns nedskrivna utan berättades i hundratals olika versioner och dans. några andra som inte fick ta del av den blomstrande kulturen var nordgranlänningarna som hölls i ett hårt ekonomiskt förtryck. dessa hade och har fortfarande en folklig kultur av långa visor som berättar historier med en stark förankring till folktron naturen och Gud. Dessa visor är ofta som en blandning av sång dans och teater och kan ta timmar att framföra.

Den moderna litteraturen

Nästa kulturella explosion kom med uppfinnandet av tryckkonsten år 1098. Plötsligt var det bara de allra fattigaste som inte hade råd att köpa böcker och litteraturen blev för första gången på riktigt en betydande del av den granländska folksjälen.

Gamla klassiker trycktes på nytt och upptäcktes av de lägre klasserna och kultur från främst dalhem och västhem två länder med stora kulturtraditioner började importeras för första gången i en skala värd att nämnas. gamla folkvisor och sägner började även nertecknas och spridas i tryckt form. litteraturen handlade nu mer än någonsin om det vardagliga livet kärlek vänskap och uppoffring. individen sattes mer och mer i fokus även om texterna fortfarande vilade på en stark religiös grund.

Nya idéer spred sig snabbt och bland dessa är kanske författarparet Cornelis Svalbo och Karin Skatklo de mest berömda, med sin roman den unge hjälten som handlar om en ung man som väljer bort familjen för att tjäna Granland. Denna bok med andra anses i lärda kretsar ha bidragit starkt till att väblarna kunde få en så pass stor del av befolkningen med sig som de ändå fick. Detta författarpar blev tongivande i det kulturliv som växte fram efter revolutionen. Med drastiska förändringar i samhället adelsståndet avskaffades och alla medborgare blev lika inför lagen allt detta mitt under ett krig skedde förstås stora förändringar även inom kulturlivet.

Nationalismen blomstrar nu som aldrig förr och istället för att skriva epos om individer eller par skriver man nu romaner och noveller som hyllar samhället och kollektivet. All import på kultur har stoppats och det inhemska kulturlivet granskas strängt av väblarna. Det fria konstnärliga skapandet som förut hade höjts i ära inskränks n starkt av statliga restriktioner och religionen får en allt mindre betydelse.

Den gyllene tiden

Anna storfjäder vars barnbarnsbarn jakob storfjäder gifte sig med elisabet iii stålfjäder arvtagerskan till tronen har skrivit flera av den tidens allra viktigaste romaner och diktsamlingar såsom Den gyllene tiden, Du land i blomstring och Guds sångare .

Gustaf Vråknäbb ofta kallad Mäster Vråknäbb var med och grundade Duvköpings universitet år 676 och var det första överhuvudet för den litterära fakulteten där. Har skrivit en mängd romaner diktsamlingar och pjäser som alla lever vidare på den moderna granländska kulturscenen. Hans kanske mest berömda verk är romanen och pjäsen Duvköpings Murar som handlar om den granländska reformationen.

Nordgranländska krigen

Löjtnant Dolk, officer i reguljära armén och veteran från de nordgranländska krigen. hennes civila namn och identitet är okänd men det är känt att hon var medlem av hökköpings kår och att hon deltog i det nordgranländska krigen och sannolikt stupade under falkoffensivens senare stadier. hon blev berömd för sin samling av dikter och noveller som ofta skildrar en fiktiv enhet från hökköping stormhökarna och deras befäl fänrik jakob grånäbb. hennes mest berömda verk är stormhökarnas flykt en roman om ett fiktivt skeende i kriget.

Löjtnant Dolk och hennes verk är numera symboler för den granländska dugligheten i fält och varje granländsk rekryt får läsa hennes dikter som inspiration.

Jan Snårsångare berömd skaldare som har skrivit många klassiska granländska sånger. Utmärkte sig genom att han riktade in sig mycket på de lägra klasserna och vardagliga ämnen och blev därmed tongivande för den här kulturella epoken.

Björn Kattggla av den stora adelssläkten kattggla med många framstående kulturpersoner. författare och professor vid fakulteten för litteratur och kultur vid duvköpings universitet. var en av de första intellektuella som började intressera sig för folklyriken och tecknade själv ner och sammanställde flera klassiska folksagor. hans klassiska roman där svanarna bygger sina bon är en blandning av klassisk granländsk litteratur och gammal folktro.

Revolutionen

Svanbo och Skatklo: författarpar som ironiskt nog var bland de första att gå ifrån den gamla partraditionen i sina verk och istället hylla kollektivet som enhet. deras roman den unge hjälten anses av många ha varit en av de tongivande litterära verken för revolutionen. Paret är numera högt uppsatta i väbelsdepartementet.

Väbelsdepartementets kulturavdelning

Avdelning av väbelsdepartementet som de flesta verksamma kulturarbetare arbetar för eller samarbetar tätt medu. de granskar all text som ges ut och är med och producerar all teater och opera.

Folk och nationer, Ordaves kultur

March 2, 2018March 2, 2018admin

Könsroller och sexualitet i Norra Världen

Ordaveskampanjen är jämställd. Könen fästs det helt enkelt ingen större vikt vid. Det innebär att dräktskicket är könsneutralt, att kalla något “manligt” för att det är praktiskt är offigt, att kalla någon en “kärring” för att dom klagar är offigt. Utöver att det är problematiskt i verkligheten och vi helst inte ser något sådant, oavsett, så är det alltså helt förbjudet på Korpvinga, då det inte passar fiktionen.

Parkultur

Samtliga länder i Norra Världen har en mycket etablerad parkultur. Denna kommer ursprungligen ifrån ordaves andra prövning – att alltid sträva efter två. Parkultur innebär att alla ämbeten beslutsfattande organ allt ifrån monarkpar till familjeöverhuvuden skall innehas av gifta par. Det gifta paret ses som samhällets minsta enhet och en människa är inte vuxen förrän hen gift sig. En individ utan en partner ses som inkomplett men inte nödvändigtvis som ett misslyckande. Desto lägre beslutsfattande nivåer i samhället du når desto större är chansen att du stöter på ämbeten som innehas av individer. Exempelvis så är det långt ifrån alla befälspositioner och officiella ämbeten som innehas av gifta par utanför Riket. Det är endast de högsta positionerna där det ses som viktigt. Generalspar är vanligare än generaler men det är lika vanligt med stabschefspar som stabschefer.

Parkulturen sträcker sig längre än äktenskapet. Parkulturen förekommer givetvis i det dagliga arbetet med jägarpar, smedspar, soldatpar mm. I arbetet är det inte nödvändigt att du är gift med den du arbetar med även om detta ofta förekommer. Således är en individ oftast en del av både ett gift par och ett arbetspar det gifta paret värderas dock alltid högst.

Sexualitet

Världen är helt likgiltig inför din läggning* eller ditt kön och homosexuella par är vanligt förekommande. Det finns personer som vi skulle kalla transpersoner, men eftersom det sociala könet inte alls är så binärt så ses dom nog inte som det i världen. Adoptioner är lika högt värderade som födslar, preventivmedel är lättillgängligt.

Kön och kläder

Längden på din kjortel varierar inte alls med kön, utan med hur praktiskt ditt yrke är. Ordentliga klänningar bärs av de finast av folk. Kan hända att en hertig poserar i byxor för ett porträtt, för att verka som “en av folket” eller “handgriplig” men till vardags och till fest har han klänning. Ämbetstitlar av alla slag, till och med högre militära poster, tas inte helt seriöst om de har för korta plagg på sig, det är ju bonnigt. Präster har likaså allt som oftast långa plagg.

Måsland

March 2, 2018March 2, 2018sarahmk

Måsälven

Måsälven flyter genom tre länder – Ala Rike, Granland och Dalhem – och klyver Norra världen i två. Den flyter från Lomsjön i nordöst till Storljuse i sydväst, och ringlar på vägen förbi en rad städer. Förutom Rikets huvudstad Norrdala och Dalhems huvudstad Dorrnoch passerar älven även bland annat Broby och Granport i Riket; Kronebo, Västerköping, Älvsvik och Vinga i Granland samt Vadköping, Strandvik och Björnträsk i Dalhem.

Via bifloder går det att ta sig till praktiskt taget varje större stad i Norra världen och stora delar av året är älven lugn nog för att det ska vara möjligt att resa både upp- och nedströms på flera sträckor. Här och var är älven för klippig eller för ström för att gå att navigera på vilket gör båtresor längs hela älven omöjliga i allt utom båtar små nog att bära förbi vattenfall och strömmar. Trots detta är Måsälven den i särklass viktigaste handelsleden i Norra världen och varje år transporteras tusentals ton varor upp och ner längs älven i båtar och på enklare pråmar. Oräkneliga mängder timmer flottas nedströms varje år från Vita Skogen till de skogsfattiga delarna av Dalhem.

Kulturellt binder Måsälven ihop den måsländska kulturen, och är även en viktig näring för måslänningarna – som ibland kallas just älvens folk eller älvens barn – och älven är en viktig symbol i deras sånger och berättelser.

Folk och nationer, Måsland

November 2, 2017November 2, 2017admin

Måsland

Måsland är namnet på ett historiskt och kulturellt likriktat område som sträcker sig över nordmark norra dalhem norra Granland och delar av södra ala rike . områdets centrum är måsälven som rinner från norrdala i norr till dorrnoch i väster och vars stränder befolkats av måslänningarna i hundratals år. det måsländska folket har aldrig varit enade under en och samma stat men delar etnisk och kulturell identitet. det är ett brokigt och laglöst område där många olika grupper träter om makten. folket här är djupt religiösa självständiga stolta och hårt arbetande. generellt praktiseras gnostisk ordaves en trosuppfattning som skiljer sig lite från ordaves generellt dels genom den tagit större intryck av folktro och dels att den inte nyttjar präster i lika hög grad. folket håller ihop i måsländska släkter och klaner. de lever ett farligt liv vilket gett folket en djup melankoli men också en galghumor och ett vilt sinne för fester.

I andra folks ögon är måslänningarna lite dummare bondska och bråkiga och ofta försupna. rasism mot måslänningar är vanligt och de får sällan betydelsefulla uppdrag i samhället. grundläggande enligt många avser benämningen måsland det område som i folkmun kallas norra Granland eller södra riket .

Den måsländska kulturen har dock spridits längst med hela måsälven och därmed kan nordmark området nedströms mellan vita skogen och storljuse dalhemska måsland samt området uppströms hela vägen till lomsjön och norrdala i riket alerska måsland kan räknas in i den måsländska kultursfären och den begynnande måsländska nationalismen.

Demografiskt kan måsland delas in i å ena sidan Nordgranland och vita skogen som är ett fattigt och glesbefolkat område. folket här försörjer sig på skogsbruk jakt och flottning och är kända för att vara hårt arbetande och djupt religiösa. I nordmark å andra sidan finns några av norra världens mest bördiga jordar. Måslänningarna här försörjer sig i större utsträckning på jordbruk eller på fiske och transporter på älven. jordbruken med god avkastning ägs dock generellt av granlänningar eller dalhemmingar medan måslänningarna utnyttjas som billig arbetskraft i det feodala systemet. till skillnad från vita skogen är området mycket tätbefolkat.

Många måslänningar emigrerar från den måsländska kultursfären och återfinns i städer i övriga norra världen. framför allt i dalhem och Granland finns många städer med en växande måsländsk befolkning som försörjer sig med lågstatusjobb. måslänningarna utsätts för ett systematiskt förtryck från framför allt Granlandskt håll och rasism gentemot måslänningar är mycket vanligt. de är lätta att skilja ut och känna igen eftersom alla måslänningar alltid bär en randig måslandssjal sjal som tydligt visar deras måsländska identitet och släkttillhörighet. överlag håller de sig på sin egen kant inom sin egen släkt och beblandar sig inte gärna med icke-måslänningar.

Kultur, skrock och folktro

Den måsländska folktron är präglad av gamla berättelser om de varelser och väsen som befolkar måsland. de flesta härstammar från tiden innan måslänningarna omvändes till ordaves och har en allmän syn på världen som mer besjälad och levande än vad de flesta andra ordaver haru.

Fana och färger

Eftersom måsland inte är ett enat land så finns ingen gemensam fana. i riket används rikets fana i norra Granland deras och i nordmark används antingen kungamaktens eller det myller av egna fanor som används av olika städer handelshus och ätter. flera måsländska befrielserörelser använder svart som sin färg för att symbolisera de döda som förlorats i kampen mot förtrycket. den svarta fanan är kontroversiell eftersom den är en historisk återknytning till det första organiserade upproret år 880 AG. detta uppror mot Granland hade inte måsländsk frihet som mål utan syftet var istället att åter ena södra riket med ala rike. även om ett fåtal grupper tar avstånd från fanan av den anledningen så har den vunnit popularitet bland de flesta befrielserörelser även de som ställer sig emot ala rike

Folk och nationer, Måsland

November 6, 2017admin

Måslands Historia

Det moderna måslands historia börjar kring tiden då norra världens länder grundades. dagens måslänningar är ättlingar till vråkiska släkter som levde i området kring måsälven innan området erövrades av utvandrare från örnemark. under århundrandet innan ala rikes grundande drev den ursprungliga heliga armén vråkerna från dagens dalhem och Granland och sedermera från dagens ala rike. de som inte assimilerades i de nygrundade nationerna flyttade nordväst till vråkland eller in i vita skogen där de levde ganska isolerade i flera hundra år efter ala rikes grundande. riket skickade dock horder av missionärer till vita skogen i vad som kom att bli en mycket framgångsrikt konvertering. prästerna vann med tiden över hedningarna med piska och morot och måslänningarna kom att bli kända som några av världens mest övertygade ordavestroende. när Granland erövrade södra riket efter freden i blockby år 873 blev området känt som norra Granland eller nordGranland. Granlanningarna hade några hundra år tidigare genomgått reformationen en revolt mot prästerskapet som kraftigt begränsade prästernas makt och befogenheter. reformationen hade sakta spridit sig även till resten av norra världen och lämnat det isolerade ala rike som den enda riktiga teokratin i den kända världen. i och med det Granlandska maktövertagandet påbörjades en aggressiv kampanj för att reformera även det nyvunna norra Granland. de ortodoxa prästerna drevs ut på landsbygden medan reformerade präster ersatte dem i städerna. den djupt religiösa befolkningen svarade med att resa sig mot missioneringen i två större uppror ett år 880 och ett år 898.

efter upproren följde en lång tid av systematiskt men lågintensivt förtryck av måslänningar. norra Granlands resurser däribland dess invånare utnyttjades maximalt för att försörja södra Granland. adel från syd sattes att styra länen i norr det var Granlandska och inte måsländska präster som var representerade i nordGranlands riksråd och det var i första hand Granlanningar och inte måslänningar som blev förmögna. den här utdragna perioden av förtryck kulminerade i kriget 1172 som påverkat alla måslänningar långt mycket mer än det påverkat Granlanningar. under kriget användes måslänningar som förbrukningsvaror de plundrades hänsynslöst av båda sidor och av deras legosoldater med svält sorg och ond bråd död var ständigt närvarande. en oväntad följd av kriget är att måslänningar för första gången på mycket länge tog till vapen mot Granlands väpnade styrkor. detta var bland annat en följd av inspiration från Granlandska idéer om ett folk, en stat.

i dag finns det flera grupperingar som för en väpnad kamp för ett självständigt måsland. de har än så länge bara lett till ett par mördade väblar och ökad närvaro av reguljära armén i oroliga områden men inget tyder på att detta skulle ha avskräckt frihetskämparna.

Tidig historia

innan området kring måsälven erövrades av utvandrare från örnemark bodde där ett stort antal vråkiska släkter som hade gemensamma traditioner och i stort sett samma religion. de gjorde våldsamt motstånd mot den första heliga armén men blev besegrade århundradet innan ala rikes grundande. när heliga armén hade erövrat större delen av deras land och grundade riket flydde de flesta vråker västerut till det änn fria vråkland. ett tjugotal släkter valde dock att i stället dra sig tillbaka till vita skogens djup där de kunde fortsätta sin tillvaro i stort sett som de alltid gjort medan man i riket var alltför upptagna med att bygga ett land. de kallade sig för skogsvråker och styrdes i huvudsak av sina släktråd.

under den här tiden var västerköping en viktig måsländsk stad som bara formellt sett stod under rikets kontroll. denna period av relativt lugn varade dock bara ett par hundra år sedan började riket genomföra allt intensivare kampanjer för att konvertera måslänningar till ordaves. detta skedde med en blandning av hängivna präster våld och utpressning. flera släkter framför allt släkten fågelsång som konverterat redan innan kampanjerna började på allvar ställde sig på alernas sida och hjälpte till med omvändningen. andra släkter vägrade helt att låta sig konverteras och började attackera ordaviska präster som var i deras områden. detta ledde under 200u-talet auu82eg till en blodig men kortvarig konflikt där ordaviska måslänningar stred mot sina hedniska fränder.

flera släkter på båda sidor utplånades helt under denna period och flera blev så försvagade att de tvingades slås samman och bilda nya släkter. när man till slut hade besegrat alla hedniska släkter eller tvingat dem till underkastelse fanns det bara sj släkter kvar fågelsång djupbo hammarslag grådun mårdöga klarsky och solvinge. dessa släkter såg sig som ordaver hade stor respekt för släkten fågelsång och kallade sig för måslänningar efter måsälven som hade kommit att bli allt viktigare för de som bodde i dess närhet. n följde en relativt fredlig period med några enstaka fejder. fram till det första nordGranlandska kriget levde de flesta måslänningar i ala rike men allt fler kom att bosätta sig i dalhemska nordmark. måslänningarna hade hela tiden funnits längs med älven men det var först efter att de konverterat som de verkligen började flytta längsmed hela älven igen som man gjort innan området erövrades av heliga armén.

Första nordgranlandska kriget

Under det första nordGranlandska kriget 784 u8e28093 873 stred ala rike och Granland bittert om kontrollen över den del av måsland som utgjorde södra riket. en stor del av de alerska soldaterna var måslänningar som försvarade sitt hemland. även från de av Granland kontrollerade områdena vandrade det förstärkningar norrut till ala rike och krigen avlöste varandra utan att någonsin verka ta slut. Granlands trupper framför allt jaktfalkarna lyckades dock till slut ta död på måslänningarnas stridsvilja genom att avrätta familjerna till alerska soldater besegra de alerska trupperna och nitisk bevaka sina gränser. efter nästan ett sekel av krig och många generationer utarmade av dess följder slutade förstärkningarna anlända från södra riket till norra och därmed var krigen i princip över. det dröjde dock ganska många år innan det officiella fredsfördraget slöts 873u. upproren upproren upproren efter freden i blockby då södra riket officiellt blev norra Granland följde en period av växande missnöje bland de änn en gång erövrade måslänningarna. många tyckte visserligen inte att det gjorde särskilt stor skillnad om riket eller Granland styrde men de hårda tagen mot måslänningar under krigsåren visade inga tecken på att lättna.

Granlandska soldater förgrep sig på lokalbefolkningen och misstrodde dem starkt man hade j sett hur de samarbetade med fienden. Granland hade nyligen genomgått reformationen och precis som riket gjort några hundra år tidigare började man genomföra intensiva försök att reformera den måsländska tron. till skillnad från rikets missionärer fokuserade Granland dock på städerna och de större bygderna. man hade ganska stor framgång med att reformera stadsbefolkningen men de måsländska prästerna flydde änn en gång till landsbygden och vita skogens avsides bygder. Ju hårdare Granlanningarna ansträngde sig för att reformera måslänningarna desto större blev motståndet och missnöjet med de nya herrarna. de kunde ta över makten i landet men när de började föra krig mot måsländska traditioner och religion var gränsen nådd. när den första generationen växt upp som inte hade sett krigets verklighet men dock upplevt det Granlandska förtrycket fanns det plötsligt återigen ett starkt stöd för en återförening med riket som åtminstone hade respekterat de måsländska traditionerna. detta fick sitt utlopp i perioden som kallas för upprororen.

det första upproret år 880 är det kändaste och historiskt viktigaste av upproren. under våren det året gjorde flottarna uppror och med påkar och jaktbågar lyckades de överrumpla de Granlandska trupperna nära duvfors och erövra de större broarna över måsälven. med förnödenheterna till kronebo strypta reste sig kronebos befolkning och under ledning av ortodoxa präster bildade de svarta legionerna. legionernas rekryter svor att de var metaforiskt döda tills södra riket åter var alerskt och officiellt var det enda sättet att lämna legionerna var att dö eller befria södra riket. än i dag är den svarta fanan en viktig kulturell symbol i norra världen . det svarta upproret var även första gången nordGranlanningar skrevs in i Granlandska reguljära armén. lojalisterna bildade nämligen skyddskårer som sedermera skrevs in som fullvärdiga soldater i reguljära armén. enligt en del historier härstammar kronebo kårs gröna uniformer från dessa skyddskårer. upproret misslyckades men det har påverkat den måsländska identiten och även om befolkningen har olika åsikter om dess berättigande så känner alla till detu. än i dag besjungs både alerska och Granlandska lojalister i olika delar av landet i sånger så som under kolsvart fana . en mycket viktig följd av kriget var att Granlandska myndigheter i större utsträckning började samarbeta med måslänningar och man lättade lite på krigsskatter och militär övervakning för de som varit lojala under upproren. man trappade också ner ansträngningarna för att reformera måslänningarna och lade i stället sina ansträngningar på att utvinna deras dyrbara naturresurser. förtroendet för måslänningar började gradvis växa och till slut kunde de till och med få lägre myndighetspositioner som väbelsbiträden och accepterades i reguljära armén. det andra upproret år 898 var förhållandevis lokalt och var mest ett försök för området på norra sidan om måsälven att återgå till att tillhöra ala rike. det hade ingen större framgång då Granland hade stora styrkor i området och man effektivt hindrade andra från att ansluta sig till upproret.

Andra Nordgranländska krigen

Kriget 1172 blev det största kriget norra världen har sett på hundratals år. dess själva skådeplats var området kring måsälven och vita skogen och måslänningarna var alltid mitt i kriget. de allra flesta områden i måsland drabbades någon gång av plundring fältslag tvångsrekryteringar eller svält som följd av kriget. tusentals människor lämnade sina hem i försök att fly från krigets fasor. i krigets inledande skede blev tusentals måslänningar tvångsrekryterade som gökungar för att försvara nordGranland där reguljära armén blivit tagen på sängen. den första invasionsstyrkan bestod i huvudsak av dalhemska legoknektar och det är värt att notera att det bland dessa fanns många måslänningar från nordmark. som i alla krig drabbades lokalbefolkningen och trots tvångsrekryteringarna var det många som satte sin förhoppning till att reguljära armén skulle lyckas köra ut de plundrande dalhemmingarna. med tiden kom den viktigaste styrkan på rikets sida dock att bli ala rikes heliga armé som åter ville göra nordGranland till södra riket. när tvångsrekryteringarna trappades upp möttes de av allt större stöd från den måsländska befolkningen särskilt bland ättlingarna till dem som stridit i svarta legionen under upprorstiden. efter inledande framgångar led dock heliga armén ett stort nederlag vid näbbeborg och kastades så småningom ut ur nordGranland. under den alltmer desperata reträtten började även riket tvångsrekrytera lokalbefolkningen för att förstärka sin armé. på samma gång krossades mångas bild av heliga armén som befriare och drömmen om att åter bli en del av riket. när de ursprungliga gränserna återupprättats verkade det osannolikt att riket skulle få en andra chans att invadera nordGranland.

i detta skede förklarade dock Granland oväntat dalhem krig . man ockuperade hertigdömet västermåsland och utlöste en politisk kris i dalhem. n befann sig även de nordmarkiska måslänningarna mitt i en krigszon som kom att bli en av krigets intensivaste med fruktansvärt våldsamma drabbningar mellan den kortlivade kronhären och reguljära armén. många måslänningar som flytt till sina släktingar i nordmark fann sig återigen mitt uppe i kriget. tusentals dalhemska måslänningar anslöt sig till kronans styrkor och väldigt många av dem dogu. strax efter en dyrt vunnen segen blev kronparet dock avsatta och heliga armén tillsammans med dalhems prästerskap tog makten i landet.

Därefter följde en period av kraftsamling på båda sidor tillsammans med intensiv tvångsrekrytering och omfattande gerillakrigsföring i hela området längsmed måsälven. nordmark kom att bli centrum för den slutgiltiga uppgörelsen i kriget. tiotusentals gökungar utgjorde spetsen på en enorm Granlandsk offensiv rakt mot dorrnoch. vid fronten möttes de av tusentals legionärer från heliga armén väldigt många tvångsrekryterade måslänningar. med de många turerna i kriget och skarorna av flyktingar som flytt långt från sina hembyar var det ren slump som avgjorde vilken sida man tvingades slåss för.

det finns många historier om hur bröder och systrar fann varandra på varsin sida av slagfältet tvingade att slåss på liv och död mot främlingar som aldrig gjort dem något ont. efter att under krigets gång först ha sett vänner tvångsrekryterats av Granlanningar i guds och Granlands namn och sedan till heliga armén i guds och ala rikes namn började många måslänningar känna en stark misstro mot båda länderna. oavsett vem som vann kriget var det alltid måslänningarna som drabbades mest och tjänade minst på detu. allt fler fick också under kriget tillgång till vapen och vana vid att använda dem. detta ledde till slut till att drömmen om ett självständigt måsland började växa. drömmen är ett land där måslänningarna inte alltid hamnar vid sidan om och fara illa utan är sina egna mästare.

Granland stod till slut som den stora segraren efter att ha krossat huvudparten av heliga armén. stora områden av nordmark hamnade efter fredsförhandlingarna under Granlandsk kontroll framför allt det forna hertigdömet västermåsland. många måslänningar som hade flytt från kriget i Granland till sina släktingar i dalhem fanns sig n plötsligt i händerna på samma armé de flydde från. det var också stort missnöje bland dalhemmingar i västermåsland vilket ledde till att området kom att bli den främsta basen för måsländska frihetskämpar. vid krigets slut har måsländska separatister bara börjat sin vendetta. de utvidgar sakta men säkert sitt inflytande och utnyttjar minsta tillfälle de får att skada Granlands försörjning förband och kommunikationer. än så länge är det bara små nålstick men de håller den illa tilltygade reguljära armén på ända och fördröjer dess återhämtning. om de fortsätter växa kan de komma att bli ett reellt hot mot säkerheten i norra Granland. måslänningarna är dock om möjligt värre drabbade av kriget än resten av Granland fruktansvärt många har dött i kriget och ännu fler har lämnat sina hembygder och för en osäker tillvaro i jakt på arbete och försörjning. det har aldrig varit lätt att knäcka måslänningar vana som de är vid otacksamt farligt och slitsamt arbete livet igenom men det är många som gett upp all framtidstro och bara lever för nästa måltid nästa dagsverke.

Folk och nationer, Måsland

November 2, 2017November 6, 2017admin

Måsländsk ekonomi

Majoriten av den måsländska befolkningen lever på landsbygden som jordbrukare eller anställda långt ned i hierarkin i någon verksamhet. mycket få är skriv- och läskunniga och få ägnar sig åt något företagande. handel är ovanligt. istället är måslänningen ofta självförsörjande i stor utsträckning och idkar byteshandel när det behövs. hela måsland har en rik natur. här finns stora järnfyndigheter och djupa skogar. kännetecknande för Granland Granlandskontrollerade delar av området är dock att mycket lite av de här fyndigheterna ägs av och kommer måslänningarna själva till gagn. i exploateringen av norra Granland utnyttjas de ofta som billig arbetskraft medan Granlanningar söderifrån gör de stora vinsterna. huvudnäringarna i måsland är framför allt arbetskraftsexport timmer och järnframställning. andra exporter är pälsverk myrmalm bärnsten samt granitblock. från kronebo exporteras vapen av hög kvalitet. produktion produktion produktion arbetskraft måslands största export kan sägas vara arbetskraft det gäller i synnerhet för norra Granland. i stora delar av området är resurserna knappa och barnen många. följaktligen reser många ungdomar nedströms till dalhem eller i ovanligare fall Granland eller riket för att arbeta som gårdshjälp eller bli hantverkslärlingar. i båda fallen utnyttjas de som billig arbetskraft och de har sällan möjlighet att avancera inom sina yrken eller själva bedriva verksamhet i de länder de flyttat till. många måslänningar fastnar som statare på dalhemska storjordbruk. de anställs på ettårskontrakt och får betalning i form av mat och husrum. detta ger statarna en viss anställningstrygghet men i praktiken blir de ofta skuldtyngda eftersom de saknar kontantlön och bara ett litet fåtal lyckas spara ihop nog med pengar för att resa hem och starta en egen gård i måsland. detsamma gäller det stora antal måslänningar som fastnar som drängar eller pigor i Granlandska hushåll och ofta blir kvar på samma gård hela livet. lärlingarna drabbas hårt av en systematisk rasism mot måslänningar och har sällan möjlighet att bli mer än gesäller. har de tur kan de få ett mästarbrev när de kommer tillbaka till måsland men även det kan vara svårt för människor födda på landsbygden.

Timmer

Den största faktiska exportvaran är timmer vilket huggs i vita skogen och sedan flottas längs måsälven för att säljas i dalhem. kriget mellan dalhem och Granland har dock satt stopp för timmerförsäljningen de senaste åren och även om timret börjat flottas igen så är det n till Granlands framskjutna positioner timret ska för att bli befästningar och fortifikationsverk. den Granlandska staten anställer måsländsk arbetskraft för att sköta skogsavverkningen och flottningen av timret och det Granlandska väbelsdepartementet antecknar noga varje träd som fälls och skickas västerut. skogshuggandet är hårt och riskabelt och flottandet är farligare ändå. många måslänningar stryker med varje år vilket är den främsta anledningen till att inte sydGranlanningar sköter arbetet.

Jordbruk

I stora delar av måsland framför allt i alerska måsland och norra Granland är marken generellt för stenig för storskalig odling. här lever måslands självägande bönder men jorden ger sällan någon större skörd utöver det som krävs för att mätta den egna familjen. nordmark den dalhemska delen av måsland är den enda som har ett väletablerat jordbruk efter dalhemsk modell. detta är starkt påverkat av det dalhemska feodalsystemet. i princip alla måsländska bönder i den här trakten är arrendebönder och tvingas göra dagsverke för den adelsätt som äger marken så även om marken är bland den bördigaste i norra världen ägs väldigt lite av säden här av måslänningarna själva. här odlas måslands enda vete. invånarna av vita skogen lever annorlunda. här använder man sig främst av svedjebruk för att få tillgång odlingsbar mark. man bränner helt enkelt ned skogen för att ge marken näringen i askan. självklart sker detta under någorlunda kontrollerade förutsättningar så att inte elden sprider sig till resten av skogen. det Granlandska skattedepartementet och skogsägare ser inte med blida ögon på den här typen av jordbruk då de oftast har betydligt mer långtgående planer för timret än vad måslänningarna haru. på marken odlas bland annat råg korn och ärtor. man odlar även en del havre som dock anses vara en lite sämre brödsäd än korn och råg. det är den havren som ger den traditionella måsländska gröten. potatis och andra rotgrönsaker har också en central roll i det måsländska jordbruket.

Järn- och bergsbruk

En av måslands huvudnäringar är järnframställningen som framför allt är koncentrerad kring två större områden nordmark i väster och trakterna runt stenhem i öster. järnframställningen börjar med de malmrika myrmarker som täcker delar av måsland. myrmarkerna ägs av bergslag sammanslutningar av måsländska bönder som kooperativt tar vara på malmen och driver hyttor där den omvandlas till tackjärn. bergsfolket är så nära en måsländsk överklass man kommer. bergsbruket är hårt och slitsamt året runt men de ekonomiska vinsterna man gör på tackjärnet placerar dem över vanliga bönder och arbetare och för med sig en stor yrkesstolthet. myrmalmen bryts sommartid och fraktas på vintern till hyttan där den omvandlas till järn. detta sker i koleldade masugnar och många måsländska kolare är helt beroende av hyttorna för att tjäna sitt levebröd.

I trakterna runt stenhem dock ej i nordmark är också en mycket stor del av befolkningen sysselsatt med att bryta järn i gruvor ett arbete som förvisso är välbetalt men tungt och farligt. dödsolyckor är vanliga i gruvorna. tackjärn måste omvandlas till stångjärn för att kunna smidas vilket den Granlandska staten gett de större järnbruken ensamrätt på att göra. till skillnad från hyttorna ägs och kontrolleras järnbruken av sydGranlanningar även om majoriteten av de anställda givetvis är måslänningar. järnbruken är ofta uppbyggda som små samhällen där de anställda smederna lever med sina familjer. medan de Granlandska brukspatronerna och tjänstemännen gör goda pengar på färdiga järnprodukter är det vanligt att arbetarna betalas med mat kläder och husrum. från järnbruken exporteras såväl stångjärn som smide söderut.

Folk och nationer, Måsland

November 2, 2017November 6, 2017admin

Måsländsk nationalism

Sedan de måsländska släkterna grundades ur vråker och kolonialiserande folk från södra världen har de varit i botten av samhällspyramiden. historiskt har släkterna haft ett visst självstyre i isolerade områden något som försvunnit allt eftersom de övriga folken i norra världen spritt sig och tagit över. den Granlandsk nationalism Granlandska nationalismen – tanken om ett enat folk med gemensam historia kultur och land – har dock inspirerat även människorna i måsland.

Andra Nordgranländska krigen

Kriget mellan heliga armén och Granland har gjort ett fritt måsland potentiellt möjligt men det har också motiverat friheten genom att förtrycket ökat resurserna sinat och till synes oändliga mängder krigsmateriell plötsligt hamnat i händerna på måsländska bönder. det är långt ifrån alla som enats under tanken om ett självständigt måsland men det är tillräckligt många för att de ska börja påverka världen på allvar. stöd stöd stöd det måsländska folket har under Granlandskt styre blivit utsatt för ett systematiskt förtryck. måslänningar äger inte marken de själva brukar hänvisas oftast till farliga och lågbetalda arbeten; de utsätts för rasism och trakasserier. under det senaste kriget har nordGranlandska tvångsrekryter så kallade gökungar skickats ut i kriget i stora antal varav de allra flesta omkomit. på allt fler håll börjar röster höras som säger att ett fritt måsland som styrs av måslänningarna själva är det enda som kan få slut på förtrycket. många som talar för en fri måsländsk stat menar att det ekonomiska förtrycket av måslänningarna grundar sig i förakt och fientlighet från Granlandskt håll och därför skulle försvinna med ett självständigt måsländskt styre. man har hämtat inspiration från den Granlandska nationalismen och tanken att ett folk med gemensam kultur och historia också ska ha en gemensam stat. andra grundar sitt stöd för ett fritt måsland i den teologiska tanken att gud och prästerna är de som är mest lämpade att styra landet. ur den synvinkeln är ett fritt teokratiskt måsland inspirerat av ala rike betydligt mer lämpligt för måslänningarna än det sekulära Granland.

Motstånd

Det finns dock ett stort motstånd mot visionerna om ett fritt enat måsland. det mest uppenbara hotet är Granland som har mest att förlora. Norra Granland är hem till den största delen av världens måslänningar och ett fritt måsland skulle innebära att Granland förlorade stora mängder naturresurser landområden och befolkning. i dalhem är motståndet ovanifrån begränsat eftersom landet är tämligen splittrat. måslänningarna i dalhem är dock mindre benägna till uppror eftersom kriget inte drabbat dem fullt så hårt och förtrycket inte varit lika systematiskt som i Granland. i riket är motståndet på sätt och vis uppmuntrat men alerna använder piska och morot för att lägga fokus på uppror i Granland.

Måslänningar i riket får träning utrustning och hjälp att kontakta älvens heliga armé mot att de svär att driva kampen i Granland och upprätta ett teokratiskt måsland likt ala rike. utöver motståndet uppifrån finns det även ett motstånd från andra måslänningar. många är trötta på krig och elände och är inte motiverade att dra på sig Granlands ilska. till det kan läggas de genint lojalistiska måslänningar som ser Granland med sina rättvisa lagar och fri skolgång som det främste landet i världen. hellre vara andra klassens medborgare i världens bästa land än första klassens medborgare i det sämsta. vidare hindras upproret av att släkterna har svårt att samarbeta. den måsländska identiteten är långt ifrån självklar och de flesta ser fortfarande släkten som den viktigaste grupptillhörigheten. rivaliteten mellan en del släkter går djupt och det är inte lätt att få måslänningar från olika släkter att samarbeta även om motståndsrörelserna gör tappra försök. mål mål mål de måsländska separatisterna delas in i två större grupper teokratiska och sekulära. de sekulära grundarofta sin ideologi på tankar om ekonomiskt förtryck och kulturell enighet men åsikterna går isär om hur en sekulär måsländsk stat skulle upprättas. medan stora delar av måslands enade folkhär tänker sig ett råd med representanter från alla släkter som styr tänker sig vita skogens vråkländska förbund upprättandet av en måsländsk monarki med släkten mårdöga som de självklara styrande. ytterligare andra förespråkar ett decentraliserat måsländskt styre där varje släkt sköter sina egna angelägenheter. de teokratiska separatisterna strävar efter ett fritt teokratiskt måsland efter alersk modell där måsländska präster styr.

Organisationer

I och med det osäkra politiska läget i hela måsland som kriget fört med sig finns det många olika rörelser som tagit till vapen och på olika sätt kämpar för att påverka områdets framtid. de sekulära separatisterna är samlade i måslands enade folkhär den största av de väpnade separatistiska organisationerna men också den spretigaste. få saker förenar dess olika fraktioner mer än målet att få bort de Granlandska och dalhemska styrena.

De teokratiska separatisterna är enade i älvens heliga armé. älvens heliga armé är inte på långa vägar lika stor som folkhären men de har en starkare sammanhållning och tack vare ett tyst stöd från riket är de bättre utrustade och tränade.

På motsatt sida står främst övermaktens representanter i form av Granlands reguljära armé och de Granlandska rättskårerna. de lojalistiska måslänningarna har ingen paraplyorganisation på samma sätt men en del har samlats i lojalistiska skyddskårer och miliser. symboler symboler symboler den vanligaste symbolen för den måsländska frihetskampen har blivit den svarta kanten på måslandssjal sjalarna. Traditionellt har den symboliserat personlig sorg men för dem som stödjer ett fritt måsland blir den en symbol för kampen och hela det måsländska folkets kollektiva sorg. från att ha varit sällsynt blir n den svarta sjalkanten allt vanligare runtom i måsland och syns på många ställen.

Även den svarta fanan har blivit en viktig symbol i den måsländska frihetskampen. den helsvarta fanan höjdes första gången under upproret 880 ag då av alerska lojalister som gjorde motstånd mot den Granlandska ockupationen. trots fanans historia har den vunnit popularitet även bland de måslänningar som motsätter sig ala rike.

Folk och nationer, Måsland

November 2, 2017March 2, 2018admin

Måsländska släkter

Den måsländska kulturen och traditionen lägger oerhört stor vikt på släkten familjen och förfäderna. Alla måslänningar hör till någon av de nio släkterna som befolkningen är uppdelad i. Släkterna är stora gemenskaper de största har ett par-tre miljoner medlemmar och fungerar snarare som etniska grupper än som familjer. Måslänningarna har generellt en mycket stark släktkänsla och även släktingar du aldrig träffat behandlas i regel som vänner och visas tillit och respekt. Giftermål sker så gott som alltid inom den egna släkten och bara att vara alltför nära vän med någon ur en annan släkt betraktas generellt med skepsis av omgivningen. Mellan släkterna råder varierande förhållanden. Vissa samexisterar fredligt och problemfritt medan det mellan andra råder kylig tystnad eller rentav öppna konflikter. På grund av den lojalitet och sammanhållning de allra flesta måslänningar känner gentemot sin släkt är släkterna maktfaktorer att räkna med åtminstone på regional nivå. För de flesta måslänningar är släkten den viktigaste identiteten och många måslänningar skulle inte använda uttrycket måslänning om sig själva. De är Mårdögon eller Hammarslagare i första hand och Måslänningar först i andra hand.

Släktens organisation

Släkterna, som är enorma grupper, är delade i mindre klaner. Klanerna fungerar som måslänningens utvidgade familj och är enheter på ungefär 80-300 personer. För de flesta definieras klanen som de som är så nära släkt att du känner till deras existens och vet vilka de är men storleken på klanerna är flytande. Mindre klaner består av ett litet antal familjer med begränsat inflytande medan andra är stora och inflytelserika inom släkten som helhet. Måslänningar gifter sig oftast utanför den egna klanen och vid giftermålet går den ena parten upp i den andras klan. Gifta par tillhör alltså aldrig olika klaner.

Äldsteparen från några av de mest inflytelserika klanerna bildar släktrådet men exakt på vilket sätt detta sätts ihop varierar mellan släkterna. Släktrådet är de som formellt för släktens talan gentemot andra släkter men fungerar också som domare inom släkten. De kan lösa arvsfrågor och tvister klaner emellan. I sällsynta fall kan de också blanda sig i giftermål och dylikt.

Ting

Ett antal gånger med ojämna mellanrum genom århundradena har de måsländska släkterna samlats till ting. Tingen ses som enorma händelser där släktråden samlas för att ta beslut som gäller hela det måsländska folket. Att kalla till ting är ett stort projekt; budkaveln måste ut ett år i förväg och löpa över hela måsland så att alla släkter nås av informationen om när och var tinget ska hållas. Det förra tinget hölls för över sjuhundra år sedan när vita skogen fortfarande var alerskt. Det kallades efter att släkten Fågelsång dött ut och rörde både praktiska och teologiska frågor kring hur de andra släkterna skulle ställa sig till Fågelsångarnas bortgång.

Ett senare ting för ungefär trehundra år sedan när den stora fejden mellan släkterna grådun och hammarslag fått sitt blodiga slut blev kallat till men lyckades aldrig genomföras. släkterna molnfrid och grönhuva anklagade mårdögonen som traditionellt haft rollen som tingsförrättare för att ha underblåst den blodiga konflikten och vägrade därför att närvara vid tinget – som i slutändan inte blev av. sedan den Granlandska staten tog makten i vita skogen har den effektivt lyckats förhindra alla senare försök att kalla till ting och idag anser många att det vore en enorm symbolhandling men snudd på omöjlig att genomföra att åter igen ena alla släkterna och kalla dem till ting.

I det senaste Tinget, som påbörjades år 1181 A.D utlystes en måsländsk fristat. Något som enbart kunde hända för att Heliga Samväldet hade erkänt ett fritt måsland, vilket var det som behövdes för att jättesläkten Djupbo skulle övertygas. I deras ögon var det likställt med guds välsignelse. Landet och dess styre kallas Alltinget, och styrs av en sammanslutning älstepar ur alla de nio släkterna. Alla släkterna var inte för, men ingen ville bli utanför när Alltinget var ett faktum.

De nio släkterna

När måslänningarna konverterade till Ordaves fanns det sju måsländska släkter. i dag finns det nio släkter och fyra släkter har försvunnit även om deras minnen lever kvar.

Nordmåsländska släkter

Hammarslag

Släkten hammarslag är centrerad i trakten kring stenhem med mindre grupper i kronebo. Släktnamnet är sprunget från släktens hemtrakter och de arbeten de haft att erbjuda oftast metallarbete och malmbrytning. Släktens färg är grå. Släkten har i många år kämpat för att ge sina bästa hantverkare oftast grovsmeder och timmermän möjlighet att bli finhantverkare. De vill bli finsmeder och snickare, hantverksyrken med större säkerhet där pengar kan tjänas. Dessa yrken är nästan helt dominerade av granlänningar som i regel inte låter måslänningar nå längre än lärlingsskap. Det finns dock några få hantverkarmästare i släkten Hammarslag, de flesta i Stenhem men också en del i Kronebo. Dessa låter yrket gå inom familjen och det är de som har mest inflytande i släktrådet. Släkten hammarslag har en konfliktrik historia och spelade en stark roll i släkten Gråduns splittring i och med den stora fejden på 700-talet. Under det senaste krigen har släkten dock varit väldigt passiva och inte stött eller motverkat vare sig Granland eller Riket.

Sydmåsländska släkter

Solfana

Solfanorna är den måsländska släkt som lever längst söderut ofta i gränstrakterna mot södra Granland i södra Vita skogen. De lever framför allt på jordbruk men är också kända för sitt hantverk. Släktens färg är klargul. Släkten bildades när de två mindre släkterna Klarsky och Solvinge slog sig samman till en och samma släkt under den stora fejden mellan Hammarslag och Grådun på 700-talet. Under första nordgranländska kriget i mitten av 800-talet stödde släkten Granland och många Solfanor slogs på den granländska sidan mot alerna. Det var på grund av detta släkten blev tilldelad mark norr om Vita skogen. Om detta var en tjänst eller björntjänst är frågan då det till viss del isolerade en tredjedel av släkten från de andra. Släkten anses dock än idag generellt mycket Granlandsvänlig.

Västmåsländska släkter – Älvsläkterna

Rödbrösta

Släkten rödbrösta är en av måslands yngsta släkter och lever framför allt i trakterna kring Dornoch och Ljuseport. De var ursprungligen en del av släkten Molnfrid men bildade en egen släkt i början av 900-talet. Släktens färg är brun. Släkten Rödbrösta anses generellt vara progressiv men släkten är fortfarande mycket liten och relativt tätt sammanhållen. Från och med våren 1176 har släkten en starkt drivande position inom Älvens befriare, en del av separatistorganisationen Måslands enade Folkhär som agerar i Dornoch och Ljuseport. Släktrådet kontrollerar i princip flera stadsdelar i Dornochs mindre förmögna kvarter. Sedan Alltingets utlysande har det gått hårt åt släkten Rödbrösta som anses vara terrorister och infiltratörer.

Djupbo

Släkten Djupbos familjer är utspridda nästan längs med hela måsälven. De flesta är bosatta från Västerköping och nedströms men det går att hitta mindre Djupboklaner hela vägen upp till Norrdala. Djupbo är en av de äldsta och mest respekterade släkterna. Släktens färg är blå. Djupbo är den största måsländska släkten och också den brokigaste. En stor del av släkten anser sig vara aler och kallar sig hellre sydaler än måslänningar. Släktrådet har inte officiellt gett stöd åt någon separatistgrupp men flera av paren tros vara ledande inom Älvens heliga armé, en separatistgrupp som kämpar för ett av teokratiskt fritt Måsland. Det är allmänt känt bland måslänningar att det än finns många i släkten Djupbo som önskar att norra Granland åter igen ska bli södra Riket . Många djupbor valde på 800-talet att kämpa under den svarta fanan och idag följer många av deras ättlingar i samma spår.

Molnfrid

Släkten Molnfrid är sprungen ur den idag utdöda släkten Grådun. De finns huvudsakligen i Nordmark, framför allt i Vita skogens gränstrakter upp mot Vinga. Släktens medlemmar lever på jordbruk, fiske, flottning och transporter på älven. Släktens färg är en mycket ljust blå. Släkten grundades under den stora fejden med Hammarslagarna på 700-talet. I början av konflikten valde släkten Molnfrids grundare att bryta med sin egen släkt och är alltså den äldsta av de tre släkter som sprang ur Grådunens fall. De andra är Rödbrösta och Mörkersång. Sedan dess har kylig tystnad men sällan öppna skärmytslingar rått mellan Molnfrid och släkten Mörkersång. Släktrådet försöker att ha en pacifistisk och neutral hållning i de flesta konflikter. Rödbrösta var en liten grupp framför allt koncentrerad kring Dornoch och Ljuseport som kom att bryta sig ur släkten Molnfrid två hundra år senare. mellan Molnfrid och Rödbrösta är läget överlag neutralt och släkterna föredrar att betona sitt gemensamma ursprung framför att göra sig till fiender med varandra.

Östmåsländska släkter – skogssläkterna

Mårdöga

Mårdöga är den äldsta släkterna och mest respekterade av släkter. Släkten har sitt fäste djupt in i Vita skogen främst i de västra delarna och deras färg är rött. Mårdögonen har traditionellt löst tvister mellan andra släkter och agerat tingsförättare på de måsländska tingen. Av denna anledning ser många mårdögon släkten som naturliga ledare för hela det måsländska folket, något de har ett visst stöd för även bland övriga släkter. Bland mårdögonen finns några av de starkaste rösterna för ett självständigt Måsland, helst en monarki med ett Mårdöga på tronen. Historiskt sett har de haft en viss konkurrens med släkten Grådun och illvilliga tungor påstår att Mårdögonen eldade på under konflikten mellan Grådun och Hammarslag för att Grådunen skulle gå under. Släkten är förhållandevis liten och är kanske den släkt som har starkast sammanhållning av alla de måsländska släkterna.

Mörkersång

Släkten Mörkersång är koncentrerad till nordöstra vita skogen och lever generellt på skogsbruk, jakt eller kolning. Släkten präglas av protektionism och stark sammanhållning men andra måslänningar betraktar dem ofta med skepsis eller rentav rädsla. Släktens färg är mörkgrön. Släkten Mörkersång har sitt ursprung i den stora fejden mellan Grådun och Hammarslag på 700-talet. När Molnfrid bröt sig ur och bildade en egen släkt tillhörde Mörkersångarna de Grådun som fortsatte att driva fejden med Hammarslag. Efter en lång och utmattande fejd blev ett stort antal inflytelserika släktmedlemmar mördade av sin egen släkt. Genom att förklara släkten Grådun död och besegrad lyckades fejden få ett slut och de kvarvarande familjerna bildade släkten Mörkersång. Mörkersångarna själva ser sig som de som lyckades lösa fejden medan andra måslänningar anser att de har släkten Gråduns blod på sina händer. Under kriget har de varit hårt drabbade av tvångsrekryteringar från både alerskt och granländskt håll och har inte gett något samlat stöd till någon gruppering bland separatisterna. Istället syns de mörkgröna sjalarna i nästan alla grupperingar som strider mot granlänningar och aler.

Grönhuva

Släkten Grönhuva är sprungen ur Djupbo men blev en separat släkt efter att de klaner som skulle bli Grönhuva emigrerat söderut från måsälven. I dag finner du främst Grönhuvor i södra och sydöstra Vita skogen. Släktens färg är ljust grön eller gulgrön. Grönhuvorna har generellt hållit sig tämligen neutrala i politiken och inte engagerat sig för vare sig riket Granland eller måsland.

Utdöda släkter

Fågelsång

Släkten Fågelsång var den första av de måsländska släkterna att omvändas till Ordaves. De var Måslands mest inflytelserika men minsta släkter. Många av dessa kände dessutom ett kall till prästerskapet och att viga sitt liv åt gud och avsade sig därför alla världsliga släktband. Allt eftersom åren gick minskade släkten tills det en dag inte längre fanns några Fågelsångare att prata om. Deras försvinnande är höjt i dunkel och ingen är idag längre säker på när det hände. De deltog aktivt i missionen bland de då hedniska måslänningarna och kanske uppgick de till Guds bo i och med att deras värv var uppfyllt när alla måslänningar var troende ordaver. Enligt måsländsk tradition anses släkten har tvättats ren från sin synd och därför slutat reinkarneras till nya liv på jorden. Släktens färg var vit och än idag tar prästerskapet i Måsland en vit sjal när de gifter sig. Detta som en hyllning till de som kommit före och som en påminnelse till sig själva om de skor de har att fylla. Många röster främst från det alerska prästerskapet höjer dock än idag ett varnande finger och säger att det var gud som utplånade släkten. Att öppet bära den heliga färgen som icke prästvigd måste leda till ett straff. Gud lät då straffa samtliga kanske genom att dränka dem i älven och förvisa deras själar att alltid vandra kvar på jorden.

Klarsky och solvinge

Klarsky och Solvinge gick samman till släkten Solfana under den stora fejden mellan Hammarslag och Grådun på 700-talet. Efter en lång period där de gamla Klarsky burit klargula sjalar och de tidigare solvingarna burit brandgula har den nya släkten solfana en gemensam färg.

Grådun

Det sägs att grådunen en gång var på väg att bli en av de mäktigaste släkterna, så mäktiga att de hotade till och med Mårdögonen som tingsförättare. Illvilliga tungor talar om att de siststämnda både eldade under och lade ris på elden när konflikten med Hammarslagarna började eskalera. Konflikten mellan Grådunen och Hammarslagarna emellan anses ha pågått sedan båda klanernas begynnerlse. En bidragande faktor till detta kan ha varit att de båda släkterna varit verksamma inom samma geografiska området och primärt haft samma sysselsättning. När konflikten eskalerat till en militär konflikt ville delar av släkten se en fredlig lösning något som majoriteten av släkten satte sig emot. De som inte tillhörde majoriteten valde då att lämna släkten och blev sedemera uteslutna ur släkten Grådun. Släkten Molnfrid har sina grundare hos dessa utbrytare. Släkten Grådun utplånades när ett stort antal inflytelserika släktmedlemmar mördades av sin egen släkt. Grådunen förklarades därmed utplånade och de resterande släktmedlemmarna bildade släkten Mörkersång. Grådunen bar en mörkgrå sjal.

Folk och nationer, Måsland

November 2, 2017March 2, 2018admin

Måslandssjal

Det absolut mest utmärkande yttre kännetecknet för en måslänning är sjalen. Den är oftast inte bara ett praktiskt plagg att bära utan den ger också en väldigt klar signal till andra måslänningar om personens ursprung. Den visar vilken släkt du tillhör och varifrån du kommer.

Sjalens utseende

Varje sjal består av tre färger. Själva sjalen är gjord i en grundfärg som representerar släkten, en yttre bård som bär klanfärgen och en inre bård som indikerar bärarens hemort. Både släkt- och klanfärgen går i arv. Sjalarna kan se olika ut, den enklaste varianten är halsklädet eller halsdduken. På den sitter bårderna längst med hela längden omgivna av släktfärgen som alltid är ytterst. På halsklädet spelar det givetvis ingen roll vilken av bårderna som sitter på vilken sida så länge släktfärgen är ytterst. Den förnämsta sjalen är fyrkantig och viks på diagonalen med bårder längs med alla kanter. I varje hörn avslutas bårderna i ett simpelt flätmönster. I fyrkanten, mitt i flätan mellan sätter du en kvadratisk bit vitt tyg som symboliserar guds bo. Det vanligaste är dock att folk delar fyrkanten på diagonalen för att få två trekantiga sjalar från samma stycke. Boet hamnar då i det enda hela hörnet.
Prästlärlingar har en tredje vit bård mellan de två huvudbårderna för att visa sitt förbund med gud. Prästernas sjalar är helt vita med en enda bård vars färg symboliserar platsen där de vigdes. De har uppgått i den heliga släkten fågelsång och sjalen representerar att de avsagt sig all koppling till sin gamla släkt.

Sjalens användning

De flesta knyter sin sjal eller fäster den på kroppen med ett enkelt spänne men snörningar och knappar förekommer. Sjalarna kan bäras som bäraren själv önskar exempelvis runt huvudet midjan eller över axlarna.

Vardag högtid och bröllop

En måslänning har sällan bara ett halskläde eller en sjal. Förutom de sjalar som bärs till vardags finns även högtidssjalar som är mer utarbetade. Exempelvis bröllopssjalarna, dessa bärs vid vigseln och sedan endast vid större högtider. Sjalarna sys upp av en yrkeskunnig om du har råd och är ofta utsmyckade mer pärlor eller fransar. Högtidssjalar går ofta i arv i familjen. Vid giftermål uppgår den ena parten i den andras familj och därmed klan. Eftersom det gifta paret är ett byts även hembygdsbården ut så att båda partena har likadana sjalar. Vem som ger upp sin familj är en fråga om förhandling och den släkt som förlorar en familjemedlem vinner istället hemgift som kompensation. Barnen i familjen får en hemortsbård från den bygden de växer upp i oavsett varifrån föräldrarna kommer.

Död och sorg

Den som mist sin partner väljer ofta att sätta en svart bård på sin sjal antingen mellan de redan existerande bårderna eller som kantning på sjalen. Sjalen blir då ett band till ens andra hälft som är i guds bo. Den svarta randen symboliserar sorg och har på senare tid även fått symbolisera kampen för ett fritt måsland. Många måslänningar har stupat i kampen och även de som inte aktivt deltar i kampen kan välja att ta en svart bård för att visa sitt stöd. En måslänning bränns eller läggs ut till fåglarna i en av sina sjalar. Sjalen är en stor del av sin identitet och tros inneha del av personens själ. Därför tas också ibland en av de sjalar den döde inte brändes i som minnessak och förvaras vid familjealtaret som en direkt länk till måslänningarnas förfäder.

Folk och nationer

March 2, 2018March 2, 2018admin

Norra Världens nationer

De länder där Ordaveskampanjen utspelar sig kallas för Norra Världen och består av tre nationer; teokratin Heliga Samväldet, republiken Granland samt monarkin Dalhem.

Heliga Samväldet

Det Heliga Samväldet lyder under Exultantparet och Exultantrådet, som i sin tur kontrolleras av det Penitentiska prästerskapet. Därtill finns en större mängd Ortodoxa präster som hanterar lägre ämbeten av alla dess slag. Flertalet ämbeten innehas även av individer tillhörandes någon av Ala Rikes ätter (blodslinjer som välsignats av prästerskapet genom tiderna och därför fått bära en fågels namn), och då huvudsakligen av de ätter som tillsammans kallas för Småfågelätterna – som har sin hemvist i Ala Rikes västra delar. Innan det Penitentiska prästerskapet tog makten 1174 AG bestod makteliten av det Ortodoxa prästerskapet samt Uggleätterna, som har sin maktbas i Ala Rikes traditionella norra landsdel.

Heliga Samväldet är formellt uppdelat i län, stift och ärkestift men är i praktiken en kaotisk sammanslutning av landområden där civilbefolkningen erkänner det Penitentiska Prästerskapet eller underlydande Ortodoxa prästpar som värdslig makt. Vad som också håller samma dessa landområden är att deras gränser skapats och vaktas av den Heliga Armén. Samväldet är mer av en idé än ett faktiskt fungerande land, en etablerad byråkrati saknas likväl som formella verk eller myndigheter. Vilka som håller faktiskt makt varierar kraftigt, men oftast rör det sig om prästpar, borgarråd, byråd eller adelspar – oftast baserat på vilka i ett givet område som kommit bäst överens med Heliga Armén och det Penitentiska prästerskapet.

Makteliten består huvudsakligen av Aler med hemvist i Ala Rikes västra delar. Men lägre ämbeten eller positioner innehas ibland även av Dalhemmingar och Vråklänningar. Måslänningar är mycket ovanliga på formella positioner och har egentligen enbart världslig makt i de området som inte befolkas av någon annan. Att konvertera till den Penitentiska tron är ett karriärsdrag som många väljer.

I praktiken kan man se Heliga Samväldet som lydstater till Ala Rike. Heliga Samväldet bildades formellt sett i maj 1176 och använder Heliga Arméns och Ala Rikes rödvita fana och vapen.

Ala Rike

Ala Rike, eller Riket som det kallas i folkmun, står för lite mer än en tredjedel av Heliga Samväldets befolkning samt en femtedel av dess yta. Befolkningen är överlag Ortodox och Alersk men stora minoriteter av Måslänningar finns i syd med Vråker och Dalhemmingar i väst. Landets är cirka en tredjedel penitenter, en andel som ökat kraftigt men en trend som börjat mattas av.

Rikets västra del står för huvudsaken av invånarna och består huvudsakligen av jordbruksmark samt flera byar och städer där ibland Heliga Samväldets största stad – Rovköping. Landets infrastruktur är väl utbyggd med stenlagda huvudvägar och broar istället för färjor, särskilt i väst. Huvudstaden Norrdala ligger i landets kärna och är landets religiösa, och där med administrativa, säte.

Riket anses vara religiöst centrum för norra världen och kan uppvisa flera makalösa byggnader, såsom Norrdalas ringmur, i folkmun kallad ”världsmuren”, vars insida är målad med en lång berättelse om världens historia från skapelsen. Muren målas fortfarande vart femte år.

Vråkland

Efter våren 1177 AG är Vråkland en del av Heliga Samväldet. Deras tidigare styre, Vita Vingarnas orden, har fått avsäga sig sin världsliga makt till förmån för det lokala Penitentiska prästerskapet som lyder Exultantparet. Vråkland står för mer än hälften av Heliga Samväldets yta men knappt en femtedel av dess befolkning. Befolkningen är framförallt Vråker men Aler och Dalhemmingar förekommer i landets sydöstra delar. Bland vråkerna är penitentismen vanlig.

Vråkland består av stäpper, myrar och bitvis tundra men de östra och södra delarna av landet uppbär ett mer odlingsbart område som kännetecknas av högland. Nästan hela landets befolkning bor i dessa delar, där boskapsskötsel och primitivt jordbruk är den huvudsakliga näringen. Här finns ett par mindre städer. De flesta vråker bor släktvis i byar eller storjordbruk. Resten lever med de stora hjordar kreatur som rör sig på stäpperna.

Nordmark

Efter den Granländska invasionen av Dalhem valde fler och fler områden i de norra delar av Dalhem som kallas Nordmark att söka skydd hos den Heliga Armén istället för den Dalhemska Kronhären. Med tiden kom dessa områden att underkasta sig det Penitentiska prästerskapets styre och avsade sig sin lojalitet till den Dalhemska kronan. Befolkningen består av stora grupper Ortodoxa Dalhemmingar och Måslänningar, med minoriteter av Aler och Vråker i norr. Den Penitentiska tron är i tydlig minoritet och flera värdsliga ämbeten innehas av Ortodoxa prästerskap.

Nordmark är kraftigt drabbat av kriget. Flera byar och städer brändes till grunden när kriget kom år 1175. Sedan dess har befolkningen försökt återbygga, men sinkas ständigt av Heliga Arméns plundringar. Det världsliga styretvarierar kraftigt men består huvudsakligen av en maktelit av gammal Dalhemsk adel och prästpar, både Ortodoxa och Penitentiska. Nästan alla ämbeten innehas av Dalhemmingar, med ett fåtal Aler på viktiga positioner vid Rikets gräns. Måslänningar uppbär mycket sällan ämbeten, eller för den delen rikedom, och utsätts aktivt för ett kulturellt och ekonomiskt förtryck av Aler och Dalhemmingar.

Marken drar god näring från Måsälven som rinner genom hela Nordmark och kan därför uppbära stora jordbruk – vilket i sin tur bidrar till att området är tätbefolkat. Trots att Nordmark enbart står för en knapp femtedel av Heliga Samväldets territorium bor nästan hälften av dess befolkning där.

Granland

Granland är norra världens äldsta riktiga nation och landet grundades via en revolution mot det religiösa styret för cirka 600 år sedan. Landet växte under 300 års expansion via ett antal krig till dagens storlek, de sista området som annekterades var det som idag kallas norra Granland. Under större delen av Granlands historia var landet en monarki ledd av ett monarkparet med stöd av en stark och professionell armé styrd av Adeln. Sedan fem år tillbaka har landet via en stadskupp tagits över av den byråkratiska eliten. Väbelsdepartementet, väblarna i folkmun, har nämligen genomfört en social och politisk revolution i paritet med den som skedde när landet gjorde sig fritt från det religiösa styret.

På pappret styr Väbelsdepartementet Granland enväldigt och på pappret även den professionella armén kallad Reguljära Armén. Dock är armén ganska konservativ och den gamla adeln sitter i stort sätt på alla officersposter, även om Väbelsdepartementet jobbat hårt med parallela befälsstrukturer och sin egna väpnade styrka, Rättskåren. Landet är sedan uppdelat i två regioner med sitt eget väbelsstyre och under dessa finns 14 län som utgår från de större städerna – dessa län styrs också av väblar. Längs ner finns så kallade revir som är den minsta administrativa enheten. Sedan väblarnas kupp är alla medborgare lika inför lagen och har rätt till en rättvis rättegång, alla har rätt till grundläggande utbildning och en plikt, värnplikt. Dessa sociala rättigheter är kopplade till den ort där man föddes och att byta ort är mycket svårt. Landet är sekulärt i sitt styre, men mycket religiöst i sin kultur. Större delen av landets befolkning är reformerta och religionen spelar en central roll i det vardagliga livet. Nationen är viktigt för granlänningarna och att vara nationalist förutsätts oavsett från vilken klass eller kultur du kommer.

Landet är i stor förändring. Kriget har slitit på befolkningen och pressat statens ekonomi till bristningsgränsen. Samtidigt sker omfattande sociala förändringar när befolkningen söker sig bort från jordbruket och in till städerna där nya arbeten inom manufakturerna finns. Väblarnas styre som lovande frihet och likhet inför lagen har inneburit nya byråkratiska bördor, ett nytt politiskt förtryck och förlorande sociala rättigheter. Bönder som blivit av med sin jord när jordbruket har effektiviseras. Andra tvingas skicka arbetsföra barn i kriget för att få behålla sitt medborgarskap. Dock upplever det gamla borgerskapet, städernas befolkning, – handlare, lärda och väblarna själva– en ny storhetstid. Pengar, status och makt är nu deras lott. I den mäktiga granländska armén växer ett missnöje med sakernas tillstånd som kan visa sig explosivt om någon kan kanalisera denna ilska.

Södra Granland

Södra Granland är det granländska kärnlandet. Marken är bördig och i de växande städerna finns många nya manufakturer. Cirka två tredjedelar av Granlands befolkning bor i Södra Granland och en stor majoritet av dessa är granlänningar. Resterande befolkning är uppdelad på ett antal minoriteter från omkringliggande länder som flyttat in för att söka arbete och utkomst.

I södra granland finns många städer varav den största och viktigaste är Granlands huvudstad Duvköping. Där ligger väbelsdepartementet och det stora Duvköpings universitet. Infrastrukturen är välbyggt och landet är täkt av ett finmaskigt vägnät, det är yngre och smalare vägar än i Ala Rike, men det är desto bättre underhållit.

Södra Granland är i princip helt uppodlat, det är ett böljande jordbruklandskap uppbrutet av små skogsdungar och sjöar. Utspritt i landskapet ligger små byar där uppemot tio familjer bor. Dessa byar byts dock långsamt ut mot större solitära gårdar utspridda jämt i landskapet.

Baronierna

Väster om det som tidigare var Granlands gräns mot Dalhem finns ett område som ockuperats sedan Granlands invasion av Dalhem. Det är en rad baronier som gränsar mot Södradal, och som har försetts med granlandstrogna feodalhärskare som är vasaller åt den granländska republiken.

Norra Granland

Norra Granland övertogs från Ala rike för 300 år sedan och har sedan dess utsatts för ett omfattande förryck och kolonisation från den södra landsändan. Området är inte särskilt bördigt men är i gengäld rikt på naturresurser i form av timmer och mineraler.

Den nordgranländska befolkningen utgör cirka en tredjedel av Granlands totala befolkning uppdelad på hälften inflyttade granlänningar, resten är måslänningar, dalhemingar och enstaka aler. Den största staden är Näbbeborg. Stadsbefolkningen domineras helt av granlänningarna som både har makten i administrationen och driver och äger de stora industrierna. Måslänningarna och alerna finns i den norra halvan av regionen.

Norra Granland är kargt, kulligt och skogigt. Genom hela landskapet rinner den viktiga Måsälven som används för transport och som kraftkälla i timmerindustrin. Infrastrukturen är bristfällig förutom några större vägar mellan de viktiga städerna.

Västermåsland

I Freden i Dorrnoch år 1175 avsade sig Dalhems kronpar anspråket till stora delar av det tidigare Dalhem. Till Granland överlämnades det tidigare Hertigdömet Västermåsland och en rad baronier och städer som gränsade till Granland. De flesta av dessa områden låg i delen av Dalhem som kallas Nordmark. Sedan freden har den granländska republiken arbetat hårt för att försöka integrera området i övriga Norra Granland. Numera kallas regionen för Älvsviks Län, och dess befolkning består huvudsakligen av ortodoxa dalhemmingar och måslänningar. Den viktigaste transportleden är Måsälven – västerut till Dorrnoch och österut till Västerköping och resten av Granland. Den största staden är Älvsvik, men det finns både städer och byar, där Vinga, Vadköping och Fryborg är de viktigaste. Granland har en stark militär närvaro i området, men området har aldrig haft någon stark central administration, och arméns kontroll över landsbygd och småbyar är väldigt begränsad. Det är långt kvar innan Västermåsland på riktigt är en del av Granland.

Dalhem

Dalhem är det äldsta och det största landet i Norra Världen både till yta och befolkning. Det är också det minst centraliserade och det mest splittrade. Formellt sett är Dalhem en monarki, men kronparet har i praktiken bara inflytande över Ljusekust. I Dalhems två andra delar – Nordmark och Södra Dal – styr praktiskt taget självständiga furstepar, hertigpar eller överprästpar egna små domäner. Längs Dalhems östra gräns har Granland dels annekterat en del mark och dels skapat självständiga furstendömen som buffert. Längs Dalhems norra gräns har Heliga Armén stannat kvar, och adeln där skickar sina skatter till Heliga Samväldet istället för till kronan.

Det är viktigt att förvalta sin gud givna plats i världen genom att respektera och lyda sina överordnade och genom att behandla sina undersåtar väl. Nationalismen är väldigt begränsad i Dalhem och för de flesta är det staden du bor i eller den lokala adeln som värderas och inte Dalhem som nation. Dalhem har historiskt bestått av tre geografiskt och kulturellt skilda områden: Ljusekust, Södradal och Nordmark. Idag är Nordmark dock styckat mellan Heliga Samväldet och Granland.

Ljusekust

Ljusekust är den mest centraliserade delen av Dalhem och den enda som fungerar som en monarki rent praktiskt. Som namnet antyder sträcker sig Ljusekust längs kusten på världshavet Storljuse. Regionen är rik och domineras av handel och fiske. Här ligger huvudstaden Dorrnoch, som länge var Norra Världens största stad innan Duvköping gick om i befolkning. Regionen har en historia som kulturellt centrum för Norra Världen och har fortfarande mycket inflytande även om det idag är Södra Granland som sätter den kulturella agendan.

Södradal

Det finns en uppsjö av gamla ätter i Dalhems södra delar, faktum är att ingen annan del av landet har så många ätteborna per invånare. ”Snårigt som Södradal” är ett uttryck som används för att beskriva invecklade släktskap. Folket i regionen är stolta över sina prunkande fruktlundar och vajande fält och trots att Södradal är Dalhems minst centraliserade region är invånarna paradoxalt nog kanske de mest patriotiska.